Föreningen Värmlandslitteratur - böcker om Värmland

Föreningens ordförande, Bengt Åkerblom, rapporterar om värmlandslitterära aktiviteter i såväl egen samt andras regi samt om prisbelönta och bortgångna värmlandsförfattare 2007 :

Föreningens årsmöte 2007

Årsmötet ägde rum den 31 mars 2007 i Domkyrkans församlingshem i Karlstad. 22 medlemmar hade infunnit sig. Inledningsvis höll ordföranden en kort parentation över Johan Backlund och Hans Harvig, och anbefallde mötet en tyst minut till minne av dem och andra under året avlidna medlemmar.

Förhandlingarna leddes av Lars Österdahl. Verksamhets- och förvaltningsberättelserna, inkl. bokslutet, godkändes i enlighet med revisorernas förslag och styrelsen beviljades ansvarsfrihet. Omval skedde av styrelsen, vilket innebär att den under 2007 kommer att bestå av Anita Andersson, Anita Meyer-Lie, Birgitta Rosén, Rolf Zandén och Lars Österdahl samt Erik Dahlberg, Matts Nilsson, Arne Vannevik och Anders Mattson, vilka valdes vid förra årsmötet, och Bengt Åkerblom, ordförande. Dessutom valdes Lena Sewall in för en tid av två år, varigenom styrelsen utökades till sammanlagt 11 personer. Omval skedde av de ordinarie revisorerna Mats Höglund och Hans Olsson och av revisorssuppleanten Astrid Thyberg. Ny sådan blev Elisabeth Blomqvist, som ersätter Anne-Marie Odalen. Valberedningen fick en något ändrad sammansättning genom att Lena Sewall gått in i styrelsen och kommer att bestå av Berndt Andersson och Barbro Järliden, av vilken den förstnämnde är sammankallande, samt Jan. R. Ohlson, nyinvald. Årsavgiften för 2008 fastställdes till 150 kr, alltså oförändrat belopp. Omval skedde av styrelsen för föreningens författarfond, vilket innebär att Olof Andersson, Barbro Järliden och Bengt Åkerblom, ordförande, även fortsättningsvis kommer att utse föreningens litteraturpristagare för året.

Till ny hedersledamot av föreningen beslöt mötet med acklamation att kalla Pelle Norelius, som åren 1985 till 1996 ingick i styrelsen, under flera år som vice ordförande, och under denna tid var en viktig tillgång i egenskap av ekonomiskt kunnig person. På hans meritlista kan också noteras hans engagemang för och i Värmlandsmontern på bokmässan i Göteborg, redaktörskapet för det förnämliga bokverket Semper ardens, alltså vänboken till Erik Elinder på hans 80-årsdag, boken om släkten Mossberg och det osannolikt omfångsrika, för svenska förhållanden kanske unika verket om Blomskogs socken från 2004. Övriga hedersledamöter av föreningen är sedan tidigare Barbro Järliden, Monica Olsson, Bernt Stenberg, Juel Stubberud och Knut Warmland.

Innan årsmötesförhandlingarna avslutades, berättade ordföranden att föreningen av Kultur- och fritidsnämnden i Karlstad i början av det nya året belönades med ett stimulansbidrag på hela 10 000 kr, vilket belopp föreningen tillsammans med Värmländska författarsällskapet avser att använda till en novellpristävling.
Ordföranden orienterade också om årets programverksamhet, vilket bl.a. upptar deltagande i Värmlandsmontern på bokmässan i Göteborg. (Om detta står att läsa i nr 1 av Wermlandiana!) Han nämnde också att föreningen har två stora bokprojekt på gång, dels en bok till minne av Johan Backlund dels ett mer omfattande verk, en grundbok om Värmland, men vad den ska innehålla är ännu inte avgjort. Utredning pågår!

Enligt gammal god sed kunde föreningen under årsmötet också belöna männen och kvinnorna bakom 2006 års vackraste värmlandsböcker. Juryn, som i år bestått av Birgitta Rosén, Olof Myrin och Anita Andersson, sammankallande, hade denna gång en osedvanligt svår uppgift med tanke på de många fantastiska värmlandsböcker, som kommit ut under 2006. Flera sammanträden och mycket grubblande krävdes, innan juryn kunde enas om ett beslut. Tyvärr var det av ”pristagarna” bara Tin Wigelius, som kunde komma och hämta sitt diplom vid årsmötet. Juryns ordförande, alltså Anita Andersson, skötte utdelningen och redovisade juryns motiveringar till sina ställningstaganden.

Efter årsmötesförhandlingarna var det dags för kaffe och smörgås och antalet gäster vid kaffebordet uppgick säkert till över 40 personer, som lät sig väl smaka av det hembakade brödet till ett pris av 20 kr.

Årsmötesdagen avslutades med att tre präster, förre domprosten Harry Nyberg och emeritiprästerna Jarl Eltenius och Gunnar Edström inför ett fyrtiotal intresserade åhörare, berättade om Några prästprofiler i Karlstads stift 1960–1999. Detta med anledning av att arbetet på sjätte delen av Karlstads stifts herdaminne från medeltiden till våra dagar nu är avslutat. Boken, som är på nästan 700 sidor, kommer att ”släppas” söndagen den 10 juni och platsen ska vara Karlstads domkyrka! Utgivare är Stiftshistoriska sällskapet och redaktör för verket domprosten emeritus, sällskapets ordförande och drivande kraft. Drygt 600 präster finns upptagna i matrikeln och över cirka 150 av dem, bland andra biskop Gert Borgenstierna, finns levnadsteckningar, författade av forne domprosten och hans medarbetare. För medlemmar av sällskapet blir priset 220 kr, för övriga nästan hundralappen mer!

Tack vare samarbetet med Stiftshistoriska sällskapet fick föreningen på köpet s.a.s. hjälp med årsmötestalare och kunde på så vis också medverka till att vederbörligen uppmärksamma en stor och viktig nyhet inom värmlandslitteraturen, alltså utgivningen av en kompletterande del av Anders Edestams förnämliga herdaminne. Vi tackar sällskapet för detta samarbete!

Samtliga utvalda böcker har god papperskvalitet och är trådbundna. Uppgifter om papper och typsnitt saknas dock, vilket vi beklagar.

Vi vill citera Per S. Ridderstad, Svensk Bokkonst: ”Bokkonst är konsten att åstadkomma en grafisk gestalt som kongenialt överför innehållet i en bok till dess läsare. Här gäller den omärkliga skönhetens och det minsta motståndets lagar: en läslig bok är en vacker bok.”

En omfångsrik bok innehållande privat illustrerad brevväxling mellan Lars Lerin och Kerstin Högstrand. Ett för innehållet väl valt papper som gör texter och bilder lättillgängliga. Mycket bra uppslag. Papperets fiberriktning i inlagan rätt. Formgivningen är spännande, oväntad och omväxlande, vilket lockar till läsning av denna stora bok. Brevskrivarna har fått var sitt typsnitt. Det är således lätt för läsaren att veta vem som skriver.

En bok med upplevelsen om kärva tider och en varm tanke när utarbetade husmödrar fick välförtjänt vila på Frykenstrand. Hård pärm med skyddsomslag och vackert försättsblad i varm-röd ton, medan inlagan kontrasterar med vitt papper, Karin Broos målningar och fotografier i svartvitt och stram formgivning, utom i övergången mellan då till ”modern tid” där ett antal färgbilder ligger väl samlade. Papperets fiberriktning i inlagan rätt.

Redaktörens kommentar: Efter kontakt med Yvonne Ihmels på Cora förlag får det anses fastslaget att Lars Lerin, är huvudansvarig för formgivningen av hans och Kerstin Högstrands bok men att han haft viktig hjälp i sitt arbete av personal på förlaget, enkannerligen Yvonne Ihmels och hennes dotter Ada.

Ett andra hedersomnämnande ges till

Boken har hård pärm, kapitälband och försättsblad i roströd Elefantenhaut. Inlagans papper lätt gultonat, men har tyvärr dåligt uppslag. Fiberriktningen är tveksam, vilket är beklagligt i denna annars mycket välgjorda bok. Pärmen har två material, med rygg i skinnimitation vilket ger ett påkostat och gediget intryck. Detta är en textbok med några svartvita fotografier. Formgivningen är genomtänkt och konsekvent och speglar bokens innehåll, vilket visar att även en konventionell textbok kan ges epitetet vacker.

Lyckad Tunström-dag den 14 maj

Också år 2007 arrangerade Föreningen Värmlandslitteratur en Göran Tunström-dag på författarens födelsedag den 14 maj. 2007 skulle Göran Tunström fyllt 70 år och det högtidlighöll föreningen genom att skådespelaren Stig Torstensson läste ut Göran Tunströms Krönikor och berättade om vännen Göran för en stor åhörarskara på Karlstad Stadsbibliotek. Också konstnären Lars Lerin medverkade i dagen. Skratt och många applåder vittnade om att krönikorna ur Metallarbetaren och Dagens Arbete uppskattades mycket, berättar Bengt Åkerblom i nedanstående rapport om dagen:

Göran Tunström avled den 5 februari 2000. Sedan dess har Föreningen Värmlandslitteratur firat hans minne på födelsedagen den 14 maj (eller någon dag däromkring). Första gången skedde detta den 14 maj 2000, en strålande varm försommardag, och firandet ägde rum i restaurangen på Värmlands Museum, dit ett 80-tal personer kommit för att höra Görans gode vän sedan 40 år tillbaka, Reidar Nordenberg; före detta kulturchef på NWT, berätta om vännen Göran samt lyssna till Barbro Järliden, som läste ur Görans lyriska produktion.

I år skulle Göran ha fyllt 70 år och årets Göran Tunström-dag drog en större publik än någonsin – minst 125 personer kom till föreningens och Karlstads stadsbiblioteks arrangemang i Bibliotekshuset måndagen den 14 maj! Det berodde kanske inte så mycket på att författaren då skulle ha fyllt jämnt som att vi kunde locka med både skådespelaren Stig Torstensson och Nordens främste akvarellmålare, alltså Lars Lerin. Den sistnämnde hade inte haft möjlighet att ta emot diplomet för 2006 års vackraste värmlandsbok på årsmötet den 31 mars men istället lovat komma att hämta det just den här dagen, vilket han också gjorde ,och spred glans över ”dagen” trots högst sordinerade stämband, men publiken verkade mycket nöjd med bara att få se sin idol! Tröstpriser och sidovinster, brevromanen han skrivit tillsammans med kollegan Kerstin Högstrand, utgiven på Cora, och formgiven av Lars Lerin i samarbete med Yvonne och Ada Ihmels på Cora förlag, var det alltså han fick sitt diplom för.

En suverän uppläsare och historieberättare är som bekant Stig Torstensson och det bevisade han återigen för den synnerligen månghövdade publiken på Karlstads stadsbibliotek. Skratt och många applåder vittnade om att krönikorna ur Metallarbetaren och Dagens Arbete uppskattades mycket – och underligt hade det varit annars med sådan uppläsare och sådana både roliga och rörande kåserier! Han läste också ett riktigt gammalt slagnummer, nämligen Äventyr i motorbranschen. Försiktigtvis frågade han först om inte alla hört den, men, konstigt nog, fick han nej på den frågan från publiken. Själv har jag säkert både hört och läst den bortemot ett tiotal gånger. Första gången var det Göran själv som drog denna hejdlöst muntra historia i radio, förmodligen någon gång på 80-talet, och jag blev så förtjust i den och väntade mig att den snart skulle komma i tryck men det dröjde ända till 1992, då Bengt Berg hade med den i sin svensk-norska antologi Se upp för älg. Sedan dröjde det bara två år så fick den också plats i det litteraturvetenskapliga verket Röster om Göran Tunström, vilket väl tyder på att Göran själv skattade sitt kåseri högt – med all rätta!

Stort tack till Stig Torstensson och Lars Lerin för deras insatser på 2007 års Göran Tunström-dag! Ett tack också till media för all god förhandsreklam evenemanget fick – bl.a. på kultursidan i NWT och i Radio Värmland, som inbjöd både Stig Torstensson och föreningens ordförande att tala om ”dagen” i morgonprogrammet.

Att Lars Lerin mycket uppskattade Göran Tunström framgick av hans korta tacktal. Kanske nästa års Göran Tunström-dag ska heta ”Vad betyder Göran Tunström för Dig” med deltagande av bl.a. Lars Lerin!

PS Göran Tunströms Krönikor lär vara slutsålda på förlaget men Stig Torstensson har kvar av dem till försäljning. Åtskilliga ex. gick åt efter hans uppläsning på Göran Tunström-dagen.

Välorganiserad Rudskoga-resa

Tillsammans med Föreningen Värmländsk Kultur arrangerade Föreningen Värmlandslitteratur i maj sin sedvanliga kulturresa, som år 2007 gick till till Rudskoga i sydöstra Värmland. Att resan var mycket lyckad framgår av Bengt Åkerbloms reserapport.

Årets andra nummer av den förnämliga tidskriften Värmländsk Kultur handlade om Rudskoga och med anledning därav hade Föreningen Värmländsk Kultur beslutat att årets kulturutflykt, i samarrangemang med Föreningen Värmlandslitteratur, skulle gå till denna socken i det allra sydöstligaste hörnet av Värmland – fast med Södra Råda (i Region Västra Götaland) mellan sig och Västergötland. Överanmälningar har varit regel men denna gång skulle en vanlig 50-buss varit tillfyllest, för antalet resenärer uppgick till slut till 45 personer (med reservation för ev. felräkning), fast – ironiskt nog – av okänd anledning kom Swebus att för denna resa förse oss med en dubbeldäckare med plats för 60! Möjligen var det en och annan som trodde att det där jordgubbslandet i sydöst inte var hade mycket att bjuda på – men ack så fel dessa ev. tänkare hade!

· För det första så var det en helt förbluffande välorganiserad utflykt Lillvor Ivarsson och hennes kamrater i hembygdsföreningen bjöd oss på. Programpunkterna var välvalda, tajmningen perfekt och ciceronerna, Lillvor själv, Pelle Frosterud och Berith Sande m.fl. var så kunniga och verbala någon kan begära, och – inte minst sagt – det de hade att visa var något så rart som en levande värmländsk landsbygd i försommarprakt, en bygd, där byarna inte blivit bortskiftade, där jordbruket inte var nedlagt, utan kornet, potatisen, perennerna, jordgubbarna frodades och många hästar och köttdjur betade ute på åkrarna, men framför allt en bygd full av entreprenörer. I en socken på 740 innevånare finns nämligen ett femtiotal företag! Minnen från en svunnen tid, väl värda att besöka, saknas ändå inte som den härligt väl belägna kyrkan från 1775 med den vackra madonnaskulpturen, Värmlands äldsta, från slutet av 1100-talet, mycket välbevarad liksom det medeltida helgonskåpet är det, och Skagersbrunn, den imponerande stora brunnsinrättningen, som fortfarande lever upp sommartid. Där blev resenärerna f.ö. mycket cermoniellt mottagna av hela brunnsstaben, inkl. läkare och enmansorkester, iklädd tidsenligt kostymering, och bjudna på det välsmakande vattnet, som säkert är mycket nyttigt!

· Dagen avslutades med en tur ut på Bjurnäset, där vi kunde njuta av Skagerns vida vatten, som nu låg alldeles spegelblankt i eftermiddagens sol. Besöket i Rudskoga hade varit mycket givande. Garanterat tyckte vi alla så med reseledaren Aina Svensson, Värmländsk Kulturs kraftfulla ordförande i spetsen. Ett stort tack alltså till Rudskoga hembygdsförening och Lillvor Ivarsson och alla hennes guider, inkl. det strävsamma folket i församlingshemmet, som försåg oss med mat och kaffe under hela dagen, för denna glada upplevelse, som resan gav oss!

Till sist må noteras att flera av resenärerna var medlemmar i Föreningen Värmlandslitteratur och inte minst till uppbyggelse för dem presenterade ordförande i ett kåseri, som varade från Skattkärr till Bäckhammar en och annan upplysning om litteraturen om Rudskoga. Mer därom går att läsa i det nummer av vårt medlemsblad, Wermlandiana, som beräknas vara klart för utskick i midsommartid.

Litteraturafton i Östra Ämtervik den 8 augusti

Litteraturaftonen den 8 augusti i Östra Ämterviks församlingshem bjöd på ett ovanligt välavvägt och omväxlande program. Tillstädes var författarna Berndt Andersson, Ragnar Magnusson, Jan R. Ohlson, Lars Wennberg och Sven Ceder samt – inte minst – aftonens konferencier, Anita Andersson, också ordförande i Värmländska författarsällskapet, föreningens medarrangör liksom Stiftelsen Selma Lagerlöfs kulturpris (arrangemanget ingick i Sunnes kulturvecka!) och Östra Ämterviks församling. Fyrtionio betalande åhörare hade vi, vilket var bättre än på flera år. Fast 40 kr i inträde till två timmars litterär underhållning + kaffe och smörgås borde locka fler ändå! Stort tack till de medverkande, inkl. ”kaffekokarna” och bagaren.

Rundtur bland herrgårdar den 9 september

Kulturutflykten den 9 september var resultatet av ett samarbete mellan föreningen och Värmländsk Kultur. Den lockade 54 resenärer och blev osedvanligt lyckad – tack vare strålande väder, goda guider, inte minst konstprofessorn Hans-Olof Boström, och en resa, som upptog idel mycket intressanta sevärdheter. Ansvariga för upplägget var Värmländsk Kulturs Claes Åkerblom och Anna Skoglund. ”Chefsciceron” på resan var föreningens ordförande. Om utflykten rapport från Claes Åkerblom:

Föreningen Värmlandslitteraturs höstresa arrangerades en solig septemberlördag tillsammans med föreningen Värmländsk Kultur. Sommarnumret av Värmländsk kultur handlade om herrgårdskultur och därmed fick också herrgårdar bli målet för resan.

Det var ett antal herrgårdar i säffletrakten som valts ut för rundturen. Första anhalt var Borgviks herrgård där konstprofessor Hans-Olof Boström kunde visa på ett av de bäst bevarade exemplen på en herrgård i karolinsk stil. – Ungefär så här såg de flesta värmländska herrgårdar ut en gång i tiden, menade Boström och pekade på Borgviks ålderdomliga yttre med dess säteritak och rödfärgade väggar.

Nästa anhalt var Björnö, med sina 1900 hektar en av Värmlands allra största gårdar och än idag ett levande jordbruk. Resenärerna möttes av vidsträckta fält och till synes oändliga mängder grågäss – men kanske ändå inte lika många som antalet Björnöbor då de var som flest. I slutet av 1800-talet var nära 500 personer bosatta på Björnös marker, och de flesta levde också på det gården gav. Detta kunde Karl Fredrik och Crispin Hultkrantz berätta. De hade gästvänligt öppnat portarna till de vackra salongerna och kunde berätta hur Björnö gått i släkten sedan 1624 då gården förvärvades av fogden Peder Olufsson.

Den gästvänlige Jan Theodor Solberg på Stömne herrgård fick representera den nya tidens godsägare. Corps-de-logiet är avstyckat från själva jordbruksfastigheten. Solberg köpte Stömne för sju år sedan och har nu flyttat dit på heltid. Han berättade att han redan kommit in i de umgängeskretsar som faktiskt än idag finns på de värmländska herrgårdarna.

Jan Tedor Solberg menade att Stömne hade värmlands sist bebodda kavaljersflygel. Här bodde en bit in på 1900-talet ett par stadigvarande kavaljerer. En av dem var August Lindberg. Det berättas att han var sångare utan röst med två sånger på repertoaren. Till motsats från de flesta andra kavaljerer hade han en liten extrainkomst genom de ”särdeles nätta” tandpetare han lät förfärdiga …

Närbyn i Gillberga blev en tvär kontrast till salongerna på Björnö och Stömne. Närbyn byggdes på 1790-talet av riksdagsman Anders Andersson och är kanske inte en herrgård i ordets rätta bemärkelse – om man nu entydigt kan definierade begreppet ”herrgård”. Hans Olof Boström studerade rumsindelningen och ville nog ändå framhålla Närbyn som en mindre herrgård. Resdeltagarna kunde möta en stor entusiasm hos ägarna Lotta Ståhl och Lars-Gunnar Larsson som nu kommit en bra bit i arbetet med att förvandla den förfallna gården så nära som möjligt till originalskick.

På Övre Kolsäter i Långserud kunde far och son Jan och Acki Gauffin ge ännu en bild av jordbrukarnas vedermödor. Gården, som kom till släkten 1851 genom den inte helt okände affärsmannen Sven Rehnström, stod under ett sekel som sterbhus innan Jan Gauffin 1965 lämnade stockholmstrakten för att köpa loss släktgården i Värmland. Här satsade han på köttdjur och blev en föregångare när det gäller ranchdrift. På Övre och Nedre Kolsäter levde den värmländska herrgårdskulturen kvar långt in på 1900-talet. Herrgårdskulturen förde ofta med sig influenser från omvärlden, och Jan Gauffin kunde berätta att här redan på 1800-talet fanns såväl tennisbanor som en kägelbana.

Den gård som fick avsluta rundturen var Mässviks säteri där det också serverades lunch. Åke Lillienau berättade färgstarkt inte bara om sin egen tid på Mässvik utan gav också en återblick från de senaste 300 åren, via ägarfamiljerna Olivecrona och von Axelson till August Lillienaus tillträde 1923. Rationalisering har varit ledorden sedan Åke Lillienau tog över ansvaret på 1950-talet. Samtliga torp har rivits och markerna planterats igen. Samtidigt har gårdens många sidogrenar som sågverk, åkerirörelse, lanthandel och handelsträdgård upphört. – Idag sysslar vi med miljövård, menade Åke Lillienau, samtidigt som han uttryckte en viss sorg över utvecklingen på landsbygden. På 1920-talet livnärde Mässvik ett 30-tal familjer. Församlingsboken berättar om titlar som inspektor, tjänarinnor, kammarjungfru, hushållerskor, stalldrängar, kusk, ladugårdskarl, mejerska, maskinist, trädgårdsmästare, skogvaktare, mjölkerska och till och med en svinsköterska. Något som kan jämföras med dagens situation där gården sköts utan en enda fast anställd medarbetare. På Mässvik, liksom flera av rundturens gårdar, handlar det i det idag om ett extensivt jordbruk med köttdjur.

Ett sextiotal deltagare kunde summera en lyckad dag. Bengt Åkerblom fungerade som ciceron för det program som lagts upp av Anna Skoglund och Claes Åkerblom.

Böcker, kaffe och skrädmjölsdrömmar i
2007 års Värmlandsmonter

Ingen lär väl sväva i okunnighet om att Lena Sewall, länsbibliotekets förre värmlandsexpert, gått i pension och inte längre svarar för Värmlandsmontern på bokmässan i Göteborg. Det gjorde år 2007 istället Ingalill Walander Olsson, också anställd på länsbiblioteket, vilken sedan den 1 februari sagda år kunnat arbeta på heltid med att utforma årets monter med tillhörande program.

Montern skilde sig inte så mycket från tidigare års frånsett avsaknaden av verk av kända värmländska konstnärer, Bengt Olson, Lars Lerin m.fl., som tidigare smyckat monterns väggar. Värmländskt konsthantverk av olika slag prydde i stället montern.

Programinslagen var 2007 färre än tidigare, vilket innebar att författarframträdandena också var färre och därmed också antalet besökare, men det lugnare tempot i montern hade förstås sina fördelar. Det viktigaste, det löfbergska kaffet, hade i alla fall överlevt alla nymodigheter, och drog i vanlig ordning mässbesökare i en aldrig sinande ström mellan kl. 9 och 10 och mellan 14 och 15 under de fyra mässdagarna. Till kaffet serverades värmländska skrädmjölsdrömmar, bakade av Lindströms Bröd i Torsby på mjöl från Stöpafors kvarn. Ett utmärkt och mycket värmländskt val av kaksort. En synnerligen god kaka enligt undertecknads mening, mycket välsmakande, fast kanske i sötaste laget enligt viss expertis och kanske borde den ha varit något lite torrare! Torrheten är ju denna kakas särdrag.

Föreningen Värmlandslitteratur hade av länsbiblioteket eller, kanske snarare, Region Värmland, blivit ombedd att svara för försäljning av värmlandsböcker i Värmlandsmontern och gjorde alltså så även denna mässa. Vi hade den här gången lagt oss särskilt mycket vinn om att ha till försäljning så många titlar som möjligt av de 154 titlar – idel nya böcker sedan 2006 års mässa – som fanns utställda i montern att beskåda och bläddra i, men naturligtvis hade vi inte plats för alla utan fick inrikta oss främst på de böcker, som kunde tänkas bli efterfrågade.

Jan Jörnmarks mycket omskrivna och prisade bok Övergivna platser hade vi exempelvis inte till salu, eftersom den – författarens värmländska härkomst till trots – bara innehåller några sidor värmländskt. Dessutom var den utgiven på Historiska Media, som hade egen monter på mässan. Flest ex. 15 tror jag, sålde vi av en liten anspråkslös skrift, som jag inte hört talas om tidigare, nämligen Ramsor – hur och varför (Gleerups) av Maria Werme. Förlaget hade monter alldeles i närheten så det var lätt att skaffa förstärkning under mässans gång!

Svart var färgen för året har jag förstått. Delvis i svart gick Värmlandsmontern men i ännu högre grad vår närmaste granne, den estniska montern – en jättelik katedral helt i svart. Lika ståtlig som beklämmande. Där kunde man exempelvis köpa en nyutgåva av Gösta Berlings saga på estniska!

Antalet program i Värmlandsmontern uppgick till drygt 40, vilket – som antytt – innebar betydligt färre inslag än under den sewallska epoken. Trots att jag allra mesta tiden uppehöll mig i montern var det många framträdanden, som jag missade helt eller delvis, men jag ska i alla fall försöka åstadkomma några kommentarer om vad som sig i montern tilldrog av rent kulturellt intresse.

På torsdag middag framträdde Leif Stinnerbom och berättade att Västanå teater år 2008 kommer att iscensätta Bannlyst av Selma Lagerlöf och han lät också några skådespelare bjuda på ett smakprov ur stycket. Valet av verk kan verka rätt förvånande med tanke på att Bannlyst säkert är en av Selma Lagerlöfs minst lästa och uppmärksammade böcker. ”Smakprovet” gav dock mersmak och teaterchefen själv verkade mycket övertygad om att Bannlyst kommer att bli en bra teaterföreställning. 2007 års pjäs, En herrgårdssägen, höjdes som bekant till skyarna av herrar och fruar kritiker och var publikmässigt en stor framgång.

Säffle bibliotek utser sedan sju år tillbaka pristagare i bibliotekets uppsatstävling Framtidsspanare. Priset är på hela 10 000 kr och gick 2007 till David Jonsson och Elisabeth Aquilonius för magisteruppsatsen Utveckling och kontinuitet, som behandlar förändringsarbetet på Århus bibliotek. Kl. 15.30 på bokmässans första dag överlämnades detta pris under högtidliga former till de båda uppsatsförfattarna för ”sitt djuplodande arbete”.

Mässans andra dag framträdde årets Selma Lagerlöf-pristagare Barbro Lindgren och läste bl.a. ur den underbara, mycket värmländska diktsamlingen När jag var prins utav Arkadien (Brombergs 2003). Aldrig har väl Torsby och Fryksdalen målats i mer glödande färger än i denna samling minnen på vers från barndomssomrarna i krigets skugga!

Barbro Lindgren följdes av Maria Werme, som övertygade oss alla om att ramsor var både roliga och nyttiga pedagogiska hjälpmedel – och med försäljningen av hennes bok gick det ju som smort. (Se ovan!)

Att deckarförfattaren, tennisoraklet och TV-kändisen Björn Hellberg skulle dra fullt hus överraskade föga. Han intervjuades av Anders Hjertén, bibliotekarie och litteraturkännare från Säffle. Hans deltagande i värmlandsmontern föranleddes närmast av hans egenskap som f.d. filipstadsambassadör. Om Värmland har han nog inte skrivit mycket – men rolig var han att lyssna på!

Innan solen gått ner över bokmässan för andra gången hade också Klas Hallberg från Karlstad framträtt med anledning av att tredje delen av hans Varför gräset växer (Brain books) kommit ut. Klas Hallberg har ett intensivt utspel, som är högst underhållande att bevittna!

Av lördagens program må nämnas Inger Sandbergs presentation av fyra egna böcker, som kommit ut i ny upplaga. Hennes bokpresentationer är alltid mycket hörvärda och njutbara.

Efter Inger Sandberg följde våra två deckardrottningar, alltså Helene Tursten och Tove Klackenberg, men deras framträdanden missade jag helt liksom Lars Löfgrens. Förre dramatenchefen är annars alltid fascinerande att lyssna på, om det så än är bara på CD. Denna gången presenterade han sin senaste, mycket värmländska diktsamling Det röda gräset.

En höjdpunkt i Värmlandsmontern utgör det traditionella besöket av Sven och Lillemor Erlander, som presenterar senaste utgivna delen av Tage Erlanders dagböcker – denna gång dagboken för 1957. Paret drar alltid en stor publik, vilket säkert inte bara beror på nostalgiskt intresse för Tage Erlander och hans tid utan också på Lillemor Erlanders skådespelartalanger!

Drog folk gjorde förstås också Tina Thörner, vår okrönta rallydrottning, som tillsammans med Lasse Elfgaard skrivit Läsrallyboken (Brain Books). En fin avslutning fick mässans tredje dag med Sune Högberg och Lena Hellström, som berättade om Eld som lust och eld som våda (Himlajord), som deras senaste, lika vackra som läsvärda bok heter.

Sista mässdagen bjöd på en mängd förnämliga programpunkter. Förre domprosten Harry Nyberg inledde med att berätta om Ett Herrans liv med 646 präster och en till. Så löd titeln på hans föredrag, som alltså handlade om sjätte delen av Karlstads stifts herdaminne, som han själv varit redaktör för. I och med denna del kan Karlstads stift ensamt bland Sveriges biskopsdömen skryta med ett komplett herdaminne och helt aktuellt – det går fram till millenniumskiftet!

Harry Nyberg åtföljdes av ett program om pilgrimsvandringar i Värmland. Glädjande nog kunde föreningen erbjuda en spritt språngande ny skrift i ämnet: Pilgrimsleden genom norra Klarälvdalen och Trysil (Utmarksmuseet).

En verklig högtidsstund bjöd senare Birgitta Edlund på i montern. Tillsammans med sin man konstnären Lennart Aschenbrenner utkom hon hösten 2007 med en reportagebok, Från vårt kvarter i Nice (Norstedts). Att de gjorde intryck på sina åhörare framgick, om inte annat, av att åtgången på deras bok efteråt var stor!

Många lockades förstås till montern att lyssna på Ralf Edström, den forna fotbollsstjärnan och utmärkte radiosportkommentatorn. Anledningen till det förnäma besöket i montern var förstås den fina boken om Degerfors IF, som klubben gav ut i början av år 2007 med anledning av den existerat i 100 år.

Ett program, som tyvärr inte blev av, var det om Orhan Pamuk. Jan Verner-Carlsson, som för några år sedan utkom med en dokumentärroman om Selma Lagerlöf, men numer håller på med en bok om en helt annan nobelpristagare, alltså Orhan Pamuk, inställde sig nämligen inte som överenskommet var.

En av de sista författarna som framträdde i montern var Peter Olausson, fil.dr i historia sedan knappt ett dygn! Han presenterade förstås sin avhandling, Gillbergaknaparna – en studie i den svenska storbondens habitus 1750–1850.

Näst siste man på monterscenen var Anders Brokvist från Hagfors, mer kände kanske under sitt artistnamn Ismael Ataria. Han hade föregåtts av ett rykte, som förtäljde att han vara en stand up poet av det mindre vanliga slaget och det stämde i sanning. Ismael Ataria var en suverän iscensättare av sin egen poesi. Han var allt annat än ett sömnpiller men mycket underhållande och medryckande!

Den traditionsenliga avslutningen med Bengt Berg och Stig Torstensson fick äga rum utan den sistnämndes medverkande, eftersom han vid tidpunkten befann sig i Vadstena och således inte kunde närvara. Bengt Berg fick till sin hjälp istället poeten m.m. Gunnar Svensson, naturaliserad nordvärmlänning. Allra sist läste som sig bör Bengt Berg Gunnar Ehnes av så många så älskade dikt, Kvällsböna, som ju börjar så här: Har du nôn skog i din himmel, du Gud.

Viktiga personer i montern var – förutom de ansvariga för kaffet! – programledarna, som tack vare goda kunskaper och god artikulationsförmåga kan betyda mycket för att höja kvaliteten på ”det hele” – såsom Anita Andersson och Anders Hjertén gjorde – för att nu nämna de två som var flitigast i elden.

Även vår värmländska bokhandel betydde säkert ett och annat för trivseln i montern, vill jag hoppas. Förutom av butikschefen själv, alltså undertecknad, bemannades vårt bokstånd av Birgitta Rosén, Margareta Tunström och Arne Vannevik och en och annan högst tillfällig inhoppare. Efter bokmässan återstod som vanligt avvecklingsarbetet, författare/förlag ska ha betalt och/eller böcker tillbaka m.m. Bokmässan är en rätt slitsam historia för bokförsäljarna i Värmlandsmontern men, det tror jag, skulle Region Värmland ännu en gång ställa upp på bokmässan i Göteborg med en Värmlandsmonter och anse sig ha behov av våra tjänster, så skulle jag tro att vi kommer att vara villiga att ställa upp för landshövding och fosterlandskap med det nyaste nya i litteraturväg om vår provins, där det fortfarande finns en och annan sandig och betänksam väg och fanns ännu mer av på Göran Tunströms tid!

Tilläggas skall till sist att antalet besökare under de fyra mässdagarna uppgick till 108 468 personer, vilket är sex tusen mer än 2006 – kanske tack vare att vädret inte var fullt så sommarlikt 2007!

Stipendieregn på Värmländska bokmässan 2007
Bengt Åkerblom rapporterar

Den Värmländska Bokmässan, som Lena Sewall tog initiativ till 1998, ägde 2007 rum den 15–17 november på – som vanligt – Värmlands Museum, men i ny regi. Mässgeneral var nu Ingalill Walander Olsson på Länsbiblioteket, som inte avvek nämnvärt från tidigare koncept. Ett sextiotal författare medverkade och antalet utställare uppgick till nästan ett sjuttiotal, d.v.s. så många som det fanns plats för!

för ett sammansatt och tankeväckande författarskap, ofta påtagligt inspirerat av sin hembygds människor och kultur, och för en nyskapande och existentiellt djuplodande romankonst med historiska, mytiska och religiösa dimensioner och betydande inslag av civilisationskritik, allt präglat av en spänstig och fängslande stilkonst.

Tidigare innehavare av utmärkelsen Årets värmlandsförfattare är Inger och Lasse Sandberg, Maj Bylock, Bengt Berg, Lars Lerin och Kerstin Högstrand.

Efter detta var det dags för Föreningen Värmlandslitteratur att besätta scenen för utdelning av diverse belöningar. Föreningens litteraturstipendium 2007 på 10 000 kr tilldelades Peter Lenken, jössehäring och journalist vid GP, för framför allt hans senaste bok, Skymningsglöden, en roman om konstnärerna vid Racken i början av förra seklet – varförutan inget Rackstadmuseum kommit till! Boken bygger på en omfattande källforskning och övertygar rent dokumentärt men är samtidigt ett skönlitterärt verk, som fängslar och förtjuser eller – som SvD:s recensent Fredrik Sjöberg uttrycker det: ”en hybridroman som i sig är ett konstverk, en levande panoramabild över familjelivets armod och glädjeämnen där sjöarna och bergen är som vackrast.”

Ur kulturfonden till Bengt Axelssons minne delade föreningen ut 20 000 kr, varav 14 000 tillföll Knut Warmland, något av en centralfigur på värmlandslitteraturens område sedan decennier tillbaka i egenskap av hård men rättvis bokrecensent och författare till många uppsatser och böcker, om värmländsk litteratur och värmländska författare, främst Nils Ferlin och Gustaf Fröding, om värmlandsfinnarnas kultur och – inte minst – värmländska dialekter. Stipendiet får uppfattas som ett tecken på uppskattning av denna hans kulturgärning men är också ett bidrag till tryckningen av en andra, utvidgad, upplaga av Knut Warmlands magnum opus, hans Värmländsk ordbok från 1997.

6 000 ur Bengt Axelssons fond gick till Olof A. Myrin – i dennes egenskap av bokbindare, den ende i Värmland i allmänhetens tjänst! Med belöningen ville föreningen visa sin uppskattning av ett förnämligt, litteraturen närstående hantverk och av Olof A. Myrins insatser för att sprida kunskap om denna numera så ovanliga konst.

Till sist var det dags att belöna vinnarna av föreningens och Värmländska författarsällskapets novelltävling, som utlystes i våras och lockade nästan 80 personer, amatörer såväl som etablerade författare, att delta med egenhändiga opus. En jury bestående av Anita Andersson, Lena Sewall samt Bengt Åkerblom hade åtagit sig den omöjliga uppgiften att gradera bidragen. De hade kommit fram till att Ragnar Magnussons novell Skåpet var den bästa och han belönades därför med ett diplom samt

5 000 kr. Ragnar Magnusson är värmlandslitteraturens arbetarförfattare framför andra. Han har skrivit sju böcker och ett femtiotal noveller – alla med arbetslivet som tema. Dessutom erhöll Liselotte Sivertsen Carlson och Sture Wikman hedersomnämnanden för novellerna En ovanligt dum idé samt Kerstin i Takene och var också de på plats för att hämta sina belöningar.

Av dessa noveller och tolv till, som passerat juryns falkögon, hade Anita Andersson sammanställt en liten behändig bok med titeln Novellskåpet, som utöver själva novellerna också innehåller kortfattade presentationer av författarna. Kvaliteten på bidragen var genomgående av god klass så flera hade förvisso förtjänat publicering men projektet måste ju hållas inom rimliga ekonomiska ramar! I vilket fall så gav det mersmak, så kanske vi återkommer om en novelltävling inom en inte alltför avlägsen framtid. Säkert är att Värmland är fullt av folk, som det lyster att ge fantasin spelrum inom novellens begränsade ramar. Boken finns förstås att inhandla från föreningen – till ett pris av 100 kr + ev. portokostnader.

Föreningen var närvarande på mässan också med ett stånd för försäljning av gammal och ny Värmlandslitteratur. Vi sålde bra men framför allt lyckades vi värva många nya medlemmar – inte mindre än 75 personer! För att råda bot på fenomenet med det minskande antalet medlemmar hade nämligen styrelsen beslutat att erbjuda mässdeltagarna medlemskap i föreningen under nästa år för endast 20 kr, inklusive nr 3 och 4 för i år av Wermlandiana! Detta sällsynt generösa erbjudande, riktat till nya medlemmar, var alltså alltför frestande för hela 75 mässbesökare. Medlemsavgiften uppgår – som bekant – annars till 150 kr, vilket inte kan anses dyrt. Problemet är väl att kulturintresserade människor ofta är med i många föreningar och sammantaget utgör medlemsavgifterna ett beaktansvärt belopp. Föreningens förhoppning är förstås att de nya ”tjugokronorsmedlemmarna” blir kvar även efter 2008 till normal taxa!

Många nya böcker presenterades under mässan, mest uppmärksammad blev väl Stefan Hammenbäcks biografi över Stefan Johansson, Bara tiden och livet förslog (Värmlands Museum), med texter också av Barbro Järliden och konstnären själv. Uppmärksammad blev även del 6 av Karlstads stifts herdaminne och både den och Pelle Räfs Orglar och organister i Karlstads stift t.o.m. 1869 fanns att köpa under mässan. Lagom till densamma hade den klassiska värmländska jultidningen Värmländsk julglädje återuppstått – på CD – och såldes så bra att lagret tog slut! Om Dagar vid Fryken, Sven Rosendahl-sällskapets utgivning av författarens kåserier i Stockholms-Tidningen 1943–45 från hans tid i Lysvik, talade sällskapets ordförande Staffan Söderblom. Gunnar Lundkvist berättade om sin originella bilderbok, Karlstad på den tiden, som innehåller av honom, med datateknikens hjälp färglagda foton och andra bilder av Karlstad från branden och framöver. Tidskriften Värmländsk Kulturs julnummer var 2007 en produktion av Värmländska akademin och det presenterades av Britt-Marie Insulander och Björn Sandborgh, vilken bl.a. skrivit om ”ljudsnillet” Gunnar Dahl i sitt bidrag till tidskriften. Framträdde under mässan gjorde också Inger Sandberg och scenpoeten Anders Brokvist, Ismael Ataria kallad, som turnerar landet runt med sin teatrala poesi, ”en rockkonsert utan musik”, som det står i mässprogrammet. Detta är naturligtvis bara ett axplock ur det omfattande bokmässeprogrammet. Tilläggas bör att NWT:s kulturpris delades ut på mässans andra dag av priskommitténs ordförande Lennart Edberg och det gick till konstnären Karin Broos för hennes ”starkt utvecklade konstnärskap som är präglat av originalitet och kraft, och som i bild bland annat speglat kvinnans liv i alla åldrar.” Mässan avslutades traditionsenligt med att Bengt Berg läste dikter av Gunnar Ehne.

Den Värmländska Bokmässan fortsätter att vara en unik träffpunkt för förlag, författare och vanligt folk – det är helt enkelt en oförliknelig bokfest för alla värmlänningar. 2007 års mässa besöktes av 2 500 personer, vilket nog är lite mindre än tidigare år.

Maj Bylock Hedersdoktor

Författaren Maj Bylock har utsetts till hedersdoktor vid Karlstads universitet. Maj Bylock, utnämnd till ”årets värmlandsförfattare 2005” av föreningen, länsbiblioteket och Värmlands Museum, ligger f.n. på femtonde plats i bibliotekens utlåningsstatistik och har skrivit bortemot 200 barn- och skolböcker. Hon är också starkt knuten till universitetets lärarutbildning inom religion och historia. Grattis, Maj, doctor honoris causa!

Erik Borgström avliden

Den 15 augusti avled Erik Borgström, Norra Råda. Föreningen hade ifjol glädjen att belöna honom med 10 000 kr ur Bengt Axelssons kulturfond för hans ornitologiska författarskap, som resulterat i två skrifter av stort dokumentärt värde. Ulf T. Carlsson och Lars Schütt i Wermlands ornitologiska föreningen, där han f.ö. var hedersledamot, karaktäriserar honom i en nekrolog som ”en mångsidig och produktiv ornitolog”.

Sigge Stark fick sällskap

Sigge Stark, den sällsamt flitiga författaren till böcker om livet på landet, som stundom bär värmländska drag, har nu fått sitt sällskap. Ordföranden heter Owe Skogström och han bor i Gamla skolan, i Rinn utanför Torsby, tel: 073-7232990. Han liknar henne vid Margit Sandemo, författaren till Sagan om isfolket, men gäller det i annat avseende än den folkliga populariteten? Sällskapet har f.n. ett trettiotal medlemmar.

Sällskapet Gustavaforskning har fyllt 25 år och hyllas mycket välmotiverat i en artikel i NWT av den 23 augusti i år. Valter Berg, som framstår som sällskapets drivande kraft, berättar för tidningens reporter Sven-Erik Karlsson, att sällskapet har 620 medlemmar (!), driver ett bibliotek, har ett bildarkiv, ger ut böcker och filmer, men framför allt medlemsbladet Gustavabygden, som kommer ut med två välmatade nr om året till det mycket facila priset av 60 kr! Vi önskar det framgångsrika sällskapet fortsatt lycka till!

100 år sedan Gunnar Turesson föddes

Trubaduren Gunnar Turesson, kompositör till över 600 visor, författare till bl.a. storverket Värmländska kulturtraditioner, skulle ha fyllt 100 år den 6 oktober. Både han och fru Birgit ställde på sin tid villigt upp på olika arrangemang, som föreningen anordnade. Av tidningarna framgår att 100-årsminnet inte kommer att gå spårlöst förbi, i synnerhet inte på Hammarön, vilket vi i föreningen hälsar med tillfredsställelse. Ett litteraturtips! En riktigt bra och utförlig intervju med Gunnar Turesson står att finna i Birgitta Öjerssons bok Gör inte livet fattigt på nyanser från 2001.

Selma Lagerlöf-nummer

Nr 2 för i år av Parnass. De litterära sällskapens tidskrift om skönlitterära klassiker är nästan helt och hållet ägnat Selma Lagerlöf. 100-årsjubileet av Nils Holgerssons underbara resa uppmärksammas i två artiklar. Den ena, av Anna Nordlund, nybliven doktor på Selma Lagerlöf, bär rubriken ”Nils Holgersson 100 år – så föryngrade Selma Lagerlöf, skolan, svenskan och Sverige”! Hon framhåller bl.a. att boken ”språkligt framstår som en vattendelare bland hennes verk, men också i den svenska litteraturen” och pekar på att hon tillämpade stavningsreformen, som var alldeles ny, använde sig av en enkel syntax med med huvudsatser och som den allra första i en svensk bok uteslöt verbens pluralformer i repliker. Anna Nordlund betonar också det framåtblickande draget i framställningen, som bebådar folkhemmet. ”Det var inte Per Albin Hansson som började bygga folkhemmet 1928. Hörnstenen reste Selma Lagerlöf 1906.”

I en annan artikel av Parnass presenteras Selma Lagerlöf-samlingen på KB. Den omfattar c:a 70 hyllmeter – består bl.a. av 40 000 brev från ungefär 17 000 brevskriver, barnbreven oräknade! Denna samling ger forskarna en möjlighet att skriva en ”läsarnas litteraturhistoria” – tack vare läsarbreven går det att bilda sig en uppfattning om vad folk i allmänhet – alltså inte bara recensenter och forskare – tyckt om böckerna, skriver Jenny Bergenmar och Maria Karlsson i en annan, mycket intressant uppsats: Läsarnas Lagerlöf. Faktum är – skriver de båda litteraturforskarna – att ”ingenstans i världen har en så stor och heterogen historisk läsargrupp varit möjlig att kartlägga”!

Inte mindre intressant är förstås Johan Svedjedals redogörelse för det nyligen på började arbetet att ge ut en vetenskaplig utgåva av Selma Lagerlöfs samlade verk. Huvudprincipen har vid liknande arbeten brukat vara att ta med Ausgabe letzer Hand men Johan Svedjedal, som alltså är ledare för forskningsprojektet, anser att tillämpa den motsatta principen, alltså utgå från den första publicerade versionen av hennes verk!

Bland övriga artiklar må nämnas Anna-Lena Norbergs om Selma Lagerlöf och Mårbacka. Fantastiskt nog har hitintills över fyra miljoner människor besökt Mårbacka sedan det blev minnesgård! Epitetet ”turismens Gnosjö”, som hon sätter på Sunne är nog inte helt fel! Däremot har hon inte helt rätt ute när hon skriver, att ”där (i Östra Ämterviks kommunfullmäktige) bestämde Selma och männen teg i församlingen”. Det är omvittnat att Selma Lagerlöf inte yttrade sig särskilt ofta vid sammanträdena – någon Östra Ämterviks envåldshärskare var hon inte och ville säkert inte heller vara!

Karin Söder, som varit ordförande för Selma Lagerlöf-sällskapet sedan 1998, framgångsrika år för sällskapet, säger tack och farväl under rubriken ”På upptäcksresa med Selma Lagerlöf-sällskapet”. Till ny ordförande utsågs vid sommarens årsmöte på Frykenstrand en annan känd kvinna, Ewa Persson, författare, förlagschef, f.d. bankdirektör, entreprenör o.s.v. med adress i Sunnemo.

Detta hände 2007