Publikrekord i Östra Ämtervik

Glansfullt. Leif Stinnerbom och Mats Berglund. Foto Marie Söhrman.

Kulturveckan i Sunne har funnits sedan 1984 och fr.o.m. år 2000 har föreningen varje tisdagskväll i veckan arrangerat en litteraturafton i församlingshemmet i  Östra Ämtervik. I år hade vi den 4 augusti inbjudit Leif Stinnerbom och Mats Berglund, Marcus Kohlberg, Helene Tursten, Lars Andersson och – som alltid! – Anita och Berndt Andersson.

   Naturligtvis blev det minst sagt fullt hus – troligen publikrekord. Häftet med 100 biljetter var snart avverkat och uppskattningsvis blev vi nog

totalt minst 130 personer, vilket förstås var i mesta laget men trängseln togs med gott humör av publiken och stämningen var god, för att inte säga hög! 

En glansfull inledning på kvällen svarade duon från Västanå teater för. Leif Stinnerbom och Mats Berglund spelade och Leif berättade mellan låtarna humoristiskt om musiken och dess utövare, inte minst om Lomjandsguten. Akustiken i den överfulla salen var alldeles utmärkt.

   Efter detta den alltid populära kaffepausen med hembakt bröd därtill, rågsiktslimpor med ostpålägg. Vädret var ljumt och inte minsta susning förnams, så många passade på att hämta frisk luft ute på kyrkbacken. Samtalslusten var stor! Någon passade på att bese Mårbackagraven, vaktad av höga lindare, vilket automatiskt för tankarna till Selma Lagerlöfs första försök som verskonstnär. (Om denna faktiskt omskakande upplevelse skriver hon i Troll och människor, kapitlet Två spådomar). Versen på två rader lyder så här:

Det är så mörkt under lindarna

Så ängsligt stilla i vindarna.

   Efter pausen läste Berndt Andersson en hejdlöst roligt historia (av det slag han skämt bort oss med de senaste åren) om en fattig speleman, som ingick en pakt med självaste näcken om att få lära sig en av hans vackraste melodier. Men med löftet var några regler förknippade…

I kriminalistiskt samtal. Helene Tursten och Lars Andersson.

Avslutningsvis samtalade Värmlands okrönta deckardrottning Helene Tursten och Lars Andersson, som nyligen utkommit med De våra, en kriminalistisk roman, som författaren valt att kalla sitt verk om ond bråd död i Karlstad under andra världskriget. Ett mycket underhållande ordbyte.

    Lars var i grunden skeptisk till deckargenren men det lät som han kanhända skulle kunna tänka sig att skriva ännu en ”kriminalistisk” roman – han hade i alla fall ett fantastiskt uppslag. Helene förklarade att hon använde sig av genren för att kritiskt granska dagens samhälle. Lars föredrog att förlägga sina skildringar till gången tid. Researchen ägnade hon mycket arbete, inte bara av plikt utan och också för att hon fann det nöjsamt.

   Medverkade gjorde också Marcus Kohlberg, som erhöll särskilt hedersomnämnande, då föreningen i våras utdelade sitt värmländska debutantpris, för en samling haikudikter, Snö och ruiner. Att hans

kortdikter om Värmland från vinter till vinter möttes av varma applåder, talade för att de var uppskattade.

   Till sist utdelade Anita Andersson, ordförande i Värmländska Författarsällskapet, bokpriser till deltagarna. Bagaren, d.v.s. undertecknad förärades något så fint som ex nr 2 av 160 exemplar av en helt unik bok: Bokbinderi och kaffegott av Olof A. Myrin, handbokbindare i Karlstad. Även vår förening delade ut gåvor, nämligen en produkt från Västanå teater, fyra noveller av Selma Lagerlöf, förvarade i ett särskilt, dekorativt etui. Hon var en framstående novellist, vilket nog inte är alldeles så känt. För urvalet av noveller svarar förstås teaterdirektören själv, som självklart tagit med Vägen mellan himmel och jord. Om gamle översten Beerencreutz som med musikens hjälp passerar gränsen mellan liv och död.

   Ännu en lyckad litteraturafton i Östra Ämtervik alltså! Den befarade invasionen uteblev visserligen ej, men alla tog trångboddheten med gott humör. Några fick stå eller sitta i trappan till övervåningen. Värre var att de som tvingats ta sin tillflykt till de två, små rummen i väster inte hörde allt som pågick i stora salen. Sorgligt förstås men vi lovar att till nästa år vara försedda med vederbörligt högtaleri.

   Stort tack till alla medverkande, conferencieren Anita Andersson inte minst, kyrkvaktmästaren Göran Bengtsson och Ulla Norrman, chef för kulturveckan i Sunne, samt Matts Nilsson, vår ordförande, som företrädde föreningen. Tack också till ”kökspersonalen”, Brita Jonson, Viola Karlsson, Berit Wester och undertecknad.

Bengt Åkerblom

   PS Om vår litteraturafton står också att läsa i en artikel i NWT av den 7 augusti av Carita Andersson.

Minnesvärd Tunström-kväll  i Biskopsgården

Ända sedan året då Göran Tunström gick bort har Föreningen Värmlandslitteratur firat minnet av honom genom att arrangera något slags program på hans födelsedag den 14 maj eller däromkring.

   Första Göran Tunström-dagen arrangerade vi i maj 2000 i samarbete med Värmlands Museum. Reidar Nordenberg berättade då om sin gode vän Göran och Barbro Järliden läste dikter av honom, något som Erik Bergqvist gladde sig åt i NWT dagen efter med tanke på att lyrikern Göran Tunström tenderat att bli bortglömd för prosaisten. Publiken uppgick till ett sjuttiotal personer.

Riktigt så många var vi inte i Biskopsgården den 12 maj 2015 – lyckligtvis – men den vackra salongen en trappa upp var fylld nästan till bristningsgränsen, väl över 40 personer hade kommit för att höra Görans bror Andreas Tunström berätta om Göran som resenär och systern Margareta Tunström läsa texter av honom. En bättre miljö för ändamålet kan svårligen tänkas och det märktes att Andreas var inspirerad! Hans berättelse om den reslystne brodern vidgade sig till ett psykologiskt porträtt av honom. Hans första resmål var Grekland och det sista New York, där han tillbringade sina sista vintrar – med att sitta och läsa på bibliotek.

   Om det har Göran skrivit i ett litet häfte från Bonniers, En prosaist i New York, en lite uppmärksammad men mycket läsvärd skrift.

   På 60-talet besökte han och Lena Cronqvist Centralamerika och upprördes av situationen där för urbefolkningen. Ett resultat av de resorna blev romanen Stormunnens bön, som fick ett blekt mottagande men Andreas ansåg boken var bättre än sitt rykte. Margaretas uppläsning av av några sidor ur boken övertygade om att Stormunnens bön vore väl värd att läsas. Att Andreas och Margareta trollband sin publik är inte att ta till överord! Åhörarna var förtjusta och inte så få köpte böcker i pocketutgåva av vår författare, som Andreas hade med sig. Avslutningsvis läste Lena Sewall Görans magiska dikt ”I Värmland vår provins” (Ur diktsamlingen Nymålat).

   Stämningen var god och alla, nästan, stannade kvar efter föredraget för att tala med Andreas och Margareta eller med biskopsparet  Esbjörn och Kathrine Hagberg, som bjöd på cider med tilltugg.

  Tråkigt nog avgår Esbjörn Hagberg som biskop 2016. Under sina nu 13 år i stiftet har han gjort sig mycket omtyckt. Om hans efterträdare kommer att inbjuda oss att använda salongen på Biskopsgården återstår att se. För mindre arrangemang är i vilket fall Biskopsgårdens salong idealisk, fast det bör förstås ha någon anknytning till kyrkans och/eller religionens värld. En “prästunge” som skrivit en bok om Jesu ungdom får nog sägas uppfylla de kraven!

 Lurö-resa med Värmländsk Kultur

   Årets föredragshållare på årsmötet var författaren Erik Bengtson som berättade om Gamla gymnasiet i Karlstad och Erland Fryxell, den förste och ende som begagnade sig av husets lanternin för att göra astronomiska observationer.

   Gamla gymnasiet, är Karlstads ståtligaste byggnad och förmodligen den äldsta också. Huset, som invigdes 1759, är märkligt okänt för ”mannen på gatan” i Karlstad. Att lilla Karlstad med 800 innevånare vid den här tiden förmådde att genomföra ett sådant bygge är högst häpnadsväckande, må vara att kungen själv skänkte pengar till det ändamålet och att riksinsamlingar gjordes för samma ändamål. Bara lanterninen lär ha slukat en fjärdedel av byggkostnaderna men så blev också observatoriet ett av den tidens förnämligaste i Norden, tänkt som en filial till observatorierna i Stockholm och Uppsala, men av det blev som sagt inget, sedan Erland Fryxell av ekonomiska skäl tvingats lämna sin lektorstjänst på läroverket och ta sig en prästtjänst på landet. Om Erland Fryxell ska vi kunna läsa i en bok om honom av Erik Bengtson, som kommer ut under året. Den utgivningen ser vi fram emot med spänning!
   Föredragshållaren Erik Bengtson avtackades varmt av föreningens vice ordförande.
   Summa summarum ett mycket givande och trivsamt årsmöte!
Nästa gång föreningen hör av sig blir på Världsbokdagen den 23 april, då debutantstipendiet på 5 000 kr kommer att  utdelas.

Välbesökt  presskonferens

Hedersprisade. Hedersdiplom fick Anders Hagberg, längst till vänster, för boken Kärlek till en skrot och formgivarna Marie Söhrman och Kjell Sundström för boken Alma på Mårbacka av juryns sammankallande Barbro Järliden, som står längst till höger. 

Redan tisdagen den 19 mars informerade Föreningen Värmlandslitteratur om vilka böcker som utsetts till den vackraste Värmlandsboken respektive hedersomnämnda på en presskonferens i Värmlandsrummet på Karlstads stadsbibliotek.

   Närvarande från pressen var Mats Dahlberg, NWT, och Erik Segerpalm, VF. Dessutom var föreningen inbjuden att delta i Saras café på  Radio Värmland något senare. Där deltog Barbro Järliden och Helena Vermcrantz.

   Närvarande vid presskonferensen var också tre av formgivarna, nämligen Anders Hagberg, mästaren bakom hedersomnämnda  Kärlek till en skrot, samt Marie Söhrman och Kjell Sundström, som formgivit likaså hedersomnämnda Alma på Mårbacka.

 Votum & Gullers förlag, som gett ut de två hedersomnämnda böckerna var också representerat vid presskonferensen av förläggaren Lars-Eric Hermansson. Däremot inte Bonniers  förlag och inte heller Lars Lerin, som inte kunde komma på grund av en kryssning på Östersjön, arrangerad av tidskriften Vi. Inte heller Lars Lerins medarbetare vid formgivningen av boken, Maritha Frykelid, var på plats men i NWTs stora uppslag i torsdagens tidning om Vackraste värmlandsboken är hon med, fotograferad på sin arbetsplats.

Litteraturkväll i skogens tecken

Författarkvällens huvudpersoner. Fr v Bengt, Berg, Johannes Söderqvist och Maria "Vildhjärta" Westerberg med kvällens värd, landshövding Kenneth Johansson.

Vår förenings litteraturkväll på Residenset den 16 mars gick helt i Skogens tecken. En stor och förväntansfull publik hade efter mingel och förfriskningar bänkat sig i den stora sal, som i vanliga fall är landshövdingens matsal.

   Där fick vi lyssna till Maria ”Vildhjärta” Westerberg, hon som samlar pinnar i skogen och av dem gör de mest fantastiska konstverk. Marias texter är både filosofiska, humoristiska, underfundiga, fräcka, allvarliga och kloka i en skön blandning. ”Pinnkonstverken” lät hon skicka runt i den andäktiga publiken och berättade om sina tankar kring vart och ett och citerade texter ur sina båda böcker, Vildhjärta och Hjärtklappning.

   Sång till gitarr av Johannes Söderqvist ingick också i programmet med texter av Maria, som han själv tonsatt.  
   Detta var den femte litteraturaftonen hemma hos vår kulturintresserade landshövding Kenneth Johansson. Det är populära och publikdragande program. För vår förening är det självklart en stor förmån att få ha en sådan samarbetspartner och att få höra av honom själv att detta skall
få fortsätta så länge han är landshövding i Värmland!
Eva Fredriksson

 Matts Nilsson in memoriam

                  Matts Nilsson. Foto: Marie Söhrman.

Föreningen Värmlandslitteratur har sorg. Matts Nilsson, vår mycket avhållne ordförande, avled den 21 oktober 2015 och vigdes till sin sista vila lördagen den 7 november i Östra Ämterviks kyrka. I gamla tider slöt halva socknen upp, när någon sockenbo skulle begravas och så var det också nu – kyrkan var nästan fullsatt. Från föreningen hade mer än halva styrelsen mött upp. Koret var blomstersmyckat och bland kransarna återfanns en vacker krans med ett band, med texten Tack Matts – Föreningen Värmlandslitteratur. Församlingens herde, komministern Joakim LeRoy officierade, operasångaren Charlotte Hellekant, som uppträtt i operahus världen över, sjöng och Anna Lena Högman spelade både på stora orgeln och kororgeln från 1848. Charlotte Hellekant sjöng bl.a. Almqvists underbara sång “Herregud vad det är vackert” och Värmlandsvisan.

   Efter begravningsgudstjänsten gick församlingen ut till familjegraven för ett sista farväl. Just då bröt solen fram lite försiktigt och det blåste inte som det så ofta plägar göra på Östra Ämterviks kyrkogård. En fin minnesstund denna nästan sommarlika höstdag.

   Flera tal hölls under minnesstunden – bl.a. av vår vice ordförande Eva Fredriksson. Hon erinrade om att Matts varit engagerad inom många kulturområden. Hans intresse för läsning och böcker kom till uttryck så att han till sist blev författare själv. Ifjol utkom han med boken om sin mor och Selma Lagerlöf, Alma på Mårbacka, som erhöll mycket goda recensioner. Alldeles före sin bortgång lade han sista handen vid ytterligare en bok, Trollkarlen från Ås. Den handlar om hans farfar och folket i Södra Ås. Den släpptes som framgår ovan vid den värmländska bokmässan den 27–28 november.  Eva avslutade med att säga att ”vi i vår förening har gjort en stor förlust, men vi minns Matts med stor värme och glädje.”

   Talade gjorde också Ulla Norrman, som efterträdde Matts som ordförande  för kulturveckan i Sunne. Bengt Berg, som samarbetat med Matts i styrelsen för fonden för Selma Lagerlöfs litteraturpris, avslutade med att läsa En aftonbön av Gunnar Ehne, alltså ”Har du nån skog i din himmel du Gud”. Bättre avslutning på denna minnestund, ”denna afton denna tid i Värmland vår provins” (Göran Tunström) går det knappast att tänka sig! Och nu hade höstmörkret fallit över bygden och graven vi nyss höljt med blommor.