Olle
Holmlöv
Personligt:
Olle Holmlöv är född 1944 och uppväxt i Stockholm. Student vid
halvklassisk latinlinje och fil. mag. i litteraturvetenskap och spanska.
Fil. lic. i litteraturvetenskap 1989. Kritiker i Stockholmstidningen
och Aftonbladet 1980-90. Har undervisat i litteratur och lett
skrivarkurser vid studieförbund och Stockholms universitet.
Bor numera i Sörmark i norra Värmland och sysslar med sitt eget
författarskap och kritik i Nya Wermlands-Tidningen från 2001.
Litteraturgenre:
Poesi, skönlitterär prosa, essäer och litteraturkritik.
Författarskap:
"För Olle Holmlöv betyder rytmen i språket, vare sig det gäller poesi
eller prosa, väldigt mycket. Och för innehållet, själva fundamentet till
texten, är naturen av avgörande betydelse, skogs- och jordbrukslandet
lika väl som kustbandet."
Bengt Berg
i Vid Frykens ände
Utgivna böcker:
Fadersöga. Diktsamling.
Wahlström & Widstrand 1981
Rödlögaborna. Roman.
LT-förlag 1984
Pukfågel.
Dikter.
LT-förlag 1985
Lövsång. Dikter.
LT-förlag 1988
Rågång.
Essä om Björn von Rosens konstnärskap Carlssons förlag 1990
Diktglas. Dikter.
Carlssons förlag 1992
Isbjörnens blå tunga. Roman.
Carlssons förlag 1995
Haren
och snön. Essäer.
Carlssons förlag 2000
Djuröga.
En essä om att se – och bli sedd av – vilda djur.
Carlssons 2017.
Träden längs med bäcken. Essäer om människor och djur.
Carlssons 2022
Medverkan i antologier:
Svensk Natur Svenska turistföreningen 1987
Ett åttiotal Tidskriften 80-tal 1990
Odling för tanken Carlssons förlag 1993
Utmärkelser:
Stipendier från Sveriges Författarfond, och Fotokopieringsfonden,
Stipendium
ur Stina och Erik Lundbergs stiftelse, Svenska Akademien, 2005;
Region Värmlands
Litteraturstipendium 2018.
Medlem av:
Sveriges Författarförbund,
Författarcentrum Väst
och
Författarcentrum Öst
Övrigt:
Presentation och uppläsning av eget författarskap. Föredrag om Björn von
Rosens måleri och författarskap samt om andra naturskildrare.
e post:
holmlov@telia.com.
Se
också:
Författaren själv. Ett biografiskt lexikon av och om 1189
samtida svenska författare. Red. Bo Heurling Wiken 1993.
Trappan
Vaknar på natten i värmlandshuset; skogen nära i söder och väster. I
norr bäckens odlade dalar med fri rymd mot byn, vägen och sjön. Längst
bort åsarna mot Norge. Sovrumsfönstret på övre botten är bryggfönstret
på en ångare på väg genom landskapet. Bäcken pyser rök. Lågmarkerna i
dalarna skyar i vita dimslöjor: enbuskar videsnår och skira
lövträdsdungar flyter med mjukt utsuddande konturer in och igenom
varandra. Stolpar av vilt tjockt virvlande ljus från månen.
Fladdermuslikt faller himmelsgeten, oupphörligt; den uppåtrusande luften
genom fågelns utspända vingar sätter stjärtpennorna i dallring: de
fladdrar som membraner i vida flöjter sen tyst tyst när fågeln
stiger.
Inne vrider ljusrytmen från månen huset i ultrarapid. Huset
är en teaterscen som glider långsamt kring sin egen axel; nu når
trolljuset tröskeln till rummet i övervåningen. Huden ryser och knottrar
i skenet, rister musklerna, månbiten. Mitt glänsande tak stänker
sprakande grön mareld mot granarna, bröstkorgen är mina väggar, fönstren
är vidöppna i det starka ljuset: hänförd jublande seende drabbar mig den
frusna hettan i flytande bäckasilver dalarna och skogen. Nu går jag
svävande över golvet ut i ljusfloden bort mot trappan steg för steg
utför trappan ner i mig själv innandöms trappan ner i min kropp
Ur
Lövsång
|