År 2015 i ord och bild
Årets Värmlandsförfattare
Ninni Schulman
Ninni Schulman 2011. Foto Lena Sewall.
För att uppmuntra utvecklingen av litteraturen delar Region
Värmland varje år ut priset Årets Värmlandsförfattare tillsammans med
stipendium till minst två, men högst fem, författare. Till Årets värmlandsförfattare 2015 utsågs
Ninni
Schulman, som gillar att mörda – fast bara i
böcker. Och det är böcker som fått stor uppmärksamhet. Inte minst i
Värmland.
Motiveringen löd:
För ett rikt författarskap som stärker
och förnyar den värmländska berättartraditionen. Med trovärdiga dialoger
och skickligt vävda intriger fångar Ninni Schulman svenskt vardagsliv på
pricken. Utifrån till synes alldagliga skeenden i Hagfors skapar hon
viktiga samtidsskildringar som föder stolthet – inte bara i Hagfors utan
i hela Värmland.
Klicka här för att läsa mer om Ninni Schulman.
Vackraste Värmlandsboken 2014
Diplomerad. Maritha Frykelid tar emot diplomet för formgivningen av
Vackraste Värmlandsboken 2014, Naturlära av Lars Lerin, av juryns
Margareta Wallin Victorin. Lars själv var på författarkryssning med
tidskriften Vi.
På Föreningen Värmlandslitteraturs årsmöte den 21 mars 2015 delades diplomen ut
för 2014 års Vackraste värmlandsbok, två hedersomnämnanden och dessutom ett för
året instiftat charmpris.
En jury bestående av Barbro Järliden,
sammankallande,
Jessica Edlom,
Helena Vermcrantz och
Margareta Wallin-Wictorin, hade granskat
utbudet av nya varmlandsböcker under 2014 och beslutat att den allra
vackraste värmlandsboken var Naturlära av Lars
Lerin, formgiven av honom själv och Maritha
Frykelid. Utmärkelsen är ett formgivarpris och delas alltså i
det här fallet av Lars Lerin och
Maritha Frykelid. Det var Maritha, som tog emot
föreningens vackra diplom, formgivet av Anita
Stjernlöf-Lund
på årsmötet. Lars själv var förhindrad att närvara eftersom han var en av de
medverkande författarna i tidskriften Vis författarkryssning på Östersjön.
Juryns motivering lyder som följer:
En fantastisk bok där anspråkslös text med stort innehåll och vackra bilder
som skiftar från mörker till ljus, samsas fint på sidornas matta glans. En
självklar form som bär fram bokens innehåll. Tung att bära, lätt att ta till
sig.
Det ena av de två hedersomnämnandena, som delades ut, fick formgivaren
Anders Haglund för Kärlek till en skrot (Votum & Gullers
förlag) av
Staffan Ekengren. Motiveringen lyder:
En kraftfullt designad bok om att bli förälskad i skrotbilar. Boken har
tydligt sammanhållet och eget formspråk som lockar till läsning. Väldigt fina
färgbilder som får ta plats på ett självklart sätt.
Det andra hedersomnämnandet gick till formgivarna Marie
Söhrman och Kjell Sundström för
formgivningen av Alma på Mårbacka
av Matts Nilsson (också den Votum & Gullers
förlag) med följande motivering:
En klassisk formgivning med fin balans
mellan text och bild. Utsökta färgbakgrunder ger relief åt flera av de
svartvita fotografierna och gör boken omväxlande och lockar till
läsning. Diskreta röda rubriker och anfang påminner om 1920-talets
stilideal.
Föreningen Värmlandslitteraturs nyinstiftade “charmpris” gick till
Gunnar Svensson,
som författat och illustrerat boken Hästen och sparven (Simon
Editor förlag) och
Victor Rojas,
som formgett boken.
Region Värmlands litteraturstipendiater
Erik Bergqvist. 2012. Maria Westerberg.
2015. Foto Lena Sewall
Region Värmlands litteraturstipendier 2015 gick till
Maria
“Vildhjärta” Westerberg och poeten
Erik Bergqvist. Det tillkännagavs på
Bokmässan i Göteborg torsdagen den 27 september.
Erik Bergqvist,
ursprungligen från Karlstad, fick stipendiet för sin senaste diktsamlingInte är vind. Motiveringen är:
För en lyhörd och
laddad poesi som blir en bro ut i det okända. Läsarna tas med på resan,
där tiden och livets rörelser utforskas genom ögonblick nedfrysta till
bilder. Vi rycks med av den språkliga upptäckarglädjen. Orden öppnar nya
tankar och i mångtydigheten finns hopp.
Den andra stipendiaten som uppmärksammades var
Maria Westerberg, mer
känd som Vildhjärta. Hon fick stipendiet för boken Hjärtklappning med
motiveringen:
För bild och text i fin samklang. För ett
stort allvar utan pekpinnar. För humor, sensualitet och en härlig
fräckhet. Och för en alldeles speciell blick och känsla som öppnar
betraktarens ögon för det stora i det lilla.
Årets debutantpristagare 2015
Prisade debutanter. Fr v Marcus Kohlberg och Sten Jansson.
På världsbokdagen den 23 april 2015 delade Föreningen Värmlandslitteratur
ut 2015 års debutantpris. Det gick till
Sten Jansson, författare f.ö. till flera
fackböcker, för romanen Anders + Lisa. Priset uppgår till 5 000 kr.
Så här motiverar föreningens jury, som bestått av Bengt
Åkerblom, Olof Andersson, Lillan Augustsson och
Berit Wester, sitt val av bok:
En gedigen och omfattande debutroman, sprungen ur värmländsk miljö där
trovärdiga personporträtt i en teknisk skicklig komposition speglar tidens
synsätt och värderingar.
Ett hedersomnämnande fick Marcus Kohlberg
för diktsamlingen Snö och ruiner. Marcus erhöll också ett
diplom men inga prispengar.
Hedersomnämnandet av Snö och ruiner motiverade juryn sålunda:
Med sina dikter förmedlar Marcus Kohlberg vardagens alla färger och
stämningar från vinter till vinter och han behärskar så väl haikudiktningens
svåra konst.
Sten Jansson tackade för utnämningen genom
att berätta om sina minnen av Värmland, som han lämnade för 50 år sedan, och han
visade sig vara en
berättare av rang! Han läste också ur sin prisbelönta bok liksom
Marcus
Kohlberg, som lät oss få ta del av några av sina haikudikter.
Klicka här för att läsa mer om Världsbokdagen!
Bokbord på Värmländska bokmässan
Den
27–28
november 2015 gick den värmländska bokmässan av stapeln på CCC i Karlstad.
För sjunde och sista gången svarade bokmässegeneralen,
Anita Andersson, biträdd av maken Berndt
Andersson, och Värmländska
författarsällskapet för mässan på uppdrag av Region Värmland. Men från 2016 övertas ansvaret för den Värmländska
bokmässan av Kulturcentret och Ricky Andreis på Region Värmland. Som
vanligt medverkade förstås Föreningen
Värmlandslitteratur med bokbord. Här nedan kommer ett bildreportage från
mässan.
På plats. Som vanligt hade Föreningen Värmlandslitteratur
bokbord på Värmländska bokmässan. Här bemannat av Eva Fredriksson, Bengt
Åkerblom och Anna Wennerlund-Cruickshank. Foto: Lena Sewall.
Med egna bokbord. Gertrud Samén t v och Maria Holm t h
sålde sina nyutkomna böcker
I växtriket och Mormors mat vid
egna bokbord.
Också med egna böcker. Tidigare Årets Värmlänning Solveig Ternström sålde
sin självbiografi och Årets
Värmlänning Bengt Berg nya kattboken Rosa & Liksom på årets bokmässa. Jessica Stuart-Beck t h med maken
Harald Heyman berättade på utställarscenen om sin nya bok
Hus i Karlstad.
Vid Lagerlöf-sällskapets bord. Fr v Inger
Ericsson,
Hertha Hedlund och Lena Carlsson.
|
|
|
|
Museiföreningens bord.
Bemannat av AnneSofie Hedin-Kästel och Inger Jonsson.
Trollkarlen från Ås. I Votums monter visar förläggaren Mari
Hermansson och formgivarna Kjell Sundström och Marie Söhrman upp Matts
Nilssons mycket välskrivna och fängslande bok Trollkarlen från
Ås, som tyvärr utkom först efter hans bortgång. Mats hann dock se en
"dummy".
Stewe Claeson trollband
Höstens författarkväll den 9 november
i Residenset i samarbete mellan landshövding Kenneth
Johansson och Föreningen Värmlandslitteratur blev en lyckad, för att
inte säga succéartad, tillställning. Kvällens föredragshållare, årets lagerlöfpristagare Stewe Claeson, visade sig
vara en riktig entertainer, som blandade humor med det djupaste allvar och
formligen trollband sina åhörare. Säkert var det mer än en åhörare som
efter hans föredrag begav sig till biblioteket eller bokhandeln för att låna
eller inhandla den senast översatta diktsamlingen av den märklige
norske poeten Olav V Hauge, som Stewe Claessons föredrag till stor del handlade
om.
40 års vackraste böcker
Invigning. Landshövding Kenneth Johansson invigde
utställningen. Här med FVLs vice ordförande Eva Fredriksson.
2015 fyllde Föreningen Värmlandslitteratur 40 år. Det firades
bland annat med en utställning i Karlstad i Bibliotekshusets entréplan av de 35 böcker, som genom
åren korats till den Vackraste Värmlandsboken.
Det är den grafiska formgivningen,
inte författaren, som prisas. Eva Fredriksson, Bengt Åkerblom och
Anita Stjernlöf-Lund
har sammanställt utställningen, som visades mellan den 7 oktober till och med
den 8 november i Karlstad och därifrån vandrade vidare till Sunne bibliotek.
Det var 1980 som föreningen första gången utsåg
Vackraste Värmlandsboken 1979 Båtar på Fryken med illustrationer av
Erling Ärlingsson och text av
Ingvar Svensson. Vem som formgav den boken framgår
faktiskt inte. Men sedan dess har mycket hänt. Intresset för
grafisk form och formgivning av böcker har ökat oerhört och i dag förekommer det
knappast att formgivarens namn inte sätts ut.
Bokförsäljning på Säffle bokmässa
Signerade. Karin
Hansdotter Bladh, numera säfflebo.
Föreningen Värmlandslitteratur deltog med ett bokbord vid den fjärde upplagan
av Säffles bokmässa. Publiktillströmningen var god, över 1200 besökare om vi ska
tro arrangörerna.
Det var ett gediget program, ett tjugotal föredrag på två scener
och lika många författarintervjuer. För de senare svarade
Anders Hjertén. Bokdagen arrangeras inne på Säffle bibliotek och på
så vis hålls föredragen i anslutning till utställningsborden – en god idé visade
det sig då så gott som alla föredrag var välbesatta.
Lokalhistoria står högt i kurs i Säffle och många av
programpunkterna kretsade kring Säffle och bygdens historia. Bland deltagarna
fanns några debutanter – inte minst Peter Torstensson,
polischef i Åmål och tidigare bilskollärare i Säffle. Han har under hösten
kommit ut med Finns det trafikljus i Säffle. Denna humoristiska skröna
blev nog mässans mest sålda bok.
Nya böcker presenterades även av Anders
Falk, Värmländska riksspelmän), och
Allan Salmi, Fröding för oss värmlänninger.
Ann-Helen Meyer von Bremen
växte upp i Kila och är idag en hyllad journalist med inriktning jordbruk och
livsmedel. På mässan presenterade hon sina båda senaste böcker – Jorden vi
äter och Makten över matkassen.
Böckerna Minnen och Min plats på jorden har gjorts av flyktingar
som skrivit på svenska för att lära sig sitt nya språk. De väckte intresse,
liksom Christina Silléns textfattiga men
bildsköna bok om Duse udde.
Arno Saarnak,
universitetsadjunkt berättade om Elise Lindow-Agnarssons
konstnärskap, i Wermlandiana-sammanhang är hon ju annars mest känd som
författare.
Folkbildaren Valdemar Dahlgren
ägnades ett föredrag, liksom industrialisten Christian
Storjohann.
En bokdag i Säffle samlar givetvis säfflebor, men det sågs även
en del tillresta besökare.
Värmländska författarsällskapet hade förlagt ett av sina
medlemsmöten till Säffle. En ännu mera långväga mässbesökare var
Lennart Nilsson, en av grundarna till
SOM-institutet vid Göteborgs Universitet och själv författare. Han berättar att
han gärna åker från Göteborg till barndomsstaden för att gå på bokmässa.
Stefan Crona, Eva Harstad
och Johan Österman heter arrangörstrion och
de har redan börjat planera inför nästa upplaga. 2014 utnämndes Säffle till
"Årets värmlandsbibliotek" - hyllade av Föreningen Värmlandslitteratur just för
den lokala bokmässan.
Claes Åkerblom
Välbesökt Värmlandsbokhandel
I Värmlandsbokhandeln. Ricky Andreis och Anna Wennerlund
Cruickshank. Foto: Lena Sewall.
Som vanligt var såväl Värmlandsmontern som Värmlandsbokhandeln välbesökta
på bokmässan i Göteborg den 27-28 september 2015 .
Eva Fredriksson passade på att fotografera nästa års mässgeneral
Ricky Andreis, som på sin högra sida flankeras
av årets och de sex tidigare årens monterchef
Anita Andersson och på sin vänstra sida av
Lena Sewall, som i inte mindre än elva år
ansvarade för Värmlandsmontern. Lena fotograferade
i sin tur Ricky med Anna Wennerlund Cruickshank,
som liksom förra året med bravur ansvarade för monterns Värmlandsbokhandel.
Tar över. 2016 tar Ricky Andreis över ansvaret för
Värmlandsmontern. Här flankerad av tidigare montercheferna Lena Sewall, t v,
och t h Anita Andersson. Foto: Eva Fredriksson
Publikrekord i Östra Ämtervik
Glansfullt. Leif Stinnerbom och Mats Berglund. Foto Marie Söhrman.
Kulturveckan i Sunne har funnits sedan 1984 och fr.o.m. år 2000 har
föreningen varje tisdagskväll i veckan arrangerat en litteraturafton i
församlingshemmet i Östra Ämtervik. I år hade vi den 4 augusti inbjudit
Leif Stinnerbom och
Mats Berglund, Marcus Kohlberg, Helene Tursten, Lars Andersson och
– som alltid! – Anita och
Berndt Andersson.
Naturligtvis blev det minst sagt fullt hus – troligen
publikrekord. Häftet med 100 biljetter var snart avverkat och uppskattningsvis
blev vi nog
totalt minst 130 personer, vilket förstås var i mesta laget men trängseln
togs med gott humör av publiken och stämningen var god, för att inte säga hög!
En glansfull inledning på kvällen svarade duon från Västanå teater
för. Leif Stinnerbom och
Mats Berglund spelade och Leif berättade mellan
låtarna humoristiskt om musiken och dess utövare, inte minst om
Lomjandsguten. Akustiken i den överfulla
salen var alldeles utmärkt.
Efter detta den alltid populära kaffepausen med hembakt bröd
därtill, rågsiktslimpor med ostpålägg. Vädret var ljumt och inte minsta susning
förnams, så många passade på att hämta frisk luft ute på kyrkbacken.
Samtalslusten var stor! Någon passade på att bese Mårbackagraven, vaktad av höga
lindare, vilket automatiskt för tankarna till Selma
Lagerlöfs första försök som verskonstnär. (Om denna faktiskt
omskakande upplevelse skriver hon i Troll och människor, kapitlet Två
spådomar). Versen på två rader lyder så här:
Det är så mörkt under lindarna
Så ängsligt stilla i vindarna.
Efter pausen läste Berndt Andersson
en hejdlöst roligt historia (av det slag han skämt bort oss med de senaste åren)
om en fattig speleman, som ingick en pakt med självaste näcken om att få lära
sig en av hans vackraste melodier. Men med löftet var några regler förknippade…
I kriminalistiskt samtal. Helene Tursten och Lars
Andersson.
Avslutningsvis samtalade Värmlands okrönta deckardrottning
Helene Tursten och
Lars Andersson, som nyligen utkommit med De våra, en
kriminalistisk roman, som författaren valt att kalla sitt verk om ond bråd död i
Karlstad under andra världskriget. Ett mycket underhållande ordbyte.
Lars var i grunden skeptisk till
deckargenren men det lät som han kanhända skulle kunna tänka sig att
skriva ännu en ”kriminalistisk” roman – han hade i alla fall ett
fantastiskt uppslag. Helene förklarade att hon använde sig av genren för
att kritiskt granska dagens samhälle. Lars föredrog att förlägga sina
skildringar till gången tid. Researchen ägnade hon mycket arbete, inte
bara av plikt utan och också för att hon fann det nöjsamt.
Medverkade gjorde också Marcus Kohlberg,
som erhöll särskilt hedersomnämnande, då föreningen i våras utdelade sitt
värmländska debutantpris, för en samling haikudikter, Snö och ruiner. Att
hans
kortdikter om Värmland från vinter till vinter möttes av varma applåder,
talade för att de var uppskattade.
Till sist utdelade Anita Andersson,
ordförande i Värmländska Författarsällskapet, bokpriser till deltagarna.
Bagaren, d.v.s. undertecknad förärades något så fint som ex nr 2 av 160 exemplar
av en helt unik bok: Bokbinderi och kaffegott av Olof A. Myrin,
handbokbindare i Karlstad. Även vår förening delade ut gåvor, nämligen en
produkt från Västanå teater, fyra noveller av Selma
Lagerlöf, förvarade i ett särskilt, dekorativt etui. Hon var en
framstående novellist, vilket nog inte är alldeles så känt. För urvalet av
noveller svarar förstås teaterdirektören själv, som självklart tagit med Vägen
mellan himmel och jord. Om gamle översten Beerencreutz som med musikens hjälp
passerar gränsen mellan liv och död.
Ännu en lyckad litteraturafton i Östra Ämtervik alltså! Den
befarade invasionen uteblev visserligen ej, men alla tog trångboddheten med gott
humör. Några fick stå eller sitta i trappan till övervåningen. Värre var att de
som tvingats ta sin tillflykt till de två, små rummen i väster inte hörde allt
som pågick i stora salen. Sorgligt förstås men vi lovar att till nästa år vara
försedda med vederbörligt högtaleri.
Stort tack till alla medverkande, conferencieren
Anita Andersson inte minst, kyrkvaktmästaren
Göran Bengtsson och
Ulla Norrman, chef för kulturveckan i Sunne, samt
Matts Nilsson, vår ordförande, som
företrädde föreningen. Tack också till ”kökspersonalen”,
Brita Jonson, Viola Karlsson, Berit
Wester och undertecknad.
Bengt Åkerblom
PS Om vår litteraturafton står också att läsa i en artikel i NWT av den 7
augusti av Carita Andersson.
Minnesvärd
Tunström-kväll
i Biskopsgården
Ända sedan året då Göran Tunström gick
bort har Föreningen Värmlandslitteratur firat minnet av honom genom att
arrangera något slags program på hans födelsedag den 14 maj eller däromkring.
Första Göran Tunström-dagen arrangerade vi i maj 2000 i
samarbete med Värmlands Museum. Reidar Nordenberg
berättade då om sin gode vän Göran och Barbro Järliden
läste dikter av honom, något som Erik Bergqvist gladde sig åt i NWT
dagen efter med tanke på att lyrikern Göran Tunström tenderat att bli bortglömd
för prosaisten. Publiken uppgick till ett sjuttiotal personer.
Riktigt så många var vi inte i Biskopsgården den 12 maj 2015 – lyckligtvis –
men den vackra salongen en trappa upp var fylld nästan till bristningsgränsen,
väl över 40 personer hade kommit för att höra Görans bror
Andreas Tunström berätta om Göran som resenär och systern
Margareta Tunström läsa texter av honom. En
bättre miljö för ändamålet kan svårligen tänkas och det märktes att Andreas var
inspirerad! Hans berättelse om den reslystne brodern vidgade sig till ett
psykologiskt porträtt av honom. Hans första resmål var Grekland och det sista
New York, där han tillbringade sina sista vintrar – med att sitta och läsa på
bibliotek.
Om det har Göran skrivit i ett litet häfte från Bonniers, En
prosaist i New York, en lite uppmärksammad men mycket läsvärd skrift.
På 60-talet besökte han och Lena
Cronqvist Centralamerika och upprördes av situationen där för
urbefolkningen. Ett resultat av de resorna blev romanen Stormunnens bön,
som fick ett blekt mottagande men Andreas ansåg boken var bättre än sitt rykte.
Margaretas uppläsning av av några sidor ur boken övertygade om att
Stormunnens bön vore väl värd att läsas. Att Andreas och Margareta trollband
sin publik är inte att ta till överord! Åhörarna var förtjusta och inte så få
köpte böcker i pocketutgåva av vår författare, som Andreas hade med sig.
Avslutningsvis läste Lena Sewall Görans magiska dikt ”I Värmland vår provins”
(Ur diktsamlingen Nymålat).
Stämningen var god och alla, nästan, stannade kvar efter
föredraget för att tala med Andreas och Margareta eller med biskopsparet
Esbjörn och
Kathrine Hagberg, som bjöd på cider med tilltugg.
Tråkigt nog avgår
Esbjörn Hagberg som biskop 2016. Under sina nu 13 år i stiftet har han gjort
sig mycket omtyckt. Om hans efterträdare kommer att inbjuda oss att använda
salongen på Biskopsgården återstår att se. För mindre arrangemang är i vilket
fall Biskopsgårdens salong idealisk, fast det bör förstås ha någon anknytning
till kyrkans och/eller religionens värld. En “prästunge” som skrivit en bok om
Jesu ungdom får nog sägas uppfylla de kraven!
Lurö-resa med Värmländsk Kultur
Utsikt från Lurö. Foto Bengt Åkerblom.
Årets kulturutflykt gick till Lurö, en timmes sjöresa utanför
spetsen på Värmlandsnäs.
Intresset för resan var stort och
Inger Larsson på Värmländsk Kulturs kansli fick snabbt se
resan övertecknad, vadan arrangörerna, alltså Värmländsk Kultur och
Föreningen Värmlandslitteratur, beslöt om en repris den 29 augusti! Men
resan jag nu ska berätta om gick av stapeln lördagen den 30 maj.
Med en nästan fullpackad buss (nästan, på grund av
återbud i sista sekunden) avreste vi från Bibliotekshuset i Karlstad,
där det så smått börjat regna!
Första uppehållet gjorde vi vid Botilsäters
församlingshem, där Aina Svenssons
vänner välkomnade och bjöd på kaffe med en rejäl smörgås med
stenugnsgräddat bröd från Ölseruds kulturlada – bakat på mjöl från
Ölseruds kvarn – närproducerat alltså! Det smakade alldeles utmärkt!
Därefter gjorde vi vid Botilsäters kyrka med medeltida ursprung. På 1700-talet hade kyrkan
byggts ut i söder och fått en takmålning av en mästare,
H.G. Schüffner men den målades
senare över. Några partier av den gamla målningen hade dock tagits fram.
Altaruppsatsen var ett verk av den allestädes varande
Isac Schulström,
som svarar för ett trettiotal altarkonstverk och predikstolar i
värmländska kyrkor. Som figursmidare framstår han oftast som en klåpare
men altaret i Botilsäters kyrka är ovanligt vackert, pampigt nästan.
Detsamma kan sägas om predikstolen. Hans-Olof
Boström, professor emeritus, hade mycket intressant att
berätta om kyrkan, bl.a. om att jungfru Maria, bilden eller skulpturen,
ursprungligen var placerad vid norrväggen. Där skulle hon utgöra ett
värn mot ondskans makter. Där satte sig förstås också kvinnorna. Deras
placering längs norrväggen var alltså från början inte tänkt som en
deklassering.
Efter intagande av kaffe och hembakat bröd (smörgåsar) i
församlingshemmet, fortsatte vi till Ekenäs hamn för avresan över
vattnet till Lurön, som ligger i Säffle kommun liksom Luröns skärgård
och Millesviks skärgård. I Ekenäs fanns en välförsedd affär, toaletter
och båthamn. Där låg tre ”Luröbåtar”för att föra oss över till ön.
Regnet hade lämpligt nog upphört, men det blåste ganska friskt. Hur
skulle detta gå? Tänkte en äldre yngling från Frykens dal? Aina hade
dock vid samtal med kapten Sven Örnvald
på fredag eftermiddag fått lugnande besked av honom att vädret skulle
bli ganska lugnt och att det t.o.m. skulle bli uppehåll och sol under
några timmar mitt på dagen.
Så snart
vi lämnat vikens lugn, drabbades vi av våldsam (?) sjögång – ja, att den
var våldsam tyckte i alla fall jag, men den upphörde snart som om Örnvaldarna hade befallt böljorna att lugna ner sig. Men knappt hade
våggången dämpats så märkte man att det var kallt som sjutton, att minst
en extra tröja saknades i färdutrustningen stod genast klart för mig.
Att sommaren för någon dag sedan formellt hade anlänt till sydligaste
Värmlandsnäs enligt SMHI märktes slätt inte.
Vid ankomsten till Stenstakan på Lurön låg molnen lågt över vatten och land. Dock
kunde vi snart gå oss varma genom att följa
Ulla Britta Nisses i spåren på en visning av ön. Hon var en
förstklassig guide på sprudlande gott berättarhumör. Bland annat visade
hon oss ruinerna av ett tegelbruk som funnits på ön under 1800-talet. En
blomstrande rörelse som emellertid inte existerade i mer än tjugo år –
inte av brist på lera utan av brist på bränsle. Några tegelpannor märkta
L – Ö, finns ännu kvar. Säkert värdefulla rariteter.
Vi hopades förstås
få se ruinerna efter den drygt 20 meter långa medeltidskyrkan, som länge
troddes vara ett kloster, men där fick vi tji! Ruinen var väl inbäddad i
en mäktig gräsbeklädd kulle, som väl kunde anstå en vikingahövding! Men
varför den var övertäckt redogjorde arkeolog
Hans Olsson, Värmlands Museum, för de resenärer som nöjde sig
med den kortare promenaden till den s.k. klosterruinen”. Lämningarna
måste vara täckta för att undvika olaga ”forskning” och påverkan av
naturens krafter. Fortsatta grävningar kan ge kunskap om Lurös äldre
historia. I anslutning till hans artikel i Lurönumret av Värmländsk
Kultur berättade han sakligt och fängslande om de resultat som
hitintills uppnåtts.
Till
märkvärdigheterna vi fick se ingick dessutom ett pumpverk, som används
vid översvämningar för att få bort vattnet.
Under vandringen på de fina, fast stundom något blöta
skogsstigarna, dök helt överraskande solen fram.
Naturen på ön är mycket speciell, kanske beroende på att
platsen har flest soltimmar i Skandinavien, kanske kan det också bero på
blåsten, som, förmodligen, stundom går fram rätt hårdhänt över ön, fast
nästan inga vindfällda träd syntes till. Björkar och tallar är ovanligt
höga, ekarna imponerande resliga. Lurön ligger i växtzon 2, näst varmast
i Sverige. ’Det märks verkligen att man befinner sig i en sydlig
växtvärld. Flera av blommorna vi stötte på var rätt rara. Det visade sig
att vår konstprofessor kunde identifiera flera av dem. Glädjande nog
bjöd Lurön också på mycken fågelsång. Framför allt var en taltrast med
ganska omväxlande repertoar i gång för fullt. Störst succé gjorde dock
en kornknarr, som hördes knarra några gånger. Ulla Brita Nisses
berättade att den kom tillbaka till ön – efter ett uppehåll på många år,
förmodar jag – för fyra år sedan och ifjol hade man faktiskt besök av
två knarrande fåglar. Skönsång är det inte fråga om!
Solen hade gått och gömt sig, när vi avslutade vår tid
på ön genom att inta en delikat fisksoppa på Luröbryggan – fast inte på
själva bryggan utan inomhus, vilket visade sig välbetänkt. Under
måltiden var det var det dags för dagens eftermiddags-skur, som trummade
frenetiskt på taket till restaurangen. Den hade emellertid nästan
upphört när det var dags att embarkera Luröbåtarna. Vinden hade gått
till vila och det blev en behaglig resa över Vänerns vatten till Ekenäs
med diskret ljusnande himmel,. Och alla sa vi till varandra: Vilken tur
vi haft med vädret! Nästan inget regn, bara då vi var inomhus, måttlig
blåst och solsken i nästan 60 minuter! Tänk om vi hade måst ge oss ut på
böljorna någon dag efter, som SMHI utfärdat kuling för.
Synnerligen viktiga är guiderna på våra resor och den
här gången – som så ofta – hade vi goda sådana:
Hans-Olof Boström, Ulla Britta Nisses, Anders Falk, mannen
som skrev det mesta i Värmländsk Kulturs Lurönummer. Och god chaufför
hade vi också, nämligen Kjell-Åke från
NilsbyBuss. Och två durkdrivna reseledare, nämligen förre
ordföranden Aina Svensson och
nuvarande ordföranden Olle Österling.
Dessutom medverkade undertecknad, som läste ur
Iwan Schymans Värmländska versmakare och berättade om
Valdemar Dahlgren, grundaren av
folkliga musikhögskolan Ingesund, som nu är är inkorporerat med
Karlstads universitet, och om prästen Olof
Hedner, författaren till Svensk Kungadrapa, som enligt
Olof Strandberg i Pegas på
villovägar är ”den svenska pekoralistikens magnum opus”. Och den
störste författaren med rötter i Värmlandsnäs är förstås
Esaias Tegnér, som
snabbporträtterades. ET föddes 1782 på Kyrkeruds komministerboställe,
nära By kyrka. Framför huset är rest en sten över Tegnér: ”Här hans
vagga, i Växjö hans grav, i sången hans minne”. Han blev ju biskop i
Växjö. Smålänningarna räknar honom som sin!
PS Märkligt nog är inte Lurö ett naturreservat. Det är däremot Lurö
skärgård och Millesviks skärgård, tillhopa Europas största
insjöskärgård. Lurön har två stora ägare, av vilken den ene är släkten
Örnvald, som svarar för trafiken över vattnet, bedriver
restaurangrörelse, guidning m. Ett stor tack till alla Örnvaldar, som
ställde upp för oss och gjorde dagen till ett glatt äventyr.
Bokförsäljning på Karlstaddagen
På väg in. Lena Bonnevier och Gunvor Nyman. Foto: Olle Österling.
Sedan några år tillbaka firar Nätverket Karlstadhistorikerna och
Värmlands Museum vartannat år Karlstad med ett lokalhistoriskt program
på museet. I år 18 april. Det var en lyckad dag för alla vänner av
Karlstad, men Föreningen Värmlandslitteratur, Hembygdsföreningen,
Arkiven, Föreningen Värmländsk Kultur m.fl. som infunnit sig för att
göra affärer genom att erbjuda böcker och tidskrifter om Karlstad
tjänade lite på Karlstaddagen. Kanske hade affärerna gått bättre om det
mellan varje föredrag hade varit en längre paus, som hade gett besökarna
möjlighet att besöka våra bokbord med intressant litteratur om Karlstad?
Vi sålde för totalt 600 kr. Mer om Karlstaddagen längre ner.
Fyrtionde årsmötet
Glada formgivare. . Kjell Sundström och Marie Söhrman tog glada emot diplom
för hedersomnämnda
Alma på Mårbacka av juryns Helena Vermcrantz.
Den 3 april 1975 kom Föreningen för Värmlandslitteratur till världen och det
hände sig inte i Värmland utan i Stockholm. Initiativtagare var direktör
Erik Elinder från Herrhagen i Karlstad, och förre länsbibliotekarien
Ragnar Ljung samt några stockholmare med
värmländska rötter. Alltså kan Föreningen Värmlandslitteratur, som föreningen
numer kallar sig i år, fira 40 år. Därav märktes nu inte så mycket på årsmötet lördagen den 21 mars 2015, i Migrationscentret, i sin tur inrymt i Residenset i
Karlstad, men firas ska denna vördnadsvärda ålder längre fram i år!
Vädret var soligt men vindarna isande kalla. Detta oaktat hade
drygt trettiotalet personer inställt sig till årsmötesförhandlingarna en trappa
upp i Residenset.
Ordföranden Matts Nilsson
hälsade välkommen. Han gladde sig över den goda medlemstillströmningen, prisade
föreningen och inte minst styrelsen och sade sig kunna utlova ett år, värdigt en
fyrtioårig litteraturförening.
I september – oktober kommer föreningen att arrangera en
utställning i
Bibliotekshuset i Karlstad på temat vackra värmlandsböcker och nr 3 av
Wermlandiana kommer att bli något alldeles extra, fler sidor och
illustrationerna genomgående i färg m.m.
Därefter lämnade Matts ordet till Lars
Österdahl, som åtagit sig att vara ordförande för mötet och fermt
svingade klubban. Verksamhetsberättelsen, som publicerats i nr 1 av årets
Wermlandiana, godkändes, liksom bokslutet, revisorernas berättelse upplästes och
styrelsen erhöll ansvarsfrihet av årsmötet.
Matts
Nilsson omvaldes som ordförande för en tid av 1 år.
Anita Andersson,
Anita Meyer-Lie, Birgitta Rosén,
Lena Sewall omvaldes som styrelseledamöter
för en tid av 2 år, Bengt Åkerblom för en
tid av 1 år. Valda till 2016 års möte var Berit Wester,
Gun Berger, Claes Åkerblom,
Anna Wennerlund
Cruickshank, Erik Dahlberg och Eva Fredriksson.
Årsmötet beslutade att medlemsavgiften på 150 kr skulle vara
oförändrad även år 2016.
Efter själva årsmötet bjöd föreningen de närvarande på kaffe och
goda smörgåsar, ett uppskattat inslag, som sedan följdes av diplomutdelning och
föredrag.
Årets föredragshållare på årsmötet var författaren Erik Bengtson som
berättade om
Gamla gymnasiet i Karlstad och Erland Fryxell, den förste och ende som begagnade
sig av husets lanternin för att göra astronomiska observationer.
Gamla
gymnasiet, är Karlstads ståtligaste byggnad och förmodligen den äldsta också.
Huset, som invigdes 1759, är märkligt okänt för ”mannen på gatan” i Karlstad.
Att lilla Karlstad med 800 innevånare vid den här tiden förmådde att genomföra
ett sådant bygge är högst
häpnadsväckande, må vara att kungen själv skänkte pengar till det ändamålet och
att riksinsamlingar gjordes för samma ändamål. Bara lanterninen lär ha slukat en
fjärdedel av byggkostnaderna men så blev också observatoriet ett av den tidens
förnämligaste i Norden, tänkt som en filial till observatorierna i Stockholm och
Uppsala, men av det blev som sagt inget, sedan Erland Fryxell av ekonomiska skäl
tvingats lämna sin lektorstjänst på läroverket och ta sig en prästtjänst på
landet. Om Erland Fryxell ska vi kunna läsa i en bok om honom av Erik Bengtson,
som kommer ut under året. Den utgivningen ser vi fram emot med spänning!
Föredragshållaren Erik Bengtson avtackades varmt av föreningens
vice ordförande.
Summa summarum ett mycket givande och trivsamt årsmöte!
Nästa gång föreningen hör av sig blir på Världsbokdagen den 23 april, då
debutantstipendiet på 5 000 kr kommer att utdelas.
Välbesökt presskonferens
Hedersprisade. Hedersdiplom fick Anders Hagberg, längst till vänster, för
boken Kärlek till en skrot och formgivarna Marie Söhrman och Kjell
Sundström för boken Alma på Mårbacka av juryns sammankallande Barbro Järliden,
som står längst till höger.
Redan tisdagen den 19 mars informerade Föreningen Värmlandslitteratur om vilka
böcker som utsetts till den vackraste Värmlandsboken respektive hedersomnämnda
på en presskonferens i Värmlandsrummet på Karlstads stadsbibliotek.
Närvarande från pressen var Mats
Dahlberg, NWT, och Erik Segerpalm,
VF. Dessutom var föreningen inbjuden att delta i Saras café på Radio
Värmland något senare. Där deltog Barbro Järliden
och Helena Vermcrantz.
Närvarande vid presskonferensen var också tre av formgivarna, nämligen
Anders Hagberg, mästaren bakom
hedersomnämnda Kärlek till en skrot, samt Marie
Söhrman och Kjell Sundström, som
formgivit likaså hedersomnämnda Alma på Mårbacka.
Votum & Gullers
förlag, som gett ut de två hedersomnämnda böckerna var
också representerat vid presskonferensen av förläggaren
Lars-Eric Hermansson. Däremot inte Bonniers förlag och inte
heller Lars Lerin, som inte kunde komma på
grund av en kryssning på Östersjön, arrangerad av tidskriften Vi. Inte heller
Lars Lerins medarbetare vid formgivningen av boken,
Maritha Frykelid, var på plats men i NWTs stora uppslag i torsdagens
tidning om Vackraste värmlandsboken är hon med, fotograferad på sin
arbetsplats.
Litteraturkväll i skogens tecken
Författarkvällens huvudpersoner. Fr v
Bengt, Berg, Johannes Söderqvist och Maria "Vildhjärta" Westerberg med kvällens
värd, landshövding Kenneth Johansson.
Vår förenings litteraturkväll på
Residenset den 16 mars gick helt i Skogens tecken. En stor och förväntansfull
publik hade efter mingel och förfriskningar bänkat sig i den stora sal, som i
vanliga fall är landshövdingens matsal.
Där fick vi lyssna till
Maria ”Vildhjärta” Westerberg, hon som
samlar pinnar i skogen och av dem gör de mest fantastiska konstverk. Marias
texter är både filosofiska, humoristiska, underfundiga, fräcka, allvarliga och
kloka i en skön blandning. ”Pinnkonstverken” lät hon skicka runt i den andäktiga
publiken och berättade om sina tankar kring vart och ett och citerade texter ur
sina båda böcker, Vildhjärta och Hjärtklappning.
Sång till gitarr av
Johannes Söderqvist ingick också i programmet med texter av Maria, som han själv
tonsatt.
Detta var den femte litteraturaftonen hemma hos vår
kulturintresserade landshövding Kenneth Johansson.
Det är populära och publikdragande program. För vår förening är det självklart
en stor förmån att få ha en sådan samarbetspartner och att få höra av honom
själv att detta skall
få fortsätta så länge han är landshövding i Värmland!
Eva Fredriksson
Matts Nilsson in memoriam
Matts Nilsson. Foto: Marie Söhrman.
Föreningen Värmlandslitteratur har sorg. Matts Nilsson, vår mycket
avhållne ordförande, avled den 21 oktober 2015 och vigdes till sin sista vila
lördagen den 7 november i Östra Ämterviks kyrka. I gamla tider slöt halva
socknen upp, när någon sockenbo skulle begravas och så var det också nu – kyrkan
var nästan fullsatt. Från föreningen hade mer än halva styrelsen mött upp. Koret
var blomstersmyckat och bland kransarna återfanns en vacker krans med ett band,
med texten Tack Matts – Föreningen Värmlandslitteratur. Församlingens herde,
komministern Joakim LeRoy officierade,
operasångaren Charlotte Hellekant, som
uppträtt i operahus världen över, sjöng och Anna Lena
Högman spelade både på stora orgeln och kororgeln från 1848.
Charlotte Hellekant sjöng bl.a. Almqvists underbara sång “Herregud vad det är
vackert” och Värmlandsvisan.
Efter begravningsgudstjänsten gick församlingen ut till
familjegraven för ett sista farväl. Just då bröt solen fram lite försiktigt och
det blåste inte som det så ofta plägar göra på Östra Ämterviks kyrkogård. En fin
minnesstund denna nästan sommarlika höstdag.
Flera tal hölls under minnesstunden – bl.a. av vår vice
ordförande Eva Fredriksson. Hon erinrade om
att Matts varit engagerad inom många kulturområden. Hans intresse för läsning och
böcker kom till uttryck så att han till sist blev författare själv. Ifjol utkom
han med boken om sin mor och Selma Lagerlöf, Alma på Mårbacka, som erhöll
mycket goda recensioner. Alldeles före sin bortgång lade han sista handen vid
ytterligare en bok, Trollkarlen från Ås. Den handlar om hans farfar och
folket i Södra Ås. Den släpptes som framgår ovan vid den värmländska bokmässan den 27–28
november. Eva avslutade med att säga att ”vi i vår förening har gjort en stor
förlust, men vi minns Matts med stor värme och glädje.”
Talade gjorde också Ulla Norrman,
som efterträdde Matts som ordförande för kulturveckan i Sunne.
Bengt Berg, som samarbetat med Matts i
styrelsen för fonden för Selma Lagerlöfs litteraturpris, avslutade med att läsa
En aftonbön av Gunnar Ehne, alltså ”Har du nån skog
i din himmel du Gud”. Bättre avslutning på denna minnestund, ”denna afton denna tid
i Värmland vår provins” (Göran Tunström) går det knappast att tänka sig! Och nu
hade höstmörkret fallit över bygden och graven vi nyss höljt med blommor.
Årets
Wermlandiana
Vår tidskrift Wermlandiana
utkom som vanligt med fyra välmatade nummer. Och från och med
jubileumsnumret 2015 är Wermlandiana färglagd.
Om inte annat anges är det Bengt Åkerblom som rapporterar.
Det hände förstås också annat av värmlandslitterärt intresse i
Värmland under året. Klicka här
för att läsa om Annat värmlandslitterärt 2015.
|