Hänt 2010

 Lagerlövmottagare. Bengt Åkerblom omgiven av t v keramikern Ulla Nilsson och t h Elisabeth Boström, preses i Värmländska Akademien. Foto: Per Bredberg

 

Föreningen Värmlandslitteraturs aktiviteter

Den 23 februari fick Bengt Åkerblom Lagerlövet

Den 20 mars hölls trettiofemte årsmötet

Världsbokdagen firades den 23 april

I maj avtackades Anders Mattsson

Nya styrelsen  i maj

Göran Tunström-dagen den 14 maj

Kulturresa till Munkfors och Uddeholm 29 maj

Litteraturafton i Östra Ämtervik 10 augusti

Kulturresa i Frödings fotspår 14 augusti

Värmlandsmonter på B&B 23−26 september

Värmlandslitterärt på Kulturdag i Karlstad

Värmlandslitterär bibliotekskväll i Karlstad

Värmlandslitterärt kyrkkaffe i Karlstad

Värmländska bokmässan 2010

 

Prisbelönta och jubilarer

Malin Biller och Mia Skäringer

Mårbackapriset till Maj Bylock

150 år sedan Frödings födelse

Anna Linder och Robert Åslund Bengt Axelsson-stipendiater

Selma Lagerlöfs kulturpris till Jan Lööf

Torleif Styffe Årets värmlandsförfattare 2010

Debutantpriset till Kristina Sundström

Knut Warmland ny hedersdoktor

Värmländsk kultur 30 år den 27 mars

Den 23 februari fick Bengt Åkerblom Lagerlövet

 

Övrigt

Boken om Johan Backlund

Bengt Åkerblom minns Elise Lindow Agnarson

Lars Andersson på hindu

Berättardag i Östra Ämtervik

Selmas Nobelklänning blev inte Årets klenod

Selma Lagerlöfs böcker frisläppta

Dokumentärfilm om Boltzius

Selmas bror äreräddas

Den 23 februari fick Bengt Åkerblom Lagerlövet

Den 14 november 2009 hedrades Föreningen Värmlandslitteraturs ordförande, Bengt Åkerblom, som Värmländska Akademiens Lagerlövs-pristagare. Själva Lagerlövet, som fått en ny konstnärlig utformning av keramikern och akademiledamoten Ulla Nilsson delades emellertid ut först tisdagen den 23 februari 2010 i en ceremoni i Värmlandsrummet på Karlstads stadsbibliotek. Akademiens preses, Elisabeth Boström, överlämnade då, assisterad av Ulla Nilsson, det vackra keramikfat, som  i fortsättningen kommer att utdelas till Lagerlöv-pristagarna.
    I samband med överlämnandet konstaterade Elisabeth att
Bengt Åkerblom är en välkänd kulturpersonlighet i Värmland och landets förnämste kännare av den värmländska litteraturen. Vidare att han som mångårig ordförande i Föreningen Värmlandslitteratur outtröttligt verkat för att sprida kunskap inom detta område. Samt att han också medverkat som drivande kraft vid bokmässorna i Göteborg och på Värmlands museum och sedan många år är redaktör för Föreningen Värmlandslitteraturs alltid läsvärda skrift Wermlandiana. 
   Många goda skäl alltså till att vår uppskattade ordförande, Bengt Åkerblom fick 2010 års Lagerlöv!

 Den 20 mars hölls trettiofemte årsmötet

 

Hedersomnämnd. En liten konstnär av Lars Lerin fick hedersomnämnande på årsmötet. Barbro Järliden överlämnar diplomet. I bakgrunden tittar Bengt Åkerblom fram. Foto: Kjell Sundström.

Lördagen den 20 mars höll föreningen årsmöte, det trettiofemte i sin historia, på Sverige Amerika Centret (f.d. Emigrantregistret), som i fjol fick nya, utsökt fina lokaler i Residenset i Karlstad. Föreningen för Värmlandslitteratur (som det då hette) grundades den 3 april 1975 på initiativ av Erik Elinder, som var Wermländska sällskapets ordförande, och kan i år alltså fira sin trettiofemårsdag men det första årsmötet ägde inte rum förrän 1976.

   Ett trettiotal personer hade infunnit sig varav 23 var medlemmar. Dagen inleddes med att ordföranden föreslog en tyst minut för under året avlidna medlemmar. Ordföranden nämnde särskilt  Elise Lindow Agnarson, född 1915, som avled den 6 mars. Föreningen står i stor tacksamhetsskuld till henne för att den fick ge ut hennes tredje och sista bok, Innan allt är glömt, 1992, en mycket charmfull barndomsskildring i ord och bild. Den sålde så bra att föreningen gav ut en andra upplaga av den. Några exemplar finns ännu kvar av boken.

   Förhandlingarna leddes av vice ordföranden Matts Nilsson.

 

   Föreningens kassör, Monica Gustafsson, kunde konstatera att föreningens ekonomi trots avsevärda kostnader för boken till minne av Johan Backlund, BokJohan – en eldsjäl för värmländsk kultur och novellantologin Där himlen börjar var god.  Styrelsen beviljades följaktligen ansvarsfrihet.

Kassören. Monica Gustafsson. Foto: Erik Dahlberg

   Mötet beslöt bifalla styrelsens förslag att medlemsavgiften skulle fortsätta att vara endast 150 kr om året .

   I styrelsen skedde bara den förändringen att Anders Mattsson, styrelsens skattmästare, efter 13 år undanbad sig omval. Ordföranden prisade särskilt hans insatser som rådgivare på det ekonomiska området. Ny i styrelsen blev Eva Fredriksson, bibliotekarie emerita, ledamot av Värmländska akademien, beläst på många områden och inte minst mycket värmlandskunnig. Styrelsen består således även fortsättningsvis av tio personer: Anita Andersson, Anita Meyer-Lie, Birgitta Rosén, Rolf Zandén, Lars Österdahl, Lena Sewall, Erik Dahlberg, Matts Nilsson och Eva Fredriksson samt Bengt Åkerblom, som omvaldes som ordförande för åttonde gången.  

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Prisad. Lena Carlsson tar emot diplomet för 2009 års vackraste värmlandsbok  från Marie Söhrman.

Sedan 1980 utser föreningen det gångna årets vackraste värmlandsbok. För ändamålet tillsätts en särskild jury, som i år bestått av sammankallanden Marie Söhrman samt Barbro Järliden och Lena Sewall. De hade utsett boken med Selma Lagerlöfs brev till Landskrona-väninnorna (åtta hundra  brev!), Selma, Anna och Elise. Brevväxling mellan Selma Lagerlöf, Anna Oom och Elise Malmros åren 1886-1937. Del 1 (Litorina förlag) till 2009 års vackraste medan Lars Lerins En liten konstnär (Natur&Kultur) och Järnets rike av Ingela och Bengt af Geijerstam erhöll hedersomnämnanden.

   Redaktören och initiativtagaren till Selma Lagerlöfs-boken, Lena Carlsson, hade gjort sig mödan att komma från Landskrona liksom Lars Lerin från Östra Ämtervik. Däremot var inte Järnets rike representerad av vare sig författare. fotograf eller formgivare.

   örutom diplomen, signerade Anita Stjernlöf-Lund, erhöll "segraren"

3 000 kr och de hedersomnämnda 1 000 kr var. Denna generositet har möjliggjorts genom Egil Akres stora penningdonation till föreningen för två år sedan.

 

 

Avtackade. På vänstra bilden får Erik Dahlberg och på högra bilden årsmötesordföranden blommor av Bengt Åkerblom. Foto: Kjell Sundström och  Erik Dahlberg.

 

Årsmötesförhandlingarna avslutades med att ordföranden överlämnade tulpanbuketter till vice ordföranden Matts Nilsson för väl ledda förhandlingar samt till Erik Dahlberg för att han och hans sambo skött och sett över föreningens datorer och haft hand om medlemsregistret.
   Blommor fick också Lena Sewall för att hon skapat en hemsida att vara stolt över och Monica Gustafsson för att hon skött föreningens räkenskaper utomordentligt väl samt Barbro Järliden för att hon läste kända och okända Fröding-dikter för oss vid kaffet.

   Dagen avslutades med att Erik Gustavson, Sverige Amerika Centrets chef berättade lite om verksamheten och visade bilder om emigrationen till Amerika från 1600-talet till idag. Slutligen fick vi gå runt i de fantastiskt fina lokalerna, föreläsningssalen med plats för 80 personer, matsalen och det vackra och omfattande emigrationshistoriska biblioteket samt inte minst bese utställningen Amerikaarvet, som var en trevlig bekantskap med sitt brokiga innehåll och många vackra och intressanta föremål.

Verksamhetsberättelsen för det gångna året, kan föreningens medlemmar ,läsa i årets första nummer av Wermlandiana men också inom kort på vår hemsida!

Världsbokdagen firades den 23 april

 

Världsbokdagen instiftades av UNESCO 1955 för att uppmärksamma boken och upphovsrätten. Idén har sina rötter i Katalonien, där man redan i början av 1900-talet firade Sankt Görans dag den 23 april genom att ge en bok i gåva till dem man tycker om. Sedan flera år tillbaka uppmärksammar Värmländska Författarsällskapet dagen på Karlstads stadsbibliotek med ett alltid mycket gediget program.

   För första gången i värmlandslitteraturens historia firades Världsbokdagen på två platser i Karlstad samtidigt. Tillsammans med Akademibokhandeln hade nämligen VFS också arrangerat ett högst förträffligt författarprogram i Mitt i City. Där var VFS’ ordförande Anita Andersson och Akademibokhandelns Malin Lödén programansvariga och bland uppträdande författare kan nämnas Eva Dahl, Staffan Ander, Barbro Järliden, Torleif Styffe och Urban Andersson. Enligt vad Anita rapporterat var dagen publikmässig hyfsat lyckad och Akademibokhandeln har redan beslutat om en fortsättning nästa år!

  Som vanligt firades Världsbokdagen också på Karlstads stadsbibliotek med program hela eftermiddagen. 2010  hade VFS trummat samman bortemot ett femtontal författare, som underhöll med sång och uppläsning  från kl. 12 till 16.30. Som konferencierer fungerade Caroline Swennberg, Hagfors, och Jan R. Ohlson, Karlstad.

   De medverkande i programmet var:

Göran Bryntesson (lyrik), Berndt Andersson & Henry Nilsson (deckare), Petra Svedberg (dikt, sång), Birgitta Leander (lyrik), Alf E. Sjöberg (andligt,  Jan R. Ohlson (berättar om sin nyutgivna bok), Maria Elander (barnbok), Tim Sterner (poesi), Ismael Ataria (poesi), Berit Juhl (mixat), Maria Heilinger-Shálan (mixat), Torleif Styffe (lyrik) och Bengt Åkerblom som delade ut Föreningen Värmlandslitteraturs debutantpris.

    Liksom föregående år spred Föreningen Värmlandslitteratur extra glans över evenemanget genom att som avslutning på dagen dela ut föreningens debutantpris på 10 000 kr till Kristina Sundström och förklara att föreningen valt henne till årets värmländska författardebutant för kärleksromanen Dig ska jag älska.

I maj avtackades Anders Mattsson

 

Avtackning. Anders Mattsson avtackas av Bengt Åkerblom och berättar själv livfullt om sina 13 år i styrelsen. Foto: Lena Sewall,

Vid styrelsens majsammanträde på Värmlands Museum avfestades Anders Mattsson, som efter 13 år i styrelsen beslutat ställa sin plats till förfogande, av en nästan fulltalig styrelse. Ordföranden avtackade och nämnde särskilt vilken tillgång han, f.d. bankdirektören, varit för föreningen som dess kassaförvaltare. Som en avskedspresent erhöll denne bankman och tillika författare, bl.a. boken Skogsfinnen och kyrkan, Pertti Virtarantas häromåret från finska översatta bok I finnskogen. Minnen från resor till finnarna i mellersta Skandinavien.

 

Nya styrelsen  i maj

 

Den nya styrelsen. Foto: Anders Mattsson.

Så här såg den nya styrelsen ut när den sammanträdde i maj. Stående från vänster till höger Lars Österdahl, Matts Nilsson, Erik Dahlberg och Lena Sewall. Sittande Birgitta Rosén, Eva Fredriksson, Bengt Åkerblom, Anita Meyer-Lie och Barbro Järliden. Saknas på bilden gör Anita Andersson, Anna Wennerlund-Cruickshank och Rolf Zandén. Den avtackade  styrelseledamoten Anders Mattsson kunde lämpligt nog hålla i kameran.

Göran Tunström-dagen den 14 maj

 

Samling vid Göran Tunströms grav. Närmast graven står Tuula Dajén och Bengt Åkerblom.

I år är det tio år sedan Göran Tunström avled. Sedan dess har Föreningen Värmlandslitteratur uppmärksammat hans minne genom att arrangera program av något slag på hans födelsedag den 14 maj. I år i Sunne. Från början var de här arrangemangen lokaliserade till Karlstad.

   Första gången var vi på Värmlands Museum, en vacker och varm majsöndag, och hade Görans vän Reidar Nordenberg som huvudtalare. Några gånger under Bengt Wadensjös tid var vi på Biskopsgården men oftast på Karlstads stadsbibliotek. För två år sedan förlade vi emellertid ”dagen” till Sunne, där den ju framför allt hör hemma! Då samarbetade vi med Sunne kommun och sammalunda gjorde vi i år, då minnesprogrammet var förlagt till Sunnes nya, vackra bibliotek.

 Inledningsvis samlades vi vid Tunströms-graven, belägen alldeles intill norra ingången till Sunnes ståtliga katedral. Sunnes kulturchef Tuula Dajén lade tillsammans med Värmlandslitteraturs ordförande ner en krans vid graven och några sångare ur Sunne Manskör under ledning av Lars Wistrand sjöng ”Stilla skuggor breda sig i kvällen”, text av Böttiger, och Värmlandsvisan. Vädret var grått, regnet hängde i luften och kyrkogårdens resliga lindar såg mycket allvarliga ut och visade inte minsta tendens till att grönska.

   På biblioteket presenterade Bernt Jansson oss sin omfattande utställning av mest akvareller med motiv från Sunnebygden; några inspirerade av Göran Tunströms romaner Tjyven och Juloratoriet, som han läst många gånger och kunde nästan utantill. ”Intryck från dikt och verklighet” hade han följaktligen kallat sin utställning, som besågs av många, mycket intresserade. Konstnären berättade att en inkörsport till Göran Tunströms författarskap hade varit två radiopjäser (egentligen tre), Stôllen och Bäringa, som bygger på några kapitel i Juloratoriet. Det gladde undertecknad att höra, som själv i sin fjärran ungdoms dagar en flitig radioteaterlyssnare, en gång råkade få höra de här pjäserna och blivit mycket förtjust. En av huvudrollerna spelades av Stig Torstensson, som också innehade huvudrollen denna Göran Tunströms-dag. Som många gånger förr läste han ur en något bortglömd men mycket rolig bok av Göran, nämligen Krönikor ur Dagens Arbete och Metallarabetaren. Den förtjänar många fler läsare än den nog nu har. Göran var nämligen, till råga på allt, en kåsör av bästa slag, både underhållande och tankeväckande. Att få höra Stig Torstensson läsa ­– exempelvis – ”Party för de ledsna”, ”Ljuset faller så olika”, om Görans två barndomsvärldar, farfaderns och morfaderns i Dalsland, eller ”Linus, Palme och Svinen” är en sann njutning. Denna gång saknade jag dock ”En bedragare med god smak”, sagolikt rolig! Mellan varven drog Stig en och annan historia och det är han ju en mästare på, ja avslutningsvis tog han fram gitarren och visade sig vara ingen oäven bluessångare! Bortemot 80 personer hade kommit till denna glada tillställning, som rimligen måste resultera i fler läsare av Krönikor. Boken är slut på förlaget men Stig har ex. att sälja till hugade spekulanter.

Göran Tunström-dagen avslutades med att Tuula Dajén utdelade Göran Tunström-priset, som instiftades år 2000 men fått ändrade stadgar från och med i år. Det ska fr.o.m. i år tillfalla lokalt verksamma personer eller grupper, som befinner sig mitt i sitt kulturarbete. Den beskrivningen passar väl in på Daniel Skogman, 25 år, som erhöll årets pris för sitt arbete inom teatern; bl.a. har han skrivit flera bearbetningar av Selma Lagerlöfs verk för Emterviksamatörerna. I år, detta Fröding-år, håller han däremot på med en pjäs om Fröding för det duktiga amatörsällskapet i Östra Ämtervik. Han sitter också i arbetsutskottet för Kulturveckan i Sunne. Daniel visade sig vidare vara en strålande god talare. Han framhöll det som sin uppgift att – efter förmåga –  bära det värmländska berättande vidare för vilket Selma Lagerlöf och Göran Tunström var så lysande företrädare.

   I år uppmärksammar NWT tioårsminnet med en artikel, där Mats Dahlberg intervjuar Lars Andersson. De menar att det uppstått en tystnad efter Göran Tunströms död, m.a.o. att han hamnat i en slags karantän och den förstnämnde beklagar att hans böcker inte längre ges ut i nya upplagor. Undertecknad vill i det sammanhanget gärna slå ett slag för Göran Tunströms Krönikor, som gavs ut samma år han gick bort. Boken innehåller ett urval av hans krönikor i Metallarbetaren (som senare fick heta Dagens arbete) och VF, men på grund av att den gavs ut av ett litet förlag och fick ett trist omslag alls inte blivit uppmärksammad efter förtjänst. Han var också en gudabenådad kåsör nämligen, charmig, rolig, tänkvärd o.s.v.  Stig Torstensson, den fantastiske uppläsaren, har upptäckt det och läser gärna ur den om den godhjärtade bilhandlaren från Borlänge eller ”en bedragare med god smak”, när han gör sina framträdanden. Karlstads stadsbibliotek, huvudbiblioteket, har 4 låneex., men i skrivande stund står alla i sina hyllor tyst och stilla.

Resa till Munkfors och Uddeholm 29 maj

                       Foto: Erik Dahlberg

Årets första kulturutflykt arrangerades av Föreningen Värmlandslitteratur tillsammans med Värmländsk Kultur. Lördagen den 29 maj, kl. 8.00, bar det av från Bibliotekshuset i Karlstad. Det slutgiltiga programmet såg ut så här.

 

8.00    Avresa från Bibliotekshuset i Karlstad

9.00    Ankomst till Laxholmen. Kaffe och kaka på Fröken Ruths café.

           Bengt   Kylberg berättar om Laxholmen

10.00  Fridolf Rhudin-museet. Ciceron: Owe Clapson

11:30  Lunch på Far inn eller Restaurang Mäster Felling.

12.45  Lars Lerin-museet visas av Gertrud Lefverström

14.00  Avresa till Uddeholm

14.30  Visning av Uddeholms herrgård

16.00  Kaffe med Ransäterskaka på Tage Erlander-museet

17.30  Åter i Karlstad

 

Här följer Bengt Åkerbloms detaljerade rapport om resan:

 

Säg Munkfors och få är väl de som då brister ut i sång  ­– fast Lars Lerin-museet, som öppnades 2005, har förstås fått bilden av det gamla brukssamhället att verka betydligt gladare. Dessutom bör man inte förglömma att Ransäters socken numer ingår i Munkfors kommun och Ransäter, som inte bara vilar på minnen från fornstora Geijer-år, är ju  en plats, där luften formligen spritter av kultur!  Den här gången for vi emellertid Ransäter förbi och stannade upp först i själva Munkfors – på Föreningen Värmlandslitteraturs och Värmländsk Kulturs kulturresa den 29 maj, i den fagra tid som är mitt mellan hägg och syren!  (Bra inprickat av oss!)

   Vi började dagen med att inta medhavd massäck på Fröken Ruths Café i Bruksmuseet, som f.ö. innehöll mycket av intresse, modeller  och föremål, från äldre tider.

 

   Bruket i Munkfors har ju traditioner från 1670-talet.

   Under kaffet berättade Bengt Kylberg, vice ordförande och sekreterare i Föreningen Gamla Bruket, om museet och om föreningens bokutgivning, som varit minst sagt omfattande de senaste åren.

Bengt Kylberg. Foto: Erik Dahlberg

 

   Han nämnde bl.a. att det var i Munkfors som den revolutionerande martin-processen, en metod att smälta stål och järn med hjälp av gasuppvärmda ugnar, för första gången kom till användning i Sverige (och i världen?) år 1868.  Martinverket i Munkfors användes för sista gången 1941 men finns kvar som museum och är unikt i sitt slag i landet, men vi hoppade över det denna gång för att istället bege oss några hundra meter bort till Fridolf Rhudin-museet.

 

 

   Nu fick vi inte många minuter på oss att bese det, eftersom museichefen själv, Owe Clapson (eg. Karlsson), bjöd oss på en strålande uppvisning i värmlandshumorns högre rymder vare sig han föreställde Fridolf Rhudin eller Olle i Skratthult, också från Munkfors, 1900-talets populäraste scenartist på svenska språket i Nordamerika.

 

En strålande uppvisning. Owe Clapson agerade med stor inlevelse såväl Fridolf Rhudin som Olle i Skratthult. Foto: Erik Dahlberg

Visse Ni förresten att den mest sålda talskivan i Sverige är Fridolf Rhudins Den ensamma hunden? Avslutningsvis sjöng Clapson en Dan Andersson-dikt och gjorde det  mycket bra. Han är en mångkunnig herre, Clapson, som enligt egen uppgift fått sitt smeknamn på grund av de många applåder som brukar föräras honom när han uppträder. Många sådana  fick han i vart fall av oss för sitt fem kvart långa framträdande, mycket roligt men i mesta laget för att tillåta någon närmare genomgång av själva museet, men ingen var väl så väldigt ledsen för det! Museet står kvar och kan besökas i sommar från 26 juni till 15 augusti tisdag–lördag  mellan 12 och 16.

 

,
Lerinmuseet. Bengt Åkerblom tackar intendenten Gertrud Lefwerström för ett lyckat besök.

Efter lunch på Farinn 62 eller Mäster Fälling (efter en känd dikt av F. A. Dahlgren) besökte vi det mäktiga Lars Lerin-museet, där vi togs emot av intendenten Gertrud Lefverström, som gav oss en översiktlig beskrivning av den fantastiska konstsamlingen. Tyvärr hade vi bara en timme på oss, vilket förstås var alldeles för lite, i all synnerhet som det mesta var nytt – om  nu inte mitt erkänt usla minne bedrar mig? En gigantisk bokpacke på golvet i museet vittnade f.ö. om att succén Det tyska köket precis kommit ut i nytryck!

Praktfull herrgård. Guiden Sven Glans berättade entusiastiskt om Uddeholms herrgård. I bakgrunden resedeltagarna Ronald och Gunvor Edlund. Foto: Erik Dahlberg.

Sista stora resmålet var Uddeholms väldiga herrgård, som väntade oss med glitter i Rådasjön  och strålande ljus i den vårfräscha  parken, där ekarnas blad ännu skiftade mest i gult, som de pläga göra när de nyss brustit ut. Herrgården är inte uppseendeväckande vacker men stor, på 1 000 kvadratmeter, förutom vindsvåningen med bastu, ett bestående verk av den forne bruksdisponenten Anders Wall. Där har mången affär gjorts upp i god sämja uppgav vår entusiasmerande guide, Sven Glans. Inomhus kände man sig förflyttad till sagans värld och  något overkligt vilar faktiskt över dessa praktfulla salonger, som inte ofta tas i bruk – undantagsvis när den österrikiska bolagsstyrelsen sammanträder där eller någon prominent person gästar bolaget som H.M. Konungen eller hertigen av Värmland.

   I herrgårdsparken finns också ett kapell, delvis byggt av timmer från 1600-talskyrkan, som revs redan på 1700-talet. Timret användes därefter till att bygga ett sädesmagasin, som småningom blev överflödigt men på 1950-talet – i samband med Gustav VI:s besök i juni 1953 –  föddes idéen, understödd av kungen själv, om jag fattat rätt, att förvandla det gamla magasinet till ett kapell, som sommaren 1960 invigdes av biskoparna Elis Malmeström (författaren till mastodontverket Ur det andliga livets historia i Norra Råd-bygden) och Gert Borgenstierna. Byggnaden gav ett mycket tilltalande intryck även interiört. Att ha tillgång till goda guider är A  och O på en kulturresa och det hade vi också denna gång. Sven Glans formligen bubblade av berättarglädje och Knut Nilsson, gemenligen Knutte kallad, som visade oss kapellet var väl förtrogen med helgedomen, vars öden han tydligen tagit del av allt från begynnelsen 1960. Initierat och humoristiskt berättade han om ”sin” kyrka, som kommer  till användning för gudstjänst varannan söndag men ofta också för bröllop, dop och konserter o.s.v.

 

 

   Allra sista anhalten var Erlandergården i Ransäter, där Lill Nilsson, ordförande i Kultur- och fritidsnämnden i Karlstad och intendent för Erlander-museet, stod beredd med kaffe och Ransäterskaka, som det vid det här laget tämligen utpumpade resesällskapet kastade sig över med begeistring. (Ransäterskakan är f.ö. erkänt god och förutsätter inte glupande hunger för att smaka som en läckerhet!) Lill berättade kortfattat om gården som är Tage Erlander-museum sedan 1990, och det gamla skolhuset, där Tage föddes och hans far var lärare,  är öppet för visning sedan 1987. Hon överlämnade sedan ordet till Maggie och Olle Olsson, som tillsammans med Torbjörn Sjökvist, i dagarna utkommit med boken Kulturlämningar i Munkfors kommun, som ordföranden ber att få återkomma till i kommande numret av Wermlandiana.

   Nästan en timme försenade anlände vi till utgångspunkten, Bibliotekshuset i Karlstad, nöjda  och glada över att ha fått vara med om en mycket minnesvärd resa till några högst intressanta platser i vårt Värmland.   

   Många av resedeltagarna uttalade spontant sin belåtenhet  med en rolig och innehållsrik resa. Inte så bra var tidspressen vi råkade ut för under resans gång. Undertecknad hade, som nästan alltid, pressat in väl många programpunkter på en begränsad tid.

   Men inga klagomål, som nådde mitt öra, hördes över detta utan allt verkade frid och fröjd vid ankomsten till Karlstad. Det verkligt sorgliga med resan var att vi var bara 28 personer mot annars väl över 40. Kanske är maj inte den bästa utflyktsmånaden, kanske är konkurrensen om resesjälarna då som hårdast?

   Noteras ska slutligen att vädret var behagligt omväxlande och enda regnskuren inträffade, medan vi var i tryggt förvar på Lars Lerin-museet. För transporten svarade Kils Busstrafik, som skötte sig med den äran!

Litteraturafton i Östra Ämtervik 10 augusti

Föreningen Värmlandslitteraturs och Värmländska Författarsällskapets litterära afton inträffade i år tisdagen den 10 augusti och höll som vanligt  till i Östra Ämterviks församlingshem. Eftersom det i år är 150 år sedan Gustaf Fröding kom till jorden, hade vi tänkt att aftonen främst skulle ägnas hans diktning på svenska och på mål och hade därför inbjudit den utomordentlige recitatören och skådespelaren Per Elam, uppväxt i Karlstad, att läsa dikter på svenska och värmlandsmål ur Frödings författarskap. Värd för kvällen var som alltid Anita Andersson, Författarsällskapets ordföra

Kulturresa i Frödings fotspår 14 augusti

Föreningens andra kulturutflykt inträffade den 14 augusti och arrangerades av Föreningen Värmländsk Kultur med biträde av vår förening.

Värmlandsmonter på B&B 23−26 september

 

Glada medhjälpare i Värmlandsbokhandeln,
Fr v Birgitta Rosén, Svetlana Lund och Anna Wennerlund Cruickshank. Foto: Bengt Åkerblom.

 

97 007 besök hade årets Bok&Bibliotek, alltså bokmässan i Göteborg, vilket var 204 färre än i fjol. Mässan håller alltså sitt grepp om allmänheten. Antalet utställare uppgick till cirkus 900 och bland dem märktes Region Värmland med Värmlandsmontern, den som ”alla” talar om och söker upp för dess goda kaffe och kakas skull och för alla fantastiska föredrag och – kanske också – för Föreningen Värmlandslitteraturs bokbord, som inbjuder till köp av ett otal nya värmlandsböcker.

   Aldrig hade vi väl haft så många titlar uppdukade av årets utgivning, en utgivning, som bara tilltar år för år! Beredda att hjälpa allmänheten med både råd och dåd var det gamla vanliga, väl sammansvetsade gänget, alltså Anna Wennerlund-Cruickshank, Birgitta Rosén, Ingrid Nordvall, Svetlana Lund och så undertecknad.  Men främst kom väl allmänheten för att avnjuta det sextiotal föredrag m.m., som författare och berättare av alla de slag framträdde med under mässans fyra dagar.

   Att berätta om allt som sig i montern tilldrog är förstås omöjligt. Här följer en redovisning av några punktvisa nedslag i det mäktiga programmet, som monterchefen Anita Andersson, ordförande i Värmländska författarsällskapet, satt ihop.  

   Allra först ut – efter kaffet förstås – var Ingemar Myrén, som talade om sin bok, Workshop Wärmland, som är den mest magnifika bok om värmländska industrier som hitintills sett dagens ljus. Verkligen ett praktverk, rikt illustrerat!

 

   Torbjörn Sjöqvist. Foto: Bengt Åkerblom.

Mycket uppskattat var Torbjörn Sjöqvists föredrag om Selma Lagerlöfs broder Johan blev. Kära Syster! Jag tyckes hafva otur i allt. I boken, utgiven av det nystartade Mårbacka förlag, berättar han den smärtsamt sorgliga historien om Johan Lagerlöfs sannerligen otursförföljda liv i Staterna och hur hans syster, den berömda och rika, som hela tiden skickade honom pengar för att hålla honom och hans familj ovanför svältgränsen. Som tack kan man tänka sig för den ovärderliga ekonomiska hjälp han själv en gång gav henne när hon var ung.

   Alldeles efter Torbjörn Sjöqvists framträdande följde tillkännagivandet av Region Värmlands litteraturstipendium på 50 000 kr. Det delades i år lika mellan författaren och TV-stjärnan Mia Skäringer och serietecknaren Malin Biller. Föreningen Värmlandslitteratur har av Region Värmland fått i uppdrag att utse stipendiaterna.

 

Litteraturstipendiater. Region Värmlands kulturstrateg Ulf Nordström intervjuar Mia Skäringer och Malin Biller. Foto: Bengt Åkerblom.

 Juryn skriver bl.a i sin motivering att Mia Skäringer  ”uppriktigt,

 öppenhjärtigt och med humor berättar om livets förtretligheter och grymheter – sådant som inte låter sig skildras annat än med humor och av en författare med ett rasande gott humör! Hennes samlade krönikor bjuder på en chockartat stark läsupplevelse!”

   Om Malin Biller säger juryn bl.a. att ”boken om hennes uppväxt på Hammarö är en grym saga som den om Hans och Greta men med mycket humor skildrad och utan något hämndmotiv. Det är ett barndomshelvete hon berättar om, en barndom full av ångest, ätstörningar och en minst sagt problematisk relation till sin far.” Och juryn tillägger: ”Säkert är att hon anses som en Sveriges mest inflytelserika och produktiva serietecknare”.      Således belönar Föreningen Värmlandslitteratur för andra året i rad en serietecknare med Region Värmlands litteraturstipendium. I fjol fick som bekant David Liljemark 25 000 kr för sin bok i bild och text om helbrägdagöraren F.A. Boltzius.

 

   Årets Värmlandsförfattare. Torleif Styffe. Foto: Bengt Åkerblom.

Samtidigt bekantgjordes en kanske ännu finare belöning – fast alldeles penningfri – nämligen Årets värmlandsförfattare, som i år blev Torleif Styffe, en synnerligen bekant profil inom värmländskt, särskilt nordvärmländskt kulturliv – som utgivare av ordboken över Dalbymålet, som författare till ett trettiotal skrifter om hembygden + några skönlitterära pärlor som Lat poet, och några CD-skivor, där Styffes uppläsningskonst firar triumfer, och som uppbyggare av en synnerligen innehållsrik nordvärmländsk faktadatabas på nätet m.m.

   Det värmländska litteraturstipendiet är tre år gammalt men i år var det första gången det blev tillfredsställande uppmärksammat av massmedia – kanske för att det denna gång var två unga kvinnor, varav en mycket känd från TV, vilka belönades. Årets värmlandsförfattare är däremot en mer etablerad utmärkelse, som våra media brukar slå upp ganska stort. I den förträffliga mässtidningen, Bok i Värmland, finns ex. en välskriven artikel om Styffe, som där karaktäriseras som ”skribent, diktare, estradör, dialektsamlare, journalist, kulturarbetare, lärare…”. Själva stipendierna med diplom och allt kommer inte att överräckas till de berörda förrän den 26 november på Värmländska bokmässan på Värmlands Museum.

   Lite senare på förmiddagen framträdde professor Dag Nordmark, som talade om Gustaf Fröding – pajas, politiker och moralist, vilket är titeln på hans gedigna verk om Gustaf Frödings journalistik, som forskningen hitintills inte brytt sig mycket om, trots att den är både omfattande och av stor bredd. Visserligen klagade skalden stundom över att han var bunden att skriva för sin tidning, Karlstads-Tidningen, men i grund och botten måste han ha älskat sitt jobb som murvel – av det goda resultatet att döma!

   På eftermiddagen första dagen berättade Rolf Alsing om Tage Erlander, som han skrivit om i Bonniers mäktiga verk om Sveriges statsministrar under 100 år – tjugotvå herrar och ingen kvinna. Det blev ett mycket personligt kåseri om en man som Alsing uppenbarligen uppskattar mycket och utnämnde till Sveriges bäste statsminister genom tiderna.

   Värmlands nation i Uppsala tros ha tillkommit 1660 och kunde i år alltså fira 350-årsjubileum, vilket resulterat i ett praktverk, Värmlands nation 350 år – och lite mer därtill. Sekreteraren i skriftseriekommittén för Nationen och hembygden, Tomas Persson, talade om boken, som visserligen bjöd på en hel del historik men framför allt var ägnad åt de senaste 50 årens studentliv, som bl.a. bestått inte bara av fester utan också av idrott. Boken hade – sitt tämligen smala ämne till trots– en strykande åtgång!

   …ty floden måste till havet heter Eva-Gunilla Ribbings debutverk, en roman om prosten Magnus Lagerlöf i Nyed. Denne var samtida och god vän med bl.a. Esaias Tegnér. Boken är högst läsvärd och hennes presentation av den borde ha gett många mersmak. Eva-Gunilla Ribbing var näst först ut dag 2 och hon kom att följas av flera Selma Lagerlöf-pristagare – utan annan påtaglig anknytning till Värmland än just detta pris! Alla lockade de förstås storpublik, Sigrid Combüchen med sin nya roman, Spill, Torgny Lindgren, en gång i tiden lärare i Storfors!, med sin memoarbok, Minnen, liksom Louise Boije af Gennäs (åtminstone inte ännu Selma Lagerlöf-pristagare!), som i höst utkommit med Högre än alla himlar. Hon torde vara en utpräglad stockholmare men boken ska delvis ha handlingen förlagd till Filipstad med omnejd!

   Värmländska vågar vi dock kalla Birgit Hemberg med rötter i Östra Ämtervik. Hon har varit huvudredaktör för den nya, betydligt omarbetade upplagan av en berömd kokbok, Bonniers kokbok. Under eftermiddagen presenterade hon sitt verk och berättade om arbetet med den. Malin Biller är visserligen född i trakten av Helsingborg men uppväxt någonstans i ”de mörka skogarna” (som hon skriver) på Hammarö. Hon berättade om sin, dagen innan så prisade, serieroman, Om någon vrålar i skogen, lovordad av  recensenter, som framhållit att hon höjt serieromanen upp till en ny litterär nivå.

   Mässans andra dag i Värmlandsmontern avslutades av Lars G. Johnson, som samtalade med Karin Bodland-Johnson om den förstnämndes andlöst vackra fotobok – särskilt för oss som gillar svartvitt foto! – som han – inte utan skäl – kallat Träd, sand, stenar.

   Bilsporten är en populär företeelse i Värmland. Att dag 3 inleddes med ”ett möte” med rallycrossföraren Tommy Kristoffersson är således inte så överraskande. Givetvis drog han mycket folk och många ex. såldes av hans självbiografi.

   En av årets vackraste böcker är Livet på gården av Lennart Fröding, som berättade mycket intresseväckande om bonden i Stöpafors, som använder sig av häst istället för traktor i jordbruket och inte har något redskap, som är nyare än 1963. Boken är utgiven av Votums förlag, som specialiserat sig just på praktverk och sedan en tid tillbaka finns i Skåre.

 

Flitigaste författaren. Sven Smedberg berättar och Region Värmlands kulturstrateg, Ulf Nordström, lyssnar.

Bokmässan i Värmlandsmontern handlade mycket om Sven Smedberg, som senaste året utkommit med tre nya böcker: Klässbols linneväveri, Strandbarnet och Zetterquist. En värmländsk konstnärsfamilj. Den förstnämnda boken om det framgångsrika linneväveriet i Klässbol presenterades dag 3 av författaren tillsammans med Dick Johansson, direktör för företaget, och Bengt Berg. Naturligtvis har Heidruns förlag åstadkommit en riktigt vacker bok – med linnepärmar! – om denna värmländska framgångssaga! Strandbarnet är Smedbergs senaste diktsamling – i ny, lättsammare tonart, som främst kretsar kring barnbarnet Saga och naturen i Mangskog. En lättillgänglig och rolig diktsamling av den annars rätt svårtillgängliga Sven Smedberg! På mässans sista dag presenterades så boken om Zetterquistarna, kulturbärare i fyra generationer, som det heter i programmet. Ytterligare en vacker värmlandsbok!

   Mycket, mycket folk lockade förstås John Ajvide Lindqvist, Sveriges okrönte kung på skräcklitteraturens område, Selma Lagerlöf-pristagare m.m. Bengt Berg intervjuade honom om hans senaste bok, Lilla stjärna.  

     Dagens näst sista program utgjordes av ett framträdande av Årets värmlandsförfattare, alltså Torleif Styffe, vars nya CD, Kåserier och dikter på Dalbymål, sålde bra under mässan. Att höra Torleif berätta på dalbymål, vare sig det gäller prosa som poesi, är en högst angenäm upplevelse! Sista inslaget dag 3  handlade om Papper och massa i Värmland, en dokumentation av 51 pappers- och pappersmassabruk, som finns och – framför allt – funnits i landskapet. En bjässe till bok på 461 sidor, som naturligtvis presenterades – föredömligt väl – av huvudredaktören för verket, Lennart Stolpe.

   Mycket hände i montern också den fjärde dagen, som inleddes av Eva Wiklund, som skrivit en dokumentärroman om den fasansfulla diskoteksbranden i Göteborg i oktober 1998, som krävde 63 ungdomars liv. Hon bygger boken på Ann-Britt Söderbergs berättelse, vilken förlorade sin dotter i branden.

   Carin Lauth heter en kvinna, mest känd som poet, som växte upp i Tyskland under Andra världskriget. 80 år gammal har hon skrivit ner sina minnen från krigsåren. Gud som haver är titeln på hennes bok, en stark skildring av krigets fasor, som civilbefolkningen kunde uppleva det. Hon framträdde alltså på fjärde dagens förmiddag liksom Christer Lindén, musiker och poet, som i boken Thomas evangeliet, berättar om den svåra, egentligen outhärdliga förlusten av en bror. En berusad bilförare körde på brodern och dödade honom och en kamrat på Valborgsmässoafton för två år sedan. En tragedi som blev mycket uppmärksammad och omskriven.

   Deckarepidemin har drabbat även Värmland! Flera av årets böcker var deckare eller kriminalromaner. En synnerligen stark debutant inom genren heter Ninni Schulman, som på mässans sista dag presenterade en mycket välskriven spänningsroman från Hagfors, Flickan med snö i håret. En annan deckarförfattare och debutant är Lisbeth B. Åkerman, som svarade för näst sista programpunkten under mässan med att berätta om sin thriller i kyrklig miljö, Det vore väl synd.

   Traditionsenligt avslutades bokmässan i Värmlandsmontern med att Stig Torstensson och Bengt Berg framträdde och läste och deklamerade. Prat, skratt och allvar i härlig blandning som det heter i monterprogrammet! Ett mycket populärt program, som kanske drog till sig Värmlandsmonterns största publik. För många mässbesökare är det en gammal och kär tradition att komma och lyssna på Stig Torstenssons historier och Bengt Bergs diktuppläsning!

   Monterchef var också i år Anita Andersson, ordförande i Värmländska författarsällskapet, och liksom ifjol gick allt som smort i montern tack vare Anita och hennes många medhjälpare. Programmet bjöd, som alltid, på många höjdpunkter, och besökarna var säkert minst lika många som tidigare år. Inte minst drog förstås det värmländska kaffet, från Löfbergs kafferosteri, med därtill hörande kaka, skrädmjölskakan, som av mången, bl.a. undertecknad, anses som den godaste av småkakor.

   Återigen kan vi summera en mycket lyckad mässa vad värmländskt är. Bokförsäljningen i Värmlandsmontern nådde visserligen inte upp till fjolårets höjder, över 90 000 kr, som framför allt berodde på det extrema intresset för Lars Lerins självbiografi, En liten konstnär, men en preliminär beräkning ger vid handen att vi nog sålde för över 70 000 kr, vilket väl inte får anses som så illa.

   Författarframträdandena har allt mer fått formen av intervjuer eller samtal mellan författaren och en påläst person, mestadels Bengt Berg eller Henrik Thorsson. Ett lyckat sätt att presentera en bok!

   Ett starkt inslag i årets Värmlandsmonter har familjen Smedberg från Mangskog utgjort. Författaren Sven Smedberg, iklädd elegant linnekostym liksom också Klässbolschefen, kunde presentera hela tre nya böcker – och så bra han gjorde det! – och makan, Gunilla Brander-Smedberg svarade för monterns konstnärliga utsmyckning, bl.a. en vävd, mycket vacker bokhylla.

 

Vacker bokbuss.  Bokbusschefen Claus Dyhr-Nielsen  framför sin bokbuss, världens vackraste kanske?.  Foto: Bengt Åkerblom.

Värmland representerades på mässan också av Heidruns förlag, vägg i vägg med Värmlandsmontern, och Visit Värmland. Egna montrar hade också Votums förlag och Norlén&Slottner. Och – inte att förglömma – på mässan fanns också att beskåda och besöka världens troligen vackraste bokbuss, Karlstads stadsbiblioteks, med sina målningar av Lasse Sandberg. Många barn men också många vuxna fann vägen till bussen, som var parkerad i E-hallen, för att träffa Inger Sandberg och få tala med bokbusschefen Claus Dyhr-Nielsen och hans medhjälpare.

   Värmlandsmontern i all ära men stundom smög sig undertecknad bort till den finlandssvenska montern, som gång på gång bjöd på den mest uppiggande konversation – på ett vackert tungomål – av alltid lika vältaliga och talföra finlandssvenskar, mestadels kvinnor. Bästa avkoppling bjöd emellertid Universeum, med sina akvarier, tropiska landskap, fulla av giftormar m.m, som bara ligger något hundratal meter från Svenska Mässan. Akvarierna med sin värld av lika gåtfulla som tysta varelser bjöd på en upplevelse av upphöjd frid.

Rapportör: Bengt Åkerblom

Värmlandslitterärt på Kulturdag i Karlstad

Den 16 oktober inträffade stora Kulturdagen i Bibliotekshuset i Karlstad. 73 föreningar hade anmält sitt intresse av att medverka! Huset var fyllt av dans  och sång och föredrag m.m. nästan hela lördagen lång. Över 2 000 personer  besökte bibliotekshuset för att ta del av alla de kulturprogram dagen bjöd på. Denna breda kulturmanifestation var ytterst en konsekvens av att Karlstad utsetts till 2010 års kulturkommun. Även Föreningen Värmlandslitteratur var med på ett hörn och sålde böcker – för bortemot 3 000 kr – och ordföranden höll ett föredrag om Värmlandsmontern på årets stora bokmässa och vilka värmlandsböcker som där hade försålts. I slutet av det drygt 23 minuter långa bokpratet hade nästan tio åhörare infunnit sig för att lyssna. (Programmet tog sin

Värmlandslitterär bibliotekskväll i Karlstad

 

Den 26 oktober var föreningen huvudansvarig för bibliotekskvällen på Karlstads stadsbibliotek och hade till den ändan inbjudit David Liljemark att berätta om helbrägdagöraren F.A. Boltzius från Grava socken, antagligen den främste i sin bransch genom tiderna i Sverige! David utkom i fjol med ett seriealbum om mannen ifråga, ett mycket ovanligt sådant album med tanke på att den till större delen består av fotnoter till serierutorna. En mycket underhållande serie men också ett vetenskapligt verk av hög kvalitet! Bortemot 60 personer hade kommit för att lyssna till David Liljemark, som fick publiken att brista ut i skratt, när han på ett nästan kusligt naturtroget sätt härmade den kufiske genom livet högst obildade Boltzius, som aldrig lade bort sitt gravamål – antagligen inte ens då han träffade grevar och baroner eller självaste drottningen, vilket i och för sig hedrar honom.

Värmlandslitterärt kyrkkaffe i Karlstad

Den 31 oktober svarade föreningen för kyrkkaffet i Domkyrkoförsamlingens församlingshem. Nästan 50 personer lät sig väl smaka av den hembakade skaffningen, som bestod av smörgås och tårta! Ordföranden passade på att säga några väl valda ord inför de församlade kyrkobesökarna och ett antal broschyrer om föreningen samt flera ex. av nr 2 av Wermlandiana, som på omslaget pryds av Anna Hedstrands Sankta Anna-målning, hade viss åtgång.

 

Värmländska bokmässan 2010 26−27 november

 

Utställare och invigningstalare. Stefan Holm invigde förra årets Värmländska bokmässa men ställde också ut tillsammans med Mikael Solebris. Foto: Jörgen Renck.

Den värmländska bokmässan kom till 1998 på initiativ av Lena Sewall, som då var ansvarig för Värmlandsmontern på bokmässan i Göteborg. Denna värmländska bokmässa blev en omedelbar succé och sedan dess har den ägt rum årligen på Värmlands Museum i Karlstad.

   Nuvarande montergeneralen i Göteborg, Anita Andersson, Värmländska Författarsällskapets ordförande, är numera också ansvarig för bokmässan på Värmlands Museum, som 2010 ägde rum 26 och 27 november, vilket var ovanligt sent och  kolliderade med första advent-firandet.    

   Bokmässan har hela tiden vuxit och denna gång var den större än någonsin med över 100 utställare, bokbord, vilket innebär att mässan beretts ökat utrymme. Området kring Vilarstenen hade blivit ett renodlat utställningsutrymme, medan scenprogrammen förlagts till Hörsalen, Sinnet  och Västra galleriet (i gamla museet). Bokmässan invigdes av en verklig kändis, nämligen Stefan Holm, flitig läsare, författare och 2010 också medlem i juryn, som utser Augustvinnare.
 

Utställare och föredragshållare. Överst författaren Aino Trosell med barndomsvännen Agneta. I mittersta raden Monica Sjögren Nordgren och Anita Meyer-Lie och till höger Berith Sande och Anita Stjernlöf-Lund. Längst ner t v Värmlandsakademiens Per Bredberg och Håkan Hagegård och till höger Birgitta Viking och Erik Dahlberg i samspråk med Värmlands Museums Birgitta Collvin medan Bengt Åkerblom i bakgrunden förefaller fundersamt begrunda något problem. Foton: Lena Sewall

Antalet program uppgick till 80, alltså ungefär som vanligt – omöjligt att få tid och plats för fler helt enkelt!  Åtskilliga av författarna hade framträtt i Göteborg men nya för detta evenemang var exempelvis Martin Stolare, som skrivit ett digert vetenskapligt verk om Munkfors och dess studieförbund, särskilt ABF, åren 1965–1978, Gunilla Lindell, författare till Värmlands Museums årsbok 2010, som handlar om herrgårdsliv och matkultur på Värmlands Säby, Stefan Holm och Mikael Solebris, som presenterade en nyskriven bok, Tvetydigheter 1 och Tvetydigheter 2, en samling vitsar att skratta åt och/eller fundera över, Bengt Alsterlind, som drog en lans för sin och Lennart Utgrens bok om värmländska kändisar, Med hjärtat i Värmland, Anna-Maria Schyman, som intervjuades om sitt debutverk, Skönt förvirrad kvinna, av Mikael Johansson samt Torgny Karnstedt, som presenterade sin  senaste roman, Tro, hopp och jävelskap – för att nu nämna några av de åttio.

  Så kunde vi då konstatera att ännu en perfekt genomförd bokmässa kunde läggas till handlingarna. Stort tack till Anita Andersson, VFS, och Birgitta Collvin, Värmlands Museum, för det! Försäljningen vid Värmlandslitteraturs bokbord uppgick till cirka 15 000 kr, vilket får anses som ett gott resultat. Dessutom värvade vi 14 nya medlemmar – och träffade en mängd trevliga människor, vi som satt vid bordet, alltså Erik Dahlberg, Lena Sewall, Anita Meyer-Lie och mässrapportören Bengt Åkerblom.

Se också Larseric Fjellmans bildcollage från bokmässan

Boken om Johan Backlund

Föreningen gav under 2010 ut två böcker. Det är med stor glädje styrelsen kan konstatera att boken till minne av Johan Backlund, som en gång byggde upp föreningen, äntligen blev klar:  BokJohan – en eldsjäl för värmländsk kultur. Det blev en vacker och innehållsrik bok, som föreningen kan vara stolt över att ha gett ut. Belåtna bör vi också kunna vara över novellantologin Där himlen börjar även om den lika lite som BokJohan kan förväntas betala sig rent ekonomiskt. Anita Stjernlöf-Lund har med gott resultat svarat för layouten av båda böckerna.

  Medlemsbladet, Wermlandiana, kom i vanlig ordning ut med fyra nummer, som innehållit – inte minst – presentationer av nyutkommen värmlandslitteratur, fast det är en bevakningsuppgift som visat sig allt omöjligare med den ständigt ökade bokutgivningen. För den utmärkta layouten har såsom tidigare Jörgen Renck svarat.

Berättardag i Östra Ämtervik

 

Den 6 november var en alldeles särskild dag i Östra Ämterviks historia. Till denna dag hade nämligen Sunne kommuns EU-projekt Genus loci, Västanå teater, Östra Emterviks hembygdsförening och Emterviks bygdeutveckling inbjudit till en dag om berättande och annat kulturellt. Inte mindre än sex program bjöd man på från klockan 10 på morgonen till sena kvällen – på Gunnerudsgården, hembygdsgården och slutligen på bygdegården, Sjösala. Imponerande – eller hur? Ett trettiotal personer hade infunnit sig på Gunnerudsgården, det gamla ålderdomshemmet, som verkligen kan benämnas Slottet i dalen (titeln på del 2 i Åke Wassings en gång så uppskattade självbiografiska romansvit),  

   Till det första programmet, en föreläsning av Leif Stinnerbom om Att berätta. Vad är skrönans mening frågade han sig bl.a. och svarade med Torgny Lindgrens ord: ”Att få folk att förundras”. Berättarens yrke är världens äldsta slog han fast och avvisade därmed alla teorier om att det skulle ha varit något helt annat. Berättelsen var ett sätt att förstå sin plats i universum. Varför har då det muntliga berättandet kommit lite i vanrykte? Jo, menade, Leif, i och med att det skrivna ordet gjorde sitt inträde i människornas liv kom det att anses som något förmer, något finare. Det står i tidningen och är alltså sant, är ju – konstigt nog – fortfarande ingen ovanlig åsikt bland folk i gemen. Leif kom också in på folkmålets betydelse och berättade att överraskande många av Selma Lagerlöfs handskrivna manus är på värmlandsmål, exempelvis Bannlyst, som ju alls inte utspelas i Värmland. Hon var en enastående traditionsbärare. Det muntliga berättandet har över huvud taget en stark ställning i Värmland, en tradition väl värd att vårda! Han kom också att nämna Selmas barndomsvän Adolf Noreen, som tidigt intresserade sig för fryksdalsmålet och redan som ung utgav en ordbok över det och även upptecknade värmländska räggler och folkvisor och gav ut. Adolf Noreen kom liksom Selma Lagerlöf så småningom in i Svenska Akademien. Under några decennier satt där alltså två personer från samma lilla socken i Sverige!

   Efter Leif Stinnerbom tog Hélène Ohlsson vid, som bl.a. spelat i olika uppsättningar på Leif Stinnerboms Västanå teater. Hon framförde tre berättelser av Selma Lagerlöf, novellerna En gammal fäbodsägen, Spökhanden och kapitlet Dovres häxa i Gösta Berlings saga. En fascinerande upplevelse! Efter framförandet av Dovres häxa, alltså berättelsen om grevinnan Märta, som drabbas av en förbannelse av ovanligt slag av den ondskefulla Dovres häxa,  kunde man skymta några skator utanför fönstren till spelplatsen. De var dock bara tre och visade inga tecken till aggressivitet – till skillnad från de långstjärtade skönheter, som ”uppvaktade” grevinnan Märta!

   Detta var de två program undertecknad hade nöjet att vara med om vilket innebar att jag missade bl.a. en film om Arne på Båten, Staffan Winberghs Med ett ben i evigheten, och Västanå teaters pjäs om Tita Grå – hon som var värre än den onde i värmländsk folktro. Det var förstås illa men vädret var svindlande skönt med den blåaste himmel och vita, frostbetäckta åkrar och gärden och eftersom det var Allahelgonadag kändes det som en tvingande plikt att bege sig till Östra Ämterviks kyrkogård så vackert belägen på en udde i den sommarskönt glittrande Fryken.

Bengt Åkerblom.

Prisbelönta och jubilarer

        
Pristagare. Från vänster Malin Biller, foto: Jörgen Renck, och till höger Mia Skäringer, foto: Anders Hanson/NWT.

Malin Biller och Mia Skäringer

Från region Värmland erhåller Föreningen 50 000 kr att utdela årligen till författare med värmländsk anknytning. 2010 hade juryn för detta speciella ändamål, bestående av Ingalill Walander Olsson från Länsbiblioteket, Anita Andersson, Värmländska Författarsällskapet, Anna Wennerlund-Cruickshank, Karlstads stadsbibliotek, och Bengt Åkerblom, Föreningen Värmlandslitteratur, beslutat att Region Värmlands litteraturstipendium skulle delas mellan Mia Skäringer och Malin Biller. Stipendierna offentliggjordes på bokmässan i Göteborg men delades ut först på Värmländska bokmässan i Karlstad. Mia Skäringe kunde tyvärr inte komma då men Malin Biller var på plats och tog emot pengarna, diplomet och en vacker blomsterkvast ur regionrådet Göran Nilssons hand.

Så här löd juryns motiveringar:

   "För andra gången i Region Värmlands författarstipendiums korta historia hade vi glädjen att belöna en serietecknare, Malin Biller, närmare bestämt för den mycket värmländska serieromanen Om någon vrålar i skogen. Hon har själv sagt att den är frukten av ”fem års känslokrävande arbete. Den är mörk, mustig och självutlämnande och härligt hemskt på sina ställen. Det var en sån där historia jag bara inte kunde låta bli att sätta på papper, för jag tror att den är viktig. En bok som känns och tröstar”. Och hon har så rätt i den karaktäristiken. Boken är om hennes uppväxt på Hammarö och den är en grym saga som den om Hans och Greta men med mycket humor skildrad och utan något hämndmotiv. Det är ett  barndomshelvete hon skildrar, en barndom full av ångest, ätstörningar, och en minst sagt problematisk relation till sin far. En mycket mörk historia, som är möjlig att ta åt sig tack vare Malin Billers burleska humor och ”en väl transkriberad värmländska”. ”Hon är sjövild i sina serier” och mycket av det galna hos henne lyser igenom i hennes verk, påpekar en recensent men tillägger att hon är en stillsam person i verkligheten. Säkert är i vilket fall att hon anses som en av Sveriges mest inflytelserika och produktiva serietecknare.  

Mia Skäringer skriver på omslaget till sin debutbok bl.a. att ”Jag längtar efter verklighet, sårbarhet och magar med hudbristningar. Efter människor som vågar vara sig själva utan djupa klyftor mellan hur de känner sig och vad de verkligen visar upp.” Och tillägger: ”Mammor är väl också människor?”.

  "I sin bok, Dyngkåt och hur helig som  helst bevisar hon verkligen att hon kan skriva just om sårbarhet och om mammor som också är  människor – i allra högsta grad! Hon, den hjärtegoda värmländskan med kristinehamnsdialekten – som hon framstår som på TV – tar humorn till sin hjälp i sina mycket nakna och självutlämnande berättelser om vardagslivet – med barn, äktenskap, skilsmässor, sex m.m. men också något om livet som uppburen artist. Uppriktigt, öppenhjärtigt och med humor berättar hon livets förtretligheter och grymheter – sådant som inte låter sig skildras annat än med humor och av en författare, som äger ett rasande gott humör! Hennes samlade krönikor bjuder på en chockartat stark läsupplevelse! "

Mårbackapriset till Maj Bylock

Föreningen Värmlandslitteratur gratulerar författaren Maj Bylock som tilldelats 2010 års Mårbackapris! Roligt! Välförtjänt!

Priset utdelas vartannat år både bland svenska och utländska kulturarbetare.

Bland tidigare pristagare finns  före detta utrikesministern Jan Eliasson och Islands president Vigdis Finnbogadóttir.

Den 5 juni i år hölls en ceremoni på Mårbacka där Maj Bylock, förutom äran, även tilldelades 25 000 kr.

150 år sedan Frödings födelse

Efter två års Lagerlöfs-firande! gick 2010  i Frödings tecken  eftersom 150 år  förflutit sedan han föddes på Alsters herrgård. Karlstads kommun hade anslagit en avsevärd summa pengar och en särskild Frödingsfirarsamordnare, nämligen Ricky Andreis, för att året ingalunda skulle gå svenska folket  spårlöst förbi. Bland annat arrangerades en Frödingfestival på Alsters herrgård 29–31 juli.

   Föreningen Värmländsk Kultur utkom under året  med ett särskilt Fröding-nummer, som föga förvånansvärt var något alldeles extra  med tanke på att redaktionen bestått av företrädare för Gustaf Fröding-sällskapet. Däremot kom sällskapet inte komma med någon årsbok, men förmodligen2011, då 100 år förflutit sedan skalden avled på Villa Gröndal.

Bengt Axelsson-stipendiater

                  

Pristagare. Anna Linder t v och t h  Robert Åslund. Foton: Jörgen Renck.

Anna Linder och Robert Åslund

Pris-, fond- och stipendieutdelningarna var fler än någonsin på 2010 års värmländska bokmässa. Traditionsenligt utdelade Föreningen Värmlandslitteratur sitt stipendium ur Bengt Axelssons kulturfond. Det gick 2010 till Anna Linder och Robert Åslund, som presenteras närmare nedan. De fick 5 000 kr var ur fonden samt ett vackert diplom utformat av Anita Stjernlöf-Lund.

   Bengt Axelsson, lektor i pedagogik och psykologi från Grava, var en gång ledamot av styrelsen för Värmlandslitteratur. Han gick bort 1990 och i sitt testamente hade han donerat flera hundratusen till föreningen att använda som stipendier till kulturutövare med värmländsk anknytning. Således borde det vara för tjugonde gången vi 2010 utdelade hans stipendium, som denna gång var på 10 000 kr och delades på två kulturellt verksamma personer, båda bosatta i Karlstad, och – det tyckte juryn var lite extra roligt – av tämligen blygsam ålder, inte uppe än i nobelpristagarålder i alla fall.

    Robert Åslund är musiker och mannen bakom ett projekt, som han kallar Wermlandica. Det går ut på att tonsätta värmländsk lyrik, inte bara av kändisar som Gustaf Fröding och Selma Lagerlöf, utan också av nutida författare som ex. Torleif Styffe. Wermlandica är också namnet på ett band, som han grundat och som framför de här tonsättningarna tillsammans med presentationer av författarna i fråga. Hans strävan är att musiken ska klinga modernt och att texten hela tiden ska stå i fokus. Den 23 november, släppte han eller, rättare sagt, gruppen Wermlandica, en skiva med tonsättningar av bl.a. Selma Lagerlöf, Gustaf Fröding m.fl.

   Anna Linder deltog i Värmlandslitteraturs och Värmländska Författarsällskapets stora novellpristävling 2008 och av de över 100 tävlandena var hon en av de fjorton, som fick sin novell publicerad som slutresultat av tävlingen, i novellantologin Där himlen börjar. Hennes novell hette Dit du går och utmärkte sig för sin ovanliga berättarstil och drömlika karaktär.

   Hon finns också med i novellantologin Sista dansen och om den skriver en recensent i tidskriften Kulturboken att ”bokens i mitt tycke mest spännande bidrag kommer från Anna Linder”. Recensenten skriver också om ett suggestivt visionärt anslag och slutar med följande ord: ”det är gåtfullt, drömskt, otäckt, närmast gastkramande. Vart vägen leder efter Sista dansen ska bli spännande att följa.” I Sydsvenskan skriver en annan recensent: ”Fastnar i minnet gör även Anna Linders mörkskimrande prosastycken… Linder förenar makabra djurbilder och närmast biblisk mytologi på ett sätt som både förbryllar och fascinerar.”

   Anna berättade i sin ansökan till stipendienämnden att hon  arbetar på ett romanprojekt, som tar avstamp i Trangärdstorp, där damastvävaren Carl Gustaf Widlund levde och verkade.

   Stipendiejuryn bestod denna gång av styrelsen för Föreningen Värmlandslitteratur. Juryn önskade genom sin  ordförande, Bengt Åkerblom,

Anna fortsatt lycka i sitt skrivande på denna roman, som låter som ett mycket spännande projekt!

Lars Andersson på hindu

Inte ens Selma Lagerlöf finns på hindi – om man får tro Libris, nationalkatalogen  – men Lars Andersson gör det! Hans Pestkungens legend från 1988 finns numer översatt till hindi via engelskan. Romanen handlar om hur kung Magnus Erikssons färd norrut genom den av digerdöden avfolkade Klarälvdalen och mötet Tormod Göpa. Dock kan Selma Lagerlöfs vänner trösta sig med att hennes Körkarlen finns på oriya, ett indoariskt språk som talas i den indiska delstaten Orissa.

Selma Lagerlöfs litteraturpris till Jan Lööf

 

 

Selma Lagerlöfs prestigemättade litteraturpris  tilldelades 2010 Jan Lööf  bilderboksskapare, författare, serietecknare, illustratör, översättare, skädespelare och jazzmusiker.  Den 14 augusti fick Jan Lööf mottaga priset och prissumman 100 000 kronor vid en ceremoni lördagen den 14 augusti under Kulturveckan i Sunne. Mer om priset och årets pristagare Jan Lööf kan man läsa i Mats Dahlbergs artikel i  NWT 2010 05 19.

Så här löd prisnämndens motivering:
 

"Med sin magiska realism av ord och bild skapar Jan Lööf världar där alla åldrar och känslor får plats. Fantasins jättebin surrar i hans fall med en alldeles originell och egenartat trösterik ton."

Torleif Styffe Årets värmlandsförfattare 2010

Årets värmlänning. Torleif Styffe i Värmlandsmontern 2010. Foto: Bengt Åkerblom.

Till 2010 års Värmlandsförfattare utropades redan på bokmässan i Göteborg Torleif Styffe. I juryn ingick Birgitta Collvin, Värmlands Museum, Ingalill Walander Olsson, Länsbiblioteket, samt  Bengt Åkerblom, Föreningen Värmlandslitteratur. Så här löd juryns motivering:

   "Torleif Styffe har skrivit ett trettiotal böcker, inkl. några CD-skivor. Typiskt nog heter hans första verk En närmre titt på Dalby hembygdsgård, typiskt eftersom han är minst lika mycket hembygdsforskare som skönlitterär författare, vilket inte hindrar att han kanske är mest känd för värmlänningen i gemen för sina diktsamlingar, Lat poet ( 1988), Lättpoesi (1994) med flera titlar. Dalbymålet har tack vare Torleif blivit känt och uppskattat långt utanför Dalbys gränser – och tänk så mycket han lärt oss om Dalby och hela norra Värmland i böcker som Nordvärmländsk historia (1998), Seder, skrock och sägner (2006) och Sätrar i Dalby (1989). Men mycket mer står på hans meritlista! Först och främst utgivningen av Bergqvists och Jacobssons ordbok över Dalbymålet (2000), som upptar 24 000 ord och är Sveriges största dialektordbok! Denna utgivning var ett EU-projekt liksom uppbyggandet av en nordvärmländsk databas, vilket skedde under Torleifs ledning: Nordvärmland från istid till nutid. Kulturkoppras digitala historiebok eller KopprabaS. I basen går att finna praktiskt taget allt i dokumentär form, som kan gå att uppbringa om norra Värmland! Basen tjänar nu som förebild för den värmländska encyklopedi, som Värmlandsakademien håller på att skapa.

Lat är han absolut inte detta vandrande nordvärmländska universitet som heter Torleif Styffe, denne inspiratör för bevarandet av gamla tiders seder och bruk och tänkesätt och mål! För bara några månader sedan utkom han med sitt senaste opus, Cd-skivan Kåserier och dikter på Dalbymål, inläst av honom själv förstås, för konsten att deklamera är en annan av hans många talanger! Årets värmlänning blev han förresten redan för tolv år sedan! "

Debutantpriset till Kristina Sundström den 23 april

Föreningen Värmlandslitteraturs debutantpris på 10 000 kr utdelades för första gången ifjol och gick då till Ismael Ataria, mindre känd som Anders Brokvist, för diktsamlingen Allt jag vill för dig, ingen annan. I år gick priset till Kristina Sundström, som i höstas debuterade som författare med romanen Dig ska jag älska (Isabergs förlag).

   Kristina Sundström är bosatt i Karlstad och driver en importfirma men hon är väl förtrogen med Frankrike, där hon både studerat och jobbat, vilket märks av den utmärkta miljöskildringen. Dig ska jag älska, den 430 sidor tjocka kärleksromanen, är alltså hennes debutverk, men hon har flera nya romaner på gång!

   Juryn, som bestått av Olof Andersson, Lillan Augustsson, Anna Wennerström och Bengt Åkerblom, har enats om följande motivering till sitt val av vinnare:

   Med romanen Dig ska jag älska gör Kristina Sundström en övertygande debut som författare. Hon har lätt för att berätta och hon behärskar skrivkonsten väl. Hennes debutverk är en spännande kärlekshistoria med utmärkt miljö- och personskildring och ett överraskande slut. Boken är ett imponerande habilt, för att inte säga proffsigt, romanbygge. En stark, mycket lovande debut.

 

  Priset utdelades på Världsbokdagen den 23 april. Sedan flera år tillbaka brukar Värmlands Författarsällskap fira dagen på Karlstads stadsbibliotek – i år med författarna Berndt Andersson, Ismael Ataria, Göran Bryntesson, Maria Elander, Maria Heilinger-Shálan, Berit Juhl, Birgitta Leander, Henry Nilsson, Jan R. Ohlson, Alf E Sjöberg, Tim Sterner, Torleif Styffe och Petra Svedberg . Liksom i fjol spred vår förening extra glans över evenemanget genom att som avslutning på dagen dela ut föreningens debutantpris.

Knut Warmland ny hedersdoktor

Författaren och värmlandslitteräre experten Knut Warnland utsågs 2010 till hedersdoktor vid Karlstads universitet för sina insatser inom litteraturens område, framför allt då för sitt storverk, dialektlexikonet Värmländsk ordbok.

Den 17 september tog Knut Warmland emot doktorshatt och -ring vid en ceremoni på Karlstads universitet.

Hedersdoktor. Knut Warmland i Värmlandsmontern på B&B 2008. Foto: Christina Ward

   Föreningen Värmlandslitteratur gratulerar varmt sin avhållne hedersledamot Knut Warmland och gläder sig med honom över denna synnerligen välförtjänta utmärkelse!

   Knut Warmland har betytt mycket inom det litterära livet i Värmland med sina, ofta ganska stränga men sakliga bokrecensioner, kanske ett tusental eller så under årens lopp, för sina böcker om bl.a. värmlandsfinnarna och värmlandsförfattare som Gustaf Fröding och Nils Ferlin men framför allt för sitt dialektlexikon, Värmländsk ordbok, som förtecknar cirka 14 000 ord på mål. En presentation av Knut återfinns i en liten broschyr, Akademisk högtid 2010 vid Karlstads universitet, som universitet gett ut – i en upplaga av 800 ex.

  I något förkortat skick har Föreningen Värmlandslitteratur fått återge Knut Warmlands ”installationsföreläsning”, som han godhetsfullt låtit oss publicera. Läs...

 

Värmländsk kultur 30 år den 27 mars

 

 

Föreningen Värmländsk Kulturs nya ordförande Olle Österling fick liksom avgående ordföranden Aina Svensson en stor blomsteruppsättning. Foto; Claes Åkerblom

”Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett höganäskrus i en svångrem om halsen.” Ja, så börjar om bekant en mycket ovärmländsk men lysande roman och de orden kommer mig lätt i tankarna, när jag tänker på mitt första möte med Tidskrift för Värmländsk Kultur, för så hette Värmländsk Kultur de första två åren. Visserligen kom inte tidskriften precis som ett yrväder och inget krus hade den om halsen men vädret var alls inte som man förväntar sig det i slutet av april i Karlstad utan mer av strindbergskt slag. När jag tidigt om morgonen öppnade dörren för att gå ut och vittja min brevlåda, blåste det och ven så kallt och jag fick pulsa fram i snö, häpen över detta hastiga omslag från vårväder dagen innan till full vinter. Lördag var det men ännu fungerade postverket och i min brevlåda fanns inte bara min dagliga tidning utan också just Tidskrift för Värmländsk Kultur med sitt omslag av Lars Lerin. Och enligt almanackan var det den 20 april 1980.

   Värmländsk Kultur var ingen fullständig överraskning för mig, för min rumskamrat i Bibliotekshuset, Föreningen Värmlandslitteraturs primus motor och kanslichef, Johan Backlund, var en av initiativtagarna till tidskriften. Ofta tyckte jag att han var väl så upptagen av den – men han försummade ändå inte sin ”egen” förening, han hade krafter och intresse nog för att vara en klippa i båda föreningarna – för båda var han nog livsviktig – säkert för Värmlandslitteratur i varje fall. Han var kassör i flera år i Värmländsk kultur och i 18 år, ända tills han drabbades av sjukdom 1983-84, var han dess ordförande. Våra föreningar ingick alltså från första början personalunion och fram till Johan blev sjuk ganska sammansvetsade.

   Självklart att vi ville hylla och gratulera Föreningen Värmländsk kultur, när den med sång och musik, många tal och god mat och dryck firade sin trettioåriga existens på Sverige Amerika Centret i Karlstad lördagen den 27 mars i år. Ett åttiotal gäster med landshövding Eva Eriksson i spetsen hade infunnit sig till firandet som inleddes med det sedvanliga årsmötet. Centralgestalten denna festkväll var förstås avgående ordförande Aina Svensson, som ”med ålderns rätt” – fast någon ålder, över tjugo, var svår att observera – avgick med detta årsmöte. Hon tog över föreningen 2003 efter Johan och jag måste bekänna att jag tvivlade på att Värmländsk kultur skulle klara sig utan honom men där fick jag – lyckligtvis – tji! Aina visad visade prov på ett kraftfullt, inspirerande och stimulerande ledarskap och med hjälp bl.a. av Jörgen Jansson, ekonomisk trollkarl, nästan i klass med Johan!, och Britt-Marie Insulander, som höll i tidskriften, så inte blott överlevde tidskriften Johan utan har bara blivit bättre! Till ny ordförande utsåg årsmötet enhälligt Olle Österling.

Trettioårsfesten på Residenset blev i mycket en enmansshow. Avgående ordföranden var piggare än någon mört på sin första sommardag men betydligt mer talför, ja, stämningen var hög och skämten många som sig bör när många värmlänningar, infödda eller allenast  naturaliserade, möts och minglar. Bland talarna märktes bl.a. landshövdingen och fullmäktiges ordförande i Karlstad men också Föreningen Värmlandslitteraturs officiella representant, alltså föreningens ordförande, vilken gratulerade Värmländsk kultur å det varmaste och som ett bevis på vår höga uppskattning av trettioåringen bad trettiofemåringen att få överlämna en present i form av ett löfte att i nästa nummer av tidskriften (eller nästnästa) be att få införa en annons till ett värde av 1 050 kr. Självklart önskade vi vår f.d. systerförening fortsatt lycka och framgång  som kulturell ledstjärna i ett Värmland, som visserligen är rikt på kultur men inget isolat i en allt trängre värld utan allt mer beroende av vad som händer kulturellt, socialt politiskt och klimatmässigt i den minsta vrå, ”i Nova Zemblas fjäll, i Ceylons brända dalar”, som skalden, dock ej Gustaf Fröding, skrev en gång..

 

Bengt Åkerblom minns Elise Lindow Agnarson

 

Den 6 mars i år avled Elise Lindow Agnarson, född 19 oktober 1915. Föreningen står i stor tacksamhetsskuld till henne, framför allt för att vi fick ge ut hennes tredje ”memoarbok”, Innan allt är glömt, 1992. Boken hade en strykande åtgång bland biblioteken i landet och vi beslöt oss för att ge ut den i nytryck. Den sålde inte slut men under årens lopp har vi haft stor glädje av att kunna erbjuda den till våra kunder till ett facilt pris, men nu sjunger den på sista versen för oss.

   Elise var inte alldeles ny som författare 1992. Dessförinnan hade hon gett ut två minnesböcker på Bonniers förlag: När jag var liten var allt så väldigt stort, 1979, och När jag var liten var jag väldigt liten, 1976.  Båda böckerna såldes slut på förlaget men tyvärr valde Bonniers att inte trycka upp någon ny upplaga. Dessa böcker är nu mycket svåra att komma över. Står inte att hitta bland ”antikvariat net:s ” 1 miljon 640 tusen böcker till exempel!

   Så här skrev Rose Lagercrantz 1976 i Aftonbladet om hennes debutbok:

På varje sida i den boken – och sidorna i den boken är åttiosju – finns en ljuvlig bild. Och under bilden en liten text skriven av någon som kan berätta en hel historia på tvårader! Den handlar om att vara barn på tjugotalet och kunde kanske handla om vilken blivande mormor som helst som petade sig i näsan vid den tiden, smet upp på vinden när hon skulle diska och –  var väldigt  liten när hon var  liten. Och medan man läser kastas man mellan det ännu gällande och oerhört annorlunda med att vara barn för femtio år sedan och nu. Det är en mycket älskvärd bok och roligt! (Rose Lagercrantz hade kunnat skriva detsamma om Innan allt är glömt!)

   Under många år tittade Elise då och då in på vårt kansli på nedre botten i Bibliotekshuset för en kopp kaffe. Hon var en kär gäst för Johan Backlund, Lena Sewall och mig. Hon var en mycket behaglig gammal dam, som gärna diskuterade dagens frågor. Inte så sällan kunde man höra hennes röst i radions debattprogram eller läsa hennes åsikter på tidningarnas insändarsidor. Hon skulle gott ha kunnat spela rollen som Miss Marple i någon Agatha Christie-filmatisering! Mycket oskuldsfull utseendevis, knivskarp i huvudet! Hon var nog också lite anglofil av sig  - hennes älsklingsbok var Lewis Carrols böcker om den unga Alice’ märkliga äventyr, som undertecknad ännu inte känt sig mogen att läsa, inte ens sett filmen! 

Begravningsgudstjänsten efter Elise ägde rum i Dalby kyrka den 26 mars. Föreningen var inte representerad men hade kondolerat och skickat med officianten ett antal ex. av Innan allt är glömt till hennes närmaste, Björn och Maj, att disponera efter behag.

Selmas Nobelklänning blev inte Årets klenod

Årets Klenod är en tävling som sätter ljuset på Sveriges kulturskatter och uppmanar Sveriges kulturinstitutioner att anmäla sina mest skyddsvärda föremål. Selma Lagerlöfs Nobelprisklänning var ett av de 10 föremål som juryn, med representanter från Riksförbundet Sveriges museer och Milox Skyddsmontrar 2010 skickat vidare till final. I finalen var det upp till svenska folket att rösta fram en vinnare – ”Årets Klenod”. Det blev dock inte Selmas klänning utan Kalvträskskidan från Västerbotten.
Foto: Mari Söhrman

   33 bidrag anmäldes till Klenod 2010. I likhet med föregående år var spridningen stor, både geografiskt och tidsmässigt – allt från 5 200 år gamla skidor till ett cigarretui från 1900-talet. De nominerade bidragen har alla spännande historier kopplade till sig – det är också flera som har koppling till kända historiska personer som till exempel Selma Lagerlöf. Ett av de tio nominerade bidragen var nämligen klänningen som Selma Lagerlöf bar när hon mottog nobelpriset i litteratur 1909.

   "Det är en lång klänning i ljust silvergrå sidenbrokad, jacquardvävt tyg med stort blom- och bandmönster", berättar Marie Söhrman.
   "Tre utfällda partier med ljusgrå chiffong finns i kjolens och livets framsida, samt i puffärmarna. Över livet ligger breda tyllband, broderade med silkestråd och behängda med radbandsliknande träkulor överträdda med grå silkestråd.
   Klänningen är sydd av Augusta Lundins legendariska modehus i Stockholm och den finns bevarad i Selma Lagerlöfs garderob på Mårbacka.

   Klänningen har visat vid ett fåtal tillfällen på Mårbacka Minnesgård. Senast visades den på Sveriges- och Danmarks Postmuseums utställning då man firade att det var 150 år sedan Selma Lagerlöfs födelse 1858.
   Just nu finns ingen säker miljö för att kunna visa upp denna dyrgrip på lämpligt sätt. Klänningen ligger i en för ändamålet rätt iordningställd trälåda inlindad i silkespapper, men med påverkan av olika årstiders värme och kyla som är naturligt för ett normalt uppvärmt hus. Den behöver skyddas för längre hållbarhet då sidentyg ofta äter upp sig själv. Det är också synd att allmänheten inte kan se denna klänning på Mårbacka. Nobelmedaljen och nobeldiplomet finns gjorda i kopior på Mårbacka och visas upp.
  Klänningen är trots att den är 101 år gammal i nästan nyskick, men går inte att kopiera, den är unik och finns bara i detta exemplar. Vore synd om den skulle bli förstörd" avslutar Marie Söhrman.

Selma Lagerlöfs böcker frisläppta

 

 

I en artikel i NWT uppmärksammas att Selma Lagerlöfs verk blev fria den 16 mars 2010. Vilket bokförlag som helst, alltså inte bara Bonniers, kan nu ge ut hennes böcker, eftersom copyrighten, upphovsrätten, upphör 70 år efter en författares död. Tidigare, innan inträdet i EU, gällde dock 50 år, vilket innebär att Lagerlöfs böcker varit fria en gång tidigare, nämligen de första åren av 90-talet.

   Det framgår med all önskvärd tydlighet vid en granskning av vår svenska nationalkatalog, Libris. I början av 1990-talet kan man nästa tala om en explosionsartad ökning av utgivningen av nya böcker av henne. En mängd olika förlag passade på att ge ut hennes böcker: Wiken, Svensklärarföreningen, En bok för alla, Legenda, som specialiserade sig på julnovellerna, Tomten på Töreboda m.fl., Natur&Kultur, Studentlitteratur med självaste Gösta Berlings saga (med förord av Ulla-Britta Lagerroth), Gedin, Celsiusbokhandeln, som utgav den 40-sidiga berättelsen, Stenen i sjön Rottnen, och Bergs förlag som gav ut Kejsarn av Portugallien som lättläsbok, illustrerad av Peter Tillberg, för att nu nämna några.

   Av artikeln i NWT framgår att Mårbacka minnesgård avser att ge ut böcker av Selma Lagerlöf och av den anledningen har grundat ett särskilt förlag, Mårbacka förlag. Förhoppningen är, förklarar Mårbackastiftelsens ordförande Kjell Moström, att förlagsverksamheten ska dra in pengar till minnesgården, som fått en allt sämre ekonomi. Huruvida så ska bli är förstås ovisst. Förra gången Selma var fri så var det alltså rätt många förlag som passade på att ge ut henne, fast lite osäkert är väl om det blir likadant den här gången. Under de år som gått har nog Selma Lagerlöfs författarnamn bleknat, trots att allt fler forskare på senare år upptäcker nya, tidigare negligerade dimensioner i hennes författarskap.  Besökarna till Mårbacka har blivit allt färre och mycket talar för att hon blivit en ganska så okänd storhet bland de yngre läsarna.

Dokumentärfilm om Boltzius

Föreningen Värmlandslitteratur gratulerar också filmaren Ingela Ström vars dokumentärfilm om helbrägdagöraren Boltzius nu är klar och för första gången visades för allmänheten lördagen den 21 augusti i Skårekyrkan i Skåre.

   2008 fick Ingela Ström 15 000 kr av Föreningen Värmlandslitteratur ur Bengt Axelssons kulturfond som bidrag till just detta filmprojekt.

  Läs mer om filmen i Mats Dahlbergs artikel i NWT 2010 08 19.

Selmas bror äreräddades

I en nyskriven bok, som utkommit på det av Mårbackastiftelsen nystartade Mårbacka förlag, rehabiliteras Selma Lagerlöfs bror, Johan Lagerlöf, av den pensionerade folkskolläraren Torbjörn Sjöqvist från Torsby. ”Kära Syster! Jag tyckes hafva otur i allt” är titeln på boken, som självfallet inom kort kommer att recenseras av Bengt Åkerblom på denna hemsida. Men redan nu kan man läsa Lena Bonneviers presentation av boken i Värmlands Folkblad. Boken har formgivits av Anita Andersson.

 

 Torbjörn Sjöqvist. Foto: Kjell Sundström/KMIdé

Nytt bokförlag i Värmland – Votum Förlag

För cirka ett år sedan startade ett nytt bokförlag sin verksamhet i Karlstad, med kontor i både Karlstad och Örebro.
Lars-Eric Hermansson, förlagschef, Mari Hermansson, förläggare och Per Kollberg, marknadsansvarig, har alla tre tidigare jobbat inom Libris Media/Gullers Förlag. Lars-Eric och Mari bor i Skåre utanför Karlstad och Per finns i Örebro.

Votum Förlags utgivning är till stor del fotoböcker om människor, kultur och natur – böcker som vill beröra och påverka, och förmedla en positiv syn på livet och världen.

Utgivningen innefattar bland annat att Votum Förlag tagit upp utgivningen av bokserien De Kungliga Slotten. I november 2009 utkom boken Haga – ett kungligt kulturarv, och i dagarna, hösten 2010, är det pressvisning av boken Drottningholms slott, band II.

– Men egentligen skulle vi vilja kallas ”ett förlag från slott till koja” eftersom vår utgivning vill visa på alla delar av vårt fantastiska Sverige, i stort som smått, säger Mari som precis varit på ett härligt boksläpp på lanthandeln i Stöpafors.

Det är författaren och fotografen Lennart Fröding som gett ut sin bok Livet på gården, en dokumentation i ord och bild om Peter Nilsson som driver sin gård med sina tre ardennerhästar och brukar jorden på ”gammalt” vis. (En anmälan av boken finns på s. xx!)

– Naturligtvis tycker vi att det är extra roligt att få ge ut en bok om Värmland!

Sedan starten för drygt ett år sedan har förlaget gett ut ett 20-tal böcker, och fler är på gång. Just nu en förunderligt vacker bok av Stefan Edman och Jan Töve som beskriver naturområdet Bredfjället utanför Ljungskile och dess märkliga och kämpande innevånare från förr.
   Den spännande boken Ett rikt liv ligger också och väntar på att bli tryckt; en bok som är ett inlägg i debatten om vår miljö men utan pekpinnar och krångligheter – en ”inspiration till ett lyxigt ekoliv” som vi alla kan leva om vi bara tänker en liten, liten bit till…
   Dessutom producerar Votum Förlag böcker och häften för företag, föreningar, kyrkor och organisationer som vill presentera sig, sin verksamhet och sitt uppdrag i bokform.

Hemsida: www.votumforlag.se 

Föreningen Värmlandslitteratur

Sju linjer

Startsidan

Kalendarium

Årstiderna i värmländsk poesi

Bokrecensioner

Värmlandslitterära författarporträtt

Värmlandslitterära författarsällskap

Utmärkelser/Stipendier

Årets Värmlandsförfattare

Länkar

Om föreningen

Hänt tidigare

Värmlandsbokhandeln

Förlagsverksamhet

En linje

Föreningen Värmlandslitteratur
Verkstadsgatan 20

652 19 KARLSTAD

Telefon: 054-21 38 47

E-post:

varmlandslitteratur@telia.com

Sju linjer

Mässbilder

Från Värmlandsmonten

 

Samtliga foton om inte annat anges: Bengt Åkerblom

 

 

 

 

 

 

 

 

 
Monterchef. Anita Andersson Foto: Liselotte Sivertsen Carlson

Bengt Berg i samtal med Nelson Cletus Nwadike ...

... och med Gunnar Svensson.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Lena Carlsson

Sven och Lillemor Erlander

 

 

 

 

 


Robert Kangas

Aino Trosell

Rolf Alsing

 

 

 

 

 

 

 

Sigrid Combüchen

 

 

 

 

 

 

 

 


Birgit Hemberg

Lars G. Johnson och Karin Bodland-Johnson

Lennart Fröding

Rolf Carlsson

 

 

 

 

 

 

 

John Ajvide Lindqvist

Carin Lauth t h med Mona Kalin

Christer Lindén

Stig Torstensson och Bengt Berg

Helene Tursten

Lisbeth B Åkerman i samtal med Henrik Thorson

Världens vackraste bokbuss? Foto: Clara Dyhr-Nielsen

Kulturminister i bokbussen. Lena Adelsohn Liljeroth på besök i barnbokbussen. Foto: Clara Dyhr-Nielsen

Inger Sandberg signerar medan Maria Dyhr-Nielsen tittar på

Monica Sjögren Nordgren

Anne-Britt Söderberg i samtal med Eva Wiklund

Bokhandelsmedhjälpare. Anna Wennerlund alltid beredd att hjälpa med råd och dåd.  

Värmländska bokmässan

Foton: Jörgen Renck och Lena Sewall

Mässgeneral. Anita Andersson och Värmländska författar-sällskapet svarade med den äran för årets bokmässa.

Blomsterhyllade. Malin Biller och Torleif Styffe.

Föredragshållare. Birgit Hemberg, sommarvärmländska och huvudredaktör för nya upplagan av Bonniers kokbok.

Bokrea. Anna Wennerlund Cruickshank reade ut gamla böcker på Karlstads stadsbiblioteks bokbord.

Glada mässbesökare. Dan och Birgitta Signell.

Från Arvika. Britt Ryberg hade rest från Arvika till bokmässan.

Arvika 100 år. ..och passade förstås på att besöka Arvika 100 års bokbord.

Mässprofil. Bengt Berg ställde ut med Heidruns förlag och avslutade också på sedvanligt sätt bokmässan tillsammans med Stig Torstensson.

Bordsgrannar. Torgny Lindén i samspråk med bordsgrannen Karl-Johan Oljelund Ericsson.

Veteran. Ragnar Magnusson har ställt ut på och medverkat i många bokmässor. Här med medutställaren Erik Andersson. .

Vid bokbordet. Rolf Zandén och Gunhild Hernström.

Debutant. Ella Andersson.

Värmlandsbibliotekarie. Lillan Augustsson passade förstås på att besöka Föreningen Värmlandslitteraturs bokbord.

Nytt förlag. Karlstadsförlaget Votum ställde för första gången ut på bokmässan.

Också grannar. Monica Gustafsson och Anita Stjernlöf-Lund.

Kristinehamnspoet. Rune Blidh.

Nöjd utställare. Rolf Bylund t h på bilden.

Samtal. Bengt Åkerblom fångad i samspråk med Lars Wennberg.

Från Ramsberg. Ända från Ramsberg i Bergslagen kom utställaren Erik Lindström.

Litterärt sällskap. Selma Lagerlöf-sällskapet ställde ut vid sidan av Sahlströmsgårdens vänner.

Hembygdsforskare. Det kan man nog kalla Henrik Torstensson från Sahlströmsgårdens vänner i Torsby och Lars Wennberg, expert både på stadsdelen Haga i Karlstad och Sunne.