Lars Andersson

 

 

Lars Andersson. Foto Lena Sewall.

Personligt:  Lars Andersson är född 1954 i Karlskoga. 1976 tog han en med. kand. efter studier i medicin med planer på psykiatri. Men redan 1974 gjorde han en uppmärksammad författardebut  med Brandlyra. Heltidsförfattare sedan 1980.  Under åren 1994-95 arbetade Lars Andersson som kulturchef på GT.  

   Lars Andersson har också varit medarbetare i DN, Aftonbladet och Expressen, redaktör för tidskriften Vår Lösen samt aktiv inom Folket i Bild/Kulturfront

   Han kan kanske betraktas som religiös socialist, säger han själv. Har stort musikintresse, spelar gitarr, piano och bas samt dyrkar Bob Dylan och norrmannen Fartein Valen. På frågan om han läst en viss bok svarade han i en intervju: "- Nej, men harmonilära. För att kunna skriva musik. Men det blev böcker i stället. Ändå har jag gjort tusentals LP-skivor i fantasin". (Fönstret 1984:8). 

 

Litteraturgenre: Prosa, romaner, noveller, essäer. Har från  norska översatt romaner av Arne Garborg, Edvard Hoem och Dag Solstad. 

 

Författarskap:

Lars Andersson hör till postmodernismens gunstlingar... I  Lars Anderssons huvud trängs svarta legender och skrönor, lärda avhandlingar och färska debattinlägg... Resultat: ett dagspensum, där de två kulturerna möts: humaniora och naturvetenskap” (Bengt Hallgren i Röster i Värmland).

   Angående postmodernismen säger dock Lars Andersson själv i en intervju: "- Sedan den socialistiska utopin föll i vanrykte är det som om vi avskrivit framtiden genom att kalla allt för post-någonting, säger Lars Andersson. Vi är inte post-allt. Historien är en läroprocess. Jag vägrar hårdnackat att lämna en sådan uppfattning" (DN 1986 08 09).

   "Man kan i böcker av Lars Andersson erinras om Sandemose, vars produktion starkt intresserar honom. Släktskapen med den norske diktaren är påtaglig: det intensiva engagemanget, den djupborrande analysen, allvaret och det mödosamma sökandet. Men Lars Anderssons språk är i regel mer lättillgängligt" (Lennart Bernesjö i Från Dahl till Berg).

   2013 fick Lars Andersson årets Övralidspris till Verner von Heidenstams minne för att han är "en stor berättare och poet på prosa, hemma i världen och i Värmland". Övralidspriset, som delas ut till Verner von Heidenstams minne, har gått till svenska författare eller litteraturvetare sedan 1945. Prissumman är på 250 000 kronor och bland tidigare pristagare finns Harry Martinson, Eyvind Johnson, Tomas Tranströmer och Kerstin Ekman.

 

Utgivna böcker:  

Brandlyra. Författarförlaget 1974.

Vi lever våra spel. Zinderman 1976.

Gleipner. Norstedt & Söner 1977.

Snöljus . Norstedt & Söner 1979. 

Försöksgrupp. Norstedt & Söner 1980. 

Mossbilder (tillsammans med Öivind Harsem  Rallarros 1982. 

Bikungskupan. Författarförlaget 1982. 

Väderstreck. Prosa i sak. Norstedt & Söner 1983.

Begynnelsebokstäver. Norstedt & Söner 1984.

Från pråmkanalen och blankeberget. Zinderman 1984. 

Löv till läkedom. Norstedt & Söner 1986.

Pestkungens legend. Norstedt & Söner 1988. 

Kattfiske och annat. Norstedt & Söner 1989. 

Sveriges ljus. Bromberg 1990. 

Jorsalafärder. Ett reportage 1984-1991. Norstedt & Söner 1991. 

Vattenorgeln. Norstedt & Söner 1993. 

Skuggbilderna. Norstedt & Söner 1995. 

Artemis. Norstedt & Söner 1995.

Platsens ande. En bok om Tage Aurell. Bonnier 1995. 

Jag, Herulen. En värmländsk historia. (tillsammans med Tomas Andersson. Prisma/ Värmlands museum 1998.

Kievs vår. Högmans 1998. 

Grindstolpe med noveller av Tage Aurell . Red. och urval Lars Andersson.  Bonnier 1999. 

Kavita. Norstedt & Söner 2001.

Berget. Bonnier 2002.

Vägen till Gondwana. Bonnier 2004. 

Fylgja. Bonnier 2004.

Vattnets bok. Bonnier 2005.

Ljus från ingenstans. Bonnier  2008.

De levandes land. Bonnier  2012.

Lomjansguten. En berättelse. Bonniers 2014

Uppenbarelser. Göteborg: Daidalos, 2014

De våra. En kriminalistisk roman. Bonnier 2015.

 

Översatt till:

Inte ens Selma Lagerlöf finns på hindi – om man får tro Libris, nationalkatalogen – men Lars Andersson gör det! Hans Pestkungens legend från 1988 finns numer översatt till hindi via engelskan. Romanen handlar om hur kung Magnus Erikssons färd norrut genom den av digerdöden avfolkade Klarälvdalen och mötet Tormod Göpa. Dock kan Selma Lagerlöfs vänner trösta sig med att hennes Körkarlen finns på oriya, ett indoariskt språk som talas i den indiska delstaten Orissa. Knut Warmland i Wermlandiana 2010;4.

 

Utmärkelser:

 

Region Värmlands litteraturstipendium 2013

Övralidspriset till Verner von Heidenstams minne 2013

Ivar Lo-Johanssons personliga pris 2009

Årets värmlandsförfattare 2007

Föreningen för Värmlandslitteraturs pris för Vackraste Värmlandsboken (Jag, Herulen) 1998

Samfundet De Nios stora pris 1996

Axel Hirschs pris 1996 av Svenska Akademien

Sveriges Radios romanpris 1994 för Vattenorgeln

Läkerols kulturpris 1994

Göteborgs-Postens litteraturpris 1993

Stiftelsen Selma Lagerlöfs litteraturpris 1990

Gun och Olof Engqvists stipendium 1990

Esseltes litteraturpris 1988

Mårbackapriset 1984

Svenska Dagbladets litteraturpris 1982 för Bikungskupan

Aftonbladets litteraturpris 1977

 

Medlem av:
Värmländska akademien
Sveriges Författarförbund

Se också: Norstedts förlags författarporträtt.

 

Sju linjer

 

 Detta var i Värmland, en knapp mil norr om Karlstad, strax nedom färjestället Almar vid Klarälvens jämna, starka forsfria slutsträcka, den självförsjunkna glidsträckan genom utslätat, låglänt jordbrukarland, där älven tycks sträcka ut och slappna av innan den brett skrevande bjuder fram stiftstaden vid Vänern. Så jämn och mjuk låg lerjorden när isen långt om länge dragit sig bort från denna del av Värmland att den stora isälven länge kanade hit och dit utan att bestämma sig var den skulle gå, den svämmade iväg åt ett håll, kantrade och svängde åt ett annat som en dagdrömsk pubertetssjäl... Länge låg älven och trevade ut över hela det milsbreda slättlandet, smakade av jordarna, sökte kroppskontakt med Frykensjöarnas sydände, vände för nån nyck, kröp ur sina fåror som en orm kryper ur sitt skinn och kröp på försök in i nya, innan den slutligen låg på plats...

 

Ur Bikungskupan

 

En linje

 

Vintern, månaderna och dagarna här där jag bor, vid denna vik av Värmeln...

Det är nu andra halvan av maj. Svalor jagar genom synfältet, sjöns yta slickas motvågs av bländande ljus. Kvällsvind som griper omkring sig i björkkronorna, får händerna fulla, fingrarna fulla av tjockt glänsande löv.

"Björksavsflickan", som Fröding såg och ville skriva om.

 

Fåren har lagt sig där matjorden ligger bar, de vill ligga och steka sig där, intill ladväggen, fastän jag inte har fått dem klippta än. 

 

En oregelbunden gloria av vit ull i motljuset. Årslammen som fortfarande kan gå rakt igenom stängslet och beta bland trädgårdsbuskarna har intagit sina platser i flockens gloria.

Grannen tar tjugu steg baklänges och bedömer hur nånting blev på husgaveln sen en byggnadsställning togs ner.

 

Och vinden rycker hårdhänt i tuppens yviga flaggspel där han knycker sig fram med två hönor bakefter i gräset som inte heller har blivit klippt när det skulle.

Rösterna, barnen redan uppe igen från sjön, de har varit i vattnet för första gången, och min fru barbent och barfota klivande på körvägens mittsträng av gräs, med kjolen och håret flygande. 

 

Ur Vattenorgeln

 

Sju linjer

Föreningen Värmlandslitteratur

Sju linjer

Startsidan

Kalendarium

Månadens dikt

Bokrecensioner

Värmlandslitterära författarporträtt

Värmlandslitterära författarsällskap

Utmärkelser/Stipendier

Årets Värmlandsförfattare

Länkar

Om föreningen

Hänt tidigare

Värmlandsbokhandeln

Förlagsverksamhet

Bli medlem

En linje

Föreningen Värmlandslitteratur
Verkstadsgatan 20
 652 19 Karlstad

Telefon: 054-21 38 47

E-post:

varmlandslitteratur@telia.com

Sju linjer